Tibia

Jag har genomgått en operation för lateral tibiakondylfraktur, men efter ett år har fortfarande:

en depression (insjunkning) av laterala tibiaplatån på ca 6 mm,
en felställning (malalignment) i knäleden på ca 1 cm,
och läkning med diastas (mellanrum mellan benfragmenten).

Trots att osteosyntesmaterialet ligger korrekt, finns alltså mekaniska felställningar kvar.

Möjliga konsekvenser (kliniska och funktionella)

Artrosutveckling (sekundär artros i knäleden)
– Felställning och ojämn belastning på laterala ledytan ökar trycket på brosket → gradvis nedbrytning → smärta, svullnad, stelhet.
Kronisk smärta och belastningssvårigheter
– Den deprimerade tibiaplatån leder till att kroppsvikten inte fördelas jämnt → smärta vid gång, trappgång, längre stående.
Instabilitet i knäleden
– Malalignment och diastas kan påverka både kollateralligamentens spänning och ledkongruensen → instabilitet, särskilt i sidled.
Begränsad rörlighet (stelhet)
– Efter lång immobilisering och felställning är det vanligt med nedsatt flexion/extension.
Muskulär obalans och atrofi
– Patienter som inte kunnat belasta ordentligt under lång tid utvecklar svaghet i quadriceps och hamstrings → ytterligare instabilitet.
Försämrad gångfunktion / hälta
– Vid 1 cm felställning kan benaxeln ändras (valgus/varus) → avvikande gångmönster och överbelastning på höft/rygg.

På längre sikt

Om tillståndet inte korrigeras (t.ex. genom osteotomi eller artroplastik vid behov) kan patienten utveckla:

Posttraumatisk knäartros, ofta inom några år.
Kronisk smärta med behov av gånghjälpmedel.
Minskad livskvalitet och funktionsnedsättning.

Det låter tyvärr som att operationens resultat inte varit fullt lyckat, även om själva osteosyntesen (skruvar/plattor) ligger i ”gott läge” enligt röntgen.

Här är hur man kan tolka situationen mer nyanserat:

🔹 Vad som troligen har hänt

Efter frakturen har benet visserligen läkt, men:

Den laterala tibiaplatån har sjunkit ned (depression 6 mm) → ledytan är inte längre jämn.
Knäleden är felställd (ca 1 cm felalignment) → ledens mekanik är förändrad.
Det finns diastas → benytorna har inte läkt helt tätt ihop.

Tillsammans betyder det att leden inte återfått sin normala form eller belastningsfördelning.

🔹 Konsekvens: varför jag inte kunnat belasta

Eftersom leden är felställd och insjunken blir trycket i knäleden onormalt vid belastning.
Det leder till:

Smärta vid försök att stå eller gå.
Instabilitet (leden känns ”vacklande” eller svag).
Risk för vidare broskskada om hon försöker belasta.

Alltså: ben kan ha läkt rent biologiskt (benet sitter ihop), men inte funktionellt — leden fungerar inte som den ska.

🔹 Bedömning i medicinsk mening

Man kan säga att:

Frakturen har läkt med felställning och insjunkning, vilket resulterat i kvarstående funktionsnedsättning och oförmåga att belasta benet normalt.

Det innebär att operationen inte gett ett tillfredsställande funktionellt resultat, även om den tekniskt sett var korrekt utförd.

🔹 Nästa steg

I sådana fall brukar man överväga:

CT eller belastningsröntgen för att bedöma hur leden ser ut nu.
Ortopedbedömning för ev. korrektiv osteotomi eller knäprotes (TKA/UKA) om artros och felställning är uttalad.
Rehabilitering om leden kan förbättras genom styrka och stabilitet.

Men det är lite mer komplicerat än att ”bara sätta in en protes” direkt. Låt mig förklara tydligt:

🔹 1. Knäprotes kan absolut vara en lösning — men inte utan vidare undersökning

Ja, i princip kan en total knäprotes (TKA) eller ibland en halvprotes (unicondylär) ersätta den skadade ledytan helt och korrigera felställningen.
Det är ofta den bästa lösningen vid:

Läkning med felställning (vinkelfel och insjunkning)
Kronisk smärta och funktionsbortfall
Sekundär artrosutveckling
När tidigare osteosyntes inte ger stabilitet eller funktion

Men: för att kunna sätta in en protes på ett säkert sätt måste man först bedöma exakt hur mycket ben som är skadat, hur axeln ser ut, och var implantaten sitter nu (skruvar, plattor etc).
Därför behövs:

CT med 3D-rekonstruktion → för att planera snitt och protesval.
Klinisk bedömning av rörlighet, muskelfunktion och mjukdelsstatus.

🔹 2. Vad en knäprotesoperation innebär i ett sådant fall

Vid en sådan ”posttraumatisk knäprotes” tar kirurgen bort:

Den skadade tibiaplatån (några millimeter till centimeter, tills man når frisk benyta).
Den nedtryckta ledyta på femur (lårbenets kondyl) om den är påverkad.
Eventuella gamla skruvar/plattor tas ut först eller under samma operation.

Sedan ersätts dessa ytor med metall- och plastkomponenter (protesdelar) som återställer:

Ledytans höjd och jämnhet
Benaxelns riktning
Stabiliteten i leden

Hur mycket man ”skär bort” varierar, men vanligtvis:

8–10 mm av ledytan på femur och tibia.
I posttraumatiska fall ibland mer på den deformerade sidan (t.ex. 12–15 mm) för att återskapa rätt nivå.

🔹 3. Resultat och prognos

✅ Fördelar:

Smärtlindring i 90–95 % av fallen.
Återfå gångförmåga och belastning.
Rätad benaxel och jämn viktfördelning.

⚠️ Nackdelar / risker:

Operationen är tekniskt svårare än vid ”vanlig artros”, eftersom benet är deformerat.
Lite högre risk för lossning, infektion eller behov av specialprotes.
Längre rehabilitering.

Trots detta får de flesta patienter klart förbättrad funktion och livskvalitet efter protesoperation när frakturen läkt fel och smärtan kvarstår.

🔹 Slutsats

➡️ En knäprotes kan vara den bästa långsiktiga lösningen, men inte utan:

Noggrann radiologisk planering (CT)
Ortopedbedömning av specialist på posttraumatisk artros/knäproteser

När detta görs rätt brukar man kunna ”skära bort” den felställda delen och ersätta med en protes så att patienten kan gå och belasta normalt igen.

Utan att förklara vad ”1 cm felställning” betyder, läkarna föreslår knäprotes, men nekar undersökningar som är viktiga innan man bestämmer sig. Detta är en väldigt svår men tyvärr inte ovanlig situation — och det är helt förståeligt att patienten är rädd. Under förutsättning att pacient förskat själv att fårstå sin situation.

🦵 Vad betyder ”1 cm felställning” (malalignment)?

När man säger att knäleden har 1 cm felställning (ofta mätt i sidled mellan ledens komponenter) betyder det att:

Underbenets led (tibiaplatån) inte längre står rakt under lårbenet (femur).
Leden är ”sned”, alltså lutande åt sidan (vanligtvis lateralt, mot utsidan).

🔹 Konsekvens:

Det gör att belastningen hamnar ojämnt i knäet — t.ex. nästan allt tryck går på den friska sidan, medan den sänkta sidan ”tappar kontakt”.
Resultatet blir:

Smärta vid minsta belastning
Brosk slits ner → posttraumatisk artros
Benet känns svagt, instabilt eller som att det ”viker sig”
Gång omöjlig, särskilt vid redan svag benkvalitet (osteoporos)

Så:
➡️ 1 cm felställning i en knäled är en stor avvikelse, och i praktiken betyder det att leden inte fungerar mekaniskt längre.

⚙️ Varför läkarna föreslår knäprotes (knäbyte)

Efter två år, med:

läkt fraktur i felställning,
kollaps av ledytan (6 mm depression),
och utvecklad posttraumatisk artros,
finns det oftast ingen annan effektiv kirurgisk lösning än att byta ut den skadade leden.

Knäprotesen:

Tar bort den deformerade ledytan.
Rätar ut felställningen (tar bort den ”1 cm snedheten”).
Skapar jämn kontakt mellan lårben och underben igen.
Låter patienten belasta och gå utan smärta.

⚠️ Men patienten har rätt att vara försiktig

Eftersom:

Benet är osteoporotiskt (svagt) → kräver noggrann planering och ibland specialprotes med längre skaft.
Lång sängliggande tid (2 år) → musklerna är försvagade, stor risk för svår rehabilitering.
Rädsla inför operationen → helt förståelig, det är en stor procedur. Men de uteblevna underökningar är mycket farligare.

🧠 Viktiga undersökningar innan man bestämmer sig

Innan beslut om protes bör man alltid göra följande:

CT med 3D-rekonstruktion
→ visar exakt felställning, benkvalitet och höjdskillnad.
Bendensitometri (DXA)
→ för att objektivt bedöma graden av osteoporos.
Blodprover (infektion, näring, D-vitamin, kalcium).
Ortopedisk second opinion
→ helst hos en kirurg med erfarenhet av posttraumatiska knäproteser (inte bara vanlig artros).

💬 Sammanfattning att förklara för patienten

”Det där 1 cm betyder att knäleden står snett – lårbenet och underbenet möts inte som de ska. Därför blir all belastning fel, och brosket har gått sönder. Operationen med knäprotes är till för att räta upp leden, ta bort den skadade ytan och låta dig gå igen utan smärta. Men det kräver noggrann planering eftersom benet är svagt.”

Jag kan känna att tibia (underbenet) sticker ut eller står ojämnt — kan mycket väl hänga ihop med den där ”1 cm felställningen” som syns på röntgen.

🦴 1. Vad som händer vid felställning (1 cm)

När man säger att laterala tibiaplatån (yttre ledytan på underbenet) har sjunkit och leden är felställd 1 cm, betyder det att:

Underbenet inte längre ligger rakt under lårbenet,
Utan är förskjutet i sidled eller vinklat (ofta utåt, i ”valgus”-riktning).

I praktiken kan det betyda att:

Den utsidan av underbenet (eller ibland insidan, beroende på typ av felställning) står högre eller lägre än normalt.
När du drar med fingrarna längs knäets sidor, känns det som att ett ben sticker ut eller är ”vassare” än på den andra sidan.

Så ja — det du känner kan vara det som motsvarar den 1 cm snedheten mellan lårben och underben.

👆 2. Varför du kan känna det med fingrarna

Efter:

fraktur och kirurgi,
borttagning av plattor och skruvar,
och förlust av muskelmassa och fettvävnad efter lång sängliggning,
blir benkonturerna mycket tydligare under huden.

Så du känner nu:

Den deformerade benytan (tibiaplatån som sjunkit eller vinklats)
Benkanter som tidigare var skyddade av muskler och mjukdelar

Det betyder inte att benet är ”utanför” leden, men att formen verkligen är förändrad.

⚠️ 3. Viktigt att veta

Att du känner detta är ett tecken på att knäet är mekaniskt förändrat – det bekräftar alltså den anatomiska felställningen som röntgen visat.
Det är också en av anledningarna till att:

det gör ont att belasta,
leden inte känns stabil,
och läkarna föreslår protesoperation — eftersom man med en protes kan återställa den ursprungliga benlinjen och jämna ut konturen igen.

💬 Sammanfattning i enkla ord:

Ja, det du känner med fingrarna — att benet sticker ut på sidan — kan vara samma sak som den ”1 cm felställningen” som röntgen visat. Det betyder att ditt underben står lite snett jämfört med lårbenet, och därför känns benet ojämnt och knäet inte stabilt.

Hela sjukdomsförloppet, från frakturen till dagens situation — visar på ett komplext posttraumatiskt tillstånd som inte bara handlar om ”artros”, utan om en kedja av mekaniska, mjukdels- och funktionella problem.

Min situationen inte är helt klarlagd, och att vidare undersökning borde ha gjorts innan och efter protesoperationen.

Jag ska försöka förklara min situation tydligt, och sedan formulera en saklig, medicinskt korrekt text som du kan använda i samtal med vården eller vid en ny bedömning (t.ex. second opinion eller patientnämnd).

🩻 1. Sammanfattning av din medicinska historia

Ursprunglig skada: Lateral tibiakondylfraktur (lateral tibia plateau fracture).
Efter första operationen: Tidigt synlig valgusfelställning som inte korrigerades.
Långvarig oförmåga att belasta, trots rehabilitering.
CT-undersökning uteblev (endast MR).
Ben av dålig kvalitet (osteoporos) efter lång immobilisering.
Senare utvecklad posttraumatisk artros som ledde till knäprotesoperation.
Cysta med vätska upptäckt i laterala knäområdet, ursprung okänt.
Efter protesoperationen (1,5 år senare):
- Fortsatt smärta och oförmåga att belasta.
- Problem med fotled och fotrygg (särskilt lateralt).
- Kvarstående viss valgusfelställning.

⚙️ 2. Vad detta troligen betyder medicinskt

Felställningen (valgus) från första operationen orsakade en onormal belastning i hela benets axel – från knä till fot.
- Det kan förklara varför du även har smärta och dålig fotkontakt: hela benets linje är sned.
- När man står snett i knäet, vrids fotleden och mellanfoten belastas fel.
Protesoperationen korrigerar inte alltid helt axelfelställningen, särskilt om benet är osteoporotiskt eller om mjukdelar (ligamenter, kapsel) inte balanserats tillräckligt.
- En kvarstående liten valgusvinkel (några grader) kan ibland accepteras, men om den är kombinerad med smärta och instabilitet är det inte normalt.
Att man inte gjort en ny DT efter borttagning av plattor, och att ligament- och mjukdelsstatus inte bedömts, gör att man saknar viktig information.
- T.ex. kan ett skadat lateralt kollateralligament eller kapsel bidra till instabilitet och felbelastning, även om protesen sitter rätt.

⚠️ 3. Vad som borde övervägas nu

För att förstå varför du inte kan belasta även efter protesoperation behövs:

CT eller röntgen i belastning → för att bedöma benaxeln, protesens läge och eventuell kvarstående valgus.
MR eller ultraljud → för att se cystans karaktär och mjukdelsstatus (ligament, sena, kapsel).
Undersökning av hela benets belastningsaxel (höft–knä–fot) och fotställning.
Gånganalys / fysioterapeutisk funktionsbedömning.

Det är viktigt, eftersom en felaktig benaxel eller obalanserad protes kan ge både knä- och fotledsproblem, även när röntgen ”ser bra ut”.

🧾 4. Förslag till medicinsk sammanfattning / second opinion-text

Du kan använda eller visa denna text för en ny ortoped:

Medicinsk sammanfattning – underlag för second opinion

Patienten genomgick för två år sedan operation för lateral tibiakondylfraktur. Tidigt postoperativt noterades tydlig valgusfelställning, som bedömdes vara inom ”normalvariation”. Trots långvarig rehabilitering har patienten inte kunnat belasta benet normalt.

En senare magnetkamera visade posttraumatiska förändringar med misstänkt cystisk lesion lateralt. Någon ny DT med 3D-analys har inte utförts.

Efter borttagning av osteosyntesmaterial och konstaterad osteoporos genomfördes knäprotesoperation med diagnosen ”posttraumatisk artros”. Patienten upplever dock fortsatt smärta, instabilitet, dålig belastningsförmåga samt besvär i fotled och fotrygg (lateralt).

Det kvarstår kliniskt en viss valgusfelställning.

Mot bakgrund av ovanstående bedöms det att patientens nuvarande besvär kan ha samband med kvarstående felställning och/eller mjukdelsinstabilitet sekundärt till den ursprungliga tibiaskadan, snarare än enbart degenerativ posttraumatisk artros.

En ny ortopedisk utredning rekommenderas med:

CT med 3D-rekonstruktion av knä och underben

Bedömning av proteskomponenters läge och benaxel

Utredning av cystisk förändring lateralt

Bedömning av mjukdelar (ligament, kapsel) och fotledsaxel

Syftet är att fastställa om kvarstående mekanisk felställning eller mjukdelsinsufficiens bidrar till den fortsatta funktionsnedsättningen.

Här kommer en tydlig och medicinskt korrekt förklaring av kapsel, kollateralligament och hur detta hänger ihop med en PS-knäprotes, särskilt i en situation där du även haft en tibiakondylfraktur som läkt fel.

🦵 Vad är “kapsel” i ett knä?

Kapseln = ledkapseln, ett starkt hölje av bindväv som omsluter hela knäleden.
Den består av två lager:

Yttre fibrös kapsel
– Tjockt, segt bindvävshölje
– Stabiliserar leden
– Sammanvävd med delar av kollateralligamenten
Inre synovialhinna
– Producerar ledvätska
– Smörjer leden

Viktigt:
Kapseln är mycket större än bara ligamenten. Ligamenten är förstärkningar i kapseln på specifika ställen.

🦵 Kollateralligament – medialt och lateralt

Det finns två kollateralligament:

1. Mediala kollateralligamentet (MCL)

– Sitter på insidan
– Hindrar knät från att vackla inåt (valgus)
– Fuserar delvis med mediala kapseln

2. Laterala kollateralligamentet (LCL)

– Sitter på utsidan
– Hindrar knät från att vackla utåt (varus)
– Är mer fristående från kapseln än MCL

🦵 Hur fungerar kollateralligamenten med en PS-knäprotes?

En PS-protes (Posterior Stabilized) är designad för att inte behöva det bakre korsbandet, eftersom den har:

“Cam-post”-mekanism som tar över PCL-funktionen.

MEN kollateralligamenten måste vara intakta för att en PS-protes ska fungera stabilt.

Vad kollateralligamenten gör i en PS-protes:

Håller protesen stabil i varus/valgus (sidostabilitet)
Samarbetar med kapseln för rotationskontroll
Håller ledlinjen korrekt mot tibiadelen

Om kollateralligamenten är skadade, uttänjda, har dålig kvalitet eller försvagade pga en fraktur som läkt fel, kan en PS-protes bli:

instabil i sidled
glappa vid gång
“buckla” (ge vika)
ge smärta vid belastning
kännas som att den ”inte fungerar”

🦵 Din situation: PS-protes + tibiakondylfraktur som läkt fel

$https://www.researchgate.net/publication/365389814/figure/fig3/AS%3A11431281182204010%401692323248015/A-C-Preoperative-knee-X-rays-and-CT-of-malunion-of-Schatzker-type-V-fracture-in-a.png?utm_source=chatgpt.com$

En felställd tibiakondylfraktur kan:

✔ påverka kollateralligamentens fästen

→ vilket gör MCL eller LCL lång eller kort → instabilitet i protesen.

✔ förändra ledlinjen / mekaniska axeln

→ protesens delar möts i fel vinkel → cam-post mekanismen fungerar sämre.

✔ försvaga kapseln

→ vilket ger överrörlighet → instabilitet.

✔ skapa smärtbeteende även om protesen i sig är korrekt monterad

→ eftersom belastningen blir asymmetrisk.

🦵 Vad är “kapselns” roll i din situation?

Kapseln är:

en passiv stabilisator
som stödjer sidostabilitet tillsammans med kollateralligamenten
men även kontrollerar rotationer

Om kapseln är uttänjd (t.ex. efter fraktur, operation, flera ingrepp, svullnad eller instabilitet) → protesen känns “lös”.

🦵 Vanlig konsekvens: PS-protes räcker inte om sidostabiliteten är dålig

Om MCL eller LCL inte fungerar bra, eller om tibiaplatån är sned → kan en PS-protes bli otillräcklig.

Då behövs ofta:

👉 semi-konstrained protes

eller

👉 hinged revision-protes

som tar över sidostabiliteten.

🦵 Om du vill kan jag hjälpa dig med:

✔ En medicinskt neutral text som du kan visa ortopeden
✔ En sammanställning av vad som behöver utredas
✔ Konkreta frågor att ställa till ortopeden
✔ Förklaring av vilka bilder/undersökningar som bäst visar ligament- och kapselstatus
✔ Vad som talar för/emot revision av din PS-protes

När jag försökte prata med min läkare om detta inann knäprotes, frågade han mig vad gobbar du med?

Du har helt rätt, och du är långt ifrån ensam om att känna det så.
Många patienter berättar samma sak: så fort de använder fackord eller visar att de förstår medicinska samband, reagerar vissa läkare defensivt eller irriterat.

Det är tråkigt — men det finns ganska tydliga psykologiska och systemmässiga orsaker till det.
Låt mig förklara varför det händer (så du förstår att det inte är ditt fel) och hur du kan prata på ett sätt som gör att du blir tagen på allvar utan att de känner sig ifrågasatta.

🔹 Varför vissa läkare reagerar negativt när patienter använder fackspråk

1. Roll- och auktoritetsdynamik

Sjukvården bygger (tyvärr fortfarande) mycket på hierarki.
När en patient använder medicinska termer som ”valgus”, ”axelfelställning” eller ”posttraumatisk artros”,
tolkar vissa läkare det som att patienten utmanar deras professionella roll.
De känner sig ifrågasatta — fast du egentligen bara försöker förstå ditt tillstånd.

2. Tidspress och stress

Många läkare jobbar under enorm tidspress.
När en patient pratar på ett sätt som låter ”avancerat”, kan de bli stressade — de tänker att samtalet kommer ta längre tid,
eller att de måste försvara sina tidigare beslut.

3. Missförstånd: de tror du ”googlat för mycket”

Om en patient använder korrekta medicinska ord, tror vissa läkare automatiskt att det kommer från nätet,
och inte från egen erfarenhet eller förståelse.
De tolkar det som ”överdrivet kontrollbehov” i stället för genuint engagemang — vilket är orättvist.

4. Kommunikationsproblem inom vården

Läkare får nästan ingen utbildning i hur man pratar med kunniga eller informerade patienter.
De är vana att ”förklara nedåt” i stället för att samtala jämlikt.
När de möter någon som vill diskutera på samma nivå, kan de bli osäkra.

🔹 Vad du kan göra för att bli hörd utan att de känner sig hotade

Här är några strategier som fungerar väldigt bra i praktiken:

💬 1. Använd neutralt språk men visa att du förstår

I stället för att säga:

”Jag tror min kvarstående valgusfelställning påverkar fotleden.”

Säg:

”Jag känner att benet fortfarande står lite snett, och det verkar påverka hur jag sätter foten i golvet. Kan det stämma?”

👉 Du säger samma sak — men låter som att du ”beskriver symptom”, inte ”ställer diagnos”.

💬 2. Ge läkaren erkännande

Exempel:

”Jag förstår att ni har mycket erfarenhet med posttraumatisk artros, men jag funderar om min gamla fraktur fortfarande påverkar hur leden fungerar — kan vi titta på det ihop?”

Det visar respekt och att du är engagerad, vilket oftast lugnar situationen.

💬 3. Ta med skriftlig sammanfattning

När du ger ett papper, slipper du ”säga” fackorden själv.
De läser texten, ser att den är saklig och välskriven — då reagerar de sällan negativt, för då handlar det om dokumentation, inte diskussion.

💬 4. Om läkaren blir irriterad ändå

Om du märker att tonen blir nedlåtande eller avvisande, kan du lugnt säga:

”Jag försöker bara förstå min situation så gott jag kan, eftersom det påverkar hela min vardag. Jag vill verkligen samarbeta med er.”

Det brukar vända stämningen direkt.

Men du måste ge fakta. Den kommer vara 100 % respektfull men ändå tydlig med att du förstår sambanden.

Mycket bra fråga — och du sätter fingret på något väldigt viktigt som många patienter inte får förklarat ordentligt.

Svaret är:
➡️ Nej, det är inte riktigt samma sak.
En ortoped kan ha gjort många knäprotesoperationer, men det betyder inte automatiskt att hen har mycket erfarenhet av posttraumatiska artroser (PA) — det är en annan, svårare kategori av knäoperationer.

Låt mig förklara varför.

🦴 Skillnaden mellan ”vanlig artros” och ”posttraumatisk artros” i knä

🔹 1. Vanlig (primär) artros

Brosket bryts ner långsamt över flera år, utan tidigare fraktur.
Benet är ofta rakt och stabilt.
Operationen (knäprotes) är tekniskt standardiserad: man ersätter slitna ledytor, justerar lite, sätter protesen — färdigt.
Detta är den typ de flesta ortopeder gör hundratals gånger per år.

🔹 2. Posttraumatisk artros (PA)

Orsakas av tidigare fraktur, felställning, eller ledinsjunkning.
Leden är deformerad (sned, ojämn, ärrig, ibland med benförlust).
Mjukdelar (kapsel, ligament, muskler) kan vara skadade.
Benkvaliteten är ofta dålig (t.ex. osteoporos).
Det finns ibland ärrvävnad, tidigare metall, eller cystor i vägen.
Operationen kräver specialplanering och kirurgisk erfarenhet av ”revisions- eller komplexa knäproteser”.

⚙️ Vad som skiljer kirurgen i praktiken

En ortoped som ”gör många knäproteser” kan vara utmärkt på vanlig artroskirurgi, men ändå:

inte ha rutin på hur man hanterar felställda, snedläkta tibior,
inte vara van vid benförluster eller mjukdelsobalans,
inte veta exakt hur man ska korrigera gamla frakturlinjer och axelfelställningar vid protesinsättning.

Därför är det helt rimligt att du känner oro om din kirurg är osäker på just posttraumatiska fall.
Det kräver ofta erfarenhet av t.ex.:

”komplexa primära knäproteser”
”revisionsproteser”
”posttraumatisk rekonstruktion av knäleden”

💬 Hur du kan fråga utan att provocera

Du kan säga något i den här stilen (vänligt men tydligt):

”Jag vet att ni har mycket erfarenhet av knäproteser, men eftersom min skada kommer från en gammal fraktur och det har varit en felställning, undrar jag om det finns någon som har särskild erfarenhet av posttraumatiska fall — bara för att jag ska känna mig trygg.”

Det låter respektfullt och visar att du förstår att ditt fall är speciellt.

✅ Sammanfattning

Vanliga knäproteser (vid primär artros) och posttraumatiska proteser är inte samma sak.
Posttraumatiska fall kräver mer avancerad kirurgisk erfarenhet och planering.
Det är helt legitimt att fråga om din ortoped har erfarenhet just av den typen av fall, eller om det finns någon kollega som är särskilt specialiserad på det.

Det verkar som att Södertälje sjukhus är en seriös ortopedisk verksamhet med kapacitet att utföra ledplastiker och knäprotesoperationer, vilket är ett bra tecken.
Men med tanke på din komplexa situation – posttraumatisk artros efter fraktur + felställning + osteoporos + kvarstående belastningsproblem – finns det några frågor du bör ställa eller överväga innan du känner dig trygg att vårdas där:

✅ Vad talar för att detta sjukhus kan fungera

Ortopedmottagningen hos Södertälje sjukhus erbjuder ledplastiker i knä och höft, så de har erfarenhet av knäproteser.
Sjukhuset har rätt diagnostiska resurser: röntgen, DT och MR finns enligt deras verksamhetsbeskrivning.
Fysioterapienheten är väletablerad och kan ge stöd för rehabilitering efter operation.

⚠️ Vad du bör kontrollera eller klargöra

Eftersom din situation är ovanlig och komplex, bör du fråga:

Erfarenhet med posttraumatisk artros / komplicerade knäproteser
Fråga: ”Hur många fall har ni med posttraumatisk knäledsartros eller knäprotes efter frakturfelställning?”
Detta för att vara säker att just din typ av fall hanteras regelbundet.
Plan för undersökning och planering
Med din historia borde det finnas:
- CT med 3D-rekonstruktion av knä + underben
- Bedömning av benkvalitet (osteoporos)
- Undersökning av mjukdelar (ligament, kapsel) & fotledens belastning
  Fråga om detta är del av planen och vem som ansvarar.
Protesmodell och kirurgisk strategi
Eftersom du har osteoporos och felställd tibia bör kirurgi planeras som ”mer avancerad” än standardfall. Fråga vilken protesmodell som är tänkt och om de är vana vid revision eller komplexa fall.
Rehabiliterings‐ och uppföljningsplan
Du har haft lång period utan belastning och kvarstående problem. Viktigt att rehaben är väl planerad och individualiserad.
Fråga hur de tänkt lägga upp rehab och hur oftast de följer upp sådana komplexa fall.

🔍 Min bedömning

Ja — Södertälje sjukhus kan vara ett bra val, men inte automatiskt det bästa eller enda alternativet för just ditt fall.
Eftersom du har en så pass komplex bakgrund skulle det vara klokt att söka en second opinion på ett sjukhus eller kirurg som är känd för att hantera posttraumatisk knäledsskada och komplicerade knäproteser.

Om du vill kan jag hitta några kliniker i Stockholmsområdet som har särskild erfarenhet av just posttraumatisk knäartros och komplex knäprotesoperation – så kan du jämföra med Södertälje sjukhus. Vill du det?

Bra fråga — det låter som du vill förstå vad som händer med det mediala ligamentet (MCL) vid en knäprotesoperation, och hur det påverkar stabilitet och känsla i knät.
Jag förklarar steg för steg:

🦵 Vad är det mediala ligamentet (MCL)?

Det mediala kollateralligamentet (MCL) sitter på insidan av knät och:

stabiliserar knät mot inåt-böjning (valgus),
hjälper till att hålla ledens naturliga linjering mellan lårbenet och underbenet,
fungerar tillsammans med korsbanden och andra strukturer för att ge en stabil och naturlig rörelse.

⚙️ Vad händer med MCL vid en knäprotesoperation?

Det beror på vilken typ av knäprotes som används:

CR-protes (Cruciate Retaining)
- Korsbanden (ibland även MCL) bevaras.
- Man försöker hålla kvar så mycket som möjligt av kroppens egna stabiliserande strukturer.
- Känslan blir ofta mer ”naturlig”.
PS-protes (Posterior Stabilized)
- Bakre korsbandet tas bort, men MCL sparas oftast.
- Protesen har en inbyggd mekanism som ersätter bakre korsbandets funktion.
Högre grad av instabilitet (t.ex. vid felställning, reumatism eller svår artros)
- Om MCL är förstörd eller måste tas bort för att kunna räta upp benet,
  används en ”constrained” protes, som har extra mekanisk stabilitet.
- Den ersätter då ligamentens funktion helt.

⚠️ Om MCL saknas eller är skadat

Knät kan kännas instabilt eller ”vingligt” på insidan.
Vissa patienter beskriver en känsla av felställning, särskilt när de står på ett ben eller går i trappor.
Vid protesoperation försöker kirurgen alltid balansera mjukdelarna, justera vinklar och spänning, för att undvika detta.
Men om MCL är försvagat och man inte använt rätt typ av protes, kan lätt instabilitet kvarstå.

💬 Känslan av att något ”står fel”

Efter operationen kan det kännas som att:

knät inte ”sitter rätt” eller lutar,
benet har en ny linjering (t.ex. om man tidigare hade hjulbenthet/valgus och det nu är rakt),
muskler och nerver behöver tid att anpassa sig (ofta 3–6 månader).

Men om känslan inte förbättras, eller om du känner tydlig instabilitet, ”glapp” eller smärta på insidan — då bör det utvärderas. Man kan göra en klinisk stabilitetstest eller röntgen med belastning för att se om MCL eller protesen är obalanserad.

Vill du att jag förklarar hur man kan testa om MCL är otillräckligt efter operation (t.ex. valgus-stresstest och vad man känner)?

Jag hör att du har haft en mycket lång, smärtsam och komplex sjukdomsprocess — flera operationer, svår smärta, utebliven belastningsförmåga, och nu ingen riktig uppföljning trots tydliga problem. Det du beskriver är inte något man ska behöva ”acceptera” utan vidare.
Låt oss gå igenom det metodiskt — både för att förstå möjliga orsaker och vad du konkret kan begära för undersökningar och nästa steg.

🔍 1. Möjliga orsaker till att du inte kan belasta benet efter PS-knäprotes

Baserat på din beskrivning (tidigare tibiakondylfraktur, kvarvarande valgus, smärta, instabilitet, och känsla att benet blivit längre):

a) Felställning eller obalans i protesen

Om linjeringen (t.ex. valgus/varus) inte korrigerats helt, eller om tibia- och femurkomponenterna inte är korrekt placerade, uppstår onormal belastning.
Det leder till smärta, inflammation och ibland sekundär lösning av protesen (aseptisk lossning).

b) Instabilitet – särskilt medial (MCL)

Om MCL är försvagat eller delvis borttaget, får du instabilitet vid belastning.
Det känns som att knät ”viker sig” eller att du inte vågar lita på benet.

c) Fel benlängd

Vid kombinerade operationer (höft + knä) kan benlängdsskillnad lätt uppstå, särskilt om höfthöjden ändrats vid protesinsättning.
Det orsakar snedbelastning, smärta i rygg, höfter, skuldror — precis som du beskriver.

d) Smärta från skelettet – gammal tibiakondylskada

Om frakturen inte läkte perfekt, eller om det finns restdefekt, avaskulär nekros eller metallspår, kan det ge kronisk smärta trots ny protes.

e) Komplex regionalt smärtsyndrom (CRPS)

Efter lång immobilisering (>1 år) kan nervsystemet bli ”överkänsligt”.
Smärtan blir då oproportionerligt stark, ofta med brännande karaktär, svullnad, missfärgning, eller extrem känslighet vid beröring.
Det måste uteslutas — för då är behandlingen helt annorlunda.

🧠 2. Viktiga undersökningar du kan kräva eller be om remiss till

Eftersom din nuvarande läkare inte tar dina besvär på allvar, bör du (gärna via vårdcentral, annan ortoped eller patientnämnden) be om en omfattande reutredning.

🦴 A. DT (datortomografi) av knä och underben

För proteser krävs särskilda protokoll pga metallstörningar.

➡️ Be om:

”DT knä med metallartefaktreducerande protokoll (MAR), inklusive hela tibia och proteskomponenter, för bedömning av protesläge, tibia/femurkomponenternas inriktning och eventuell lossning eller kvarvarande frakturlinje.”

Detta visar:

exakt läge och vinklar för protesdelarna,
eventuell malposition,
lossning,
restfrakturer eller felaktig benläkning.

🧲 B. SPECT-CT eller PET-CT (om tillgängligt)

Detta är en kombination av scintigrafi + CT, som visar både anatomi och aktivitet i skelettet (inflammation, lossning, infektion).

➡️ Ger svar på:

Är protesen loss eller inflammerad?
Finns aktiv benmetabolism i tibiakondylen (gammal skada)?
Finns överbelastning på ena sidan?

📸 C. Hela benets röntgen (EOS eller stående långfilm)

För att mäta:

benlängdsskillnad,
mekanisk axel (valgus/varus),
förhållande mellan höft, knä och fotled.

Det kan bekräfta din känsla att vänster ben blivit längre, vilket ofta påverkar ryggen och skuldran.

🧍‍♀️ D. Ortopedisk second opinion – specialist i revisionsproteser

Be uttryckligen om en ”second opinion vid misstänkt komplikation efter knäprotes”.
Det ska göras av någon som arbetar med revisionskirurgi (omoperationer), inte bara vanliga proteser.

Om din nuvarande läkare vägrar remiss → vänd dig till patientnämnden (Patientnämnden i din region) och förklara att du inte får vård enligt patientlagen (rätt till ny medicinsk bedömning).

💥 E. Övriga utredningar vid långvarig smärta

Om bilddiagnostiken inte förklarar allt:

MR ländrygg och höft (för att se påverkan på nerver och bäcken),
Densitometri (DXA) för att bedöma osteoporos (du nämnde sängliggande i 3,5 år),
Smärtklinik-utredning (CRPS, nervpåverkan, kronisk smärta efter protes).

💡 3. Möjliga vägar framåt

Sök ny ortoped – gärna via annan region eller universitetssjukhus (t.ex. Uppsala, Lund, Sahlgrenska, Karolinska).
Be om remiss till ”revisionsortoped” + SPECT-CT.
Om vårdcentral/ortoped vägrar – skriv egenremiss direkt till ortopedklinik med dessa punkter.
Kontakta Patientnämnden – de kan hjälpa dig få rätt till ny bedömning.
Fysioterapi ska pausas om varje försök till belastning ökar smärtan – det är en signal om att något mekaniskt är fel, inte bara muskelsvaghet.

Det du beskriver är en mycket allvarlig och komplex situation med tydliga tecken på både mekaniska problem i knät/underbenet och möjlig nervpåverkan eller smärtsyndrom.
För att du ska kunna bli tagen på allvar och få rätt hjälp behöver dina symtom beskrivas kort, men strukturerat och medicinskt tydligt – så att en ortoped, smärtläkare eller röntgenläkare snabbt förstår omfattningen.

Här nedan får du ett förslag på sammanfattning som du kan använda i egenremiss, brev eller patientjournal. Jag skriver det i formellt, vårdanpassat språk men lätt att förstå.

🩺 Förslag till sammanfattning av symtom (egenremiss eller brev till vården)

Bakgrund:
Jag har genomgått en vänstersidig tibiakondylfraktur med lång immobilisering, därefter en PS-knäprotesoperation (posterior stabilized) på samma ben. Trots operationen har jag inte kunnat belasta benet på över 3,5 år. Jag är i princip sängliggande, har utvecklat osteoporos och svår smärta i hela vänster ben och rygg.
Tidigare har jag också fått en vänstersidig höftprotes (ca 6 månader före tibiakondylfrakturen).

Nuvarande symtom (allt gäller vänster ben):

Extrem smärta vid minsta belastning – även lätt beröring mot golv eller krycka förvärrar smärtan.

Skärande smärta i vaden och brännande, domnande känsla längs hela laterala sidan av benet.

Stark smärta på mediala sidan av knät och bakom patella (knäskålen).

Känsla av instabilitet i knät – jag måste hålla benet med händerna när jag åker bil.

Fotleden har ingen normal kontakt med golvet, känns felvinklad och svag.

Stelhet i höftled och lårmuskler, smärtan förvärras dagligen trots rehabilitering.

Upplevd felställning och möjlig benlängdsskillnad – hela vänster ben känns längre än höger.

Rygg- och skuldersmärta på höger sida p.g.a. snedbelastning.

Konsekvenser:
Jag klarar inte längre vardagliga aktiviteter, använder kryckor för att ta mig till toaletten, och smärtan är nu outhärdlig.
Träning och rehab har endast förvärrat situationen.

Oro:
Jag misstänker felställning, kvarstående skada efter tibiakondylen, eventuell proteslösning eller mjukdelsinstabilitet (MCL), samt nervpåverkan p.g.a. långvarig immobilisering.

Jag önskar:
En omfattande ortopedisk och radiologisk utredning inklusive:

DT knä/tibia med metallartefaktreducerande protokoll (MAR)

SPECT-CT eller PET-CT för att utesluta lossning eller aktiv inflammation

Stående helbensröntgen (EOS) för mätning av benlängd och mekanisk axel

Bedömning av protesläge, gammal frakturläkning och eventuell MCL-insufficiens

Second opinion hos ortoped med erfarenhet av revisionsproteser

Jag vädjar om att mina symtom tas på allvar, då smärtan är svår och förvärras trots långvarig rehabilitering.

Det är helt förståeligt att du vill förmedla hur allvarligt läget är och att du inte kan vänta längre — utan att låta oprofessionell eller desperat (vilket tyvärr ibland gör att vården tar en patient mindre på allvar).

Här är en kort, tydlig och stark formulering du kan lägga till i slutet av din remiss eller ditt brev — den är skriven så att läkare och administratörer direkt förstår brådskan och risken med att vänta:

🔹 Förslag på avslutande stycke:

Tiden är nu min största fiende.
Mitt tillstånd försämras snabbt – smärtan är outhärdlig, funktionen minskar dagligen och jag riskerar bestående skador på grund av långvarig immobilisering. Jag ber därför om skyndsam utredning och bedömning, eftersom min kropp redan har tagit mycket skada efter flera års väntan trots upprepade försök till rehabilitering.

Jag kan inte vänta längre – mitt tillstånd förvärras snabbt.
Jag har redan förlorat mycket funktion och riskerar permanenta skador om jag inte får snabb utredning.

Det som jag beskriver är ett djupt lidande — både fysiskt och psykiskt — och jag har full rätt att bli tagen på allvar.
Ingen ska behöva leva med den typ av smärta, oförmåga och desperation du beskriver utan hjälp. Vad som kan hända i kroppen när man har så här extrema smärtor efter en skada och långvarig immobilisering.

🩺 Text att visa eller skriva till vården (akuten, 1177, läkare)

Akut försämring – outhärdliga smärtor och misstänkt allvarlig komplikation efter knäprotes

Jag har sedan flera år en mycket komplex ortopedisk situation efter tibiakondylfraktur och knäprotes (vänster ben), samt tidigare höftprotes.
Under de senaste veckorna har smärtan eskalerat till en nivå som inte är uthärdlig längre. Jag kan inte längre sova, sitta eller förflytta mig utan extrem smärta.

Symtombeskrivning:

Konstant, brännande och skärande smärta i hela vänster ben – från höft till fot.

Kraftiga smärtattacker som gör att benet darrar eller krampar okontrollerat, särskilt i övre delen av låret och vaden.

Känsla av att hela benet är i kramp eller spasm, ibland med domningar och brännande hetta.

Smärtan ökar vid minsta rörelse eller beröring.

Jag har ingen stabilitet i knät och måste hålla det med händerna för att kunna flytta benet.

Fotleden känns felvinklad och gör ont vid kontakt med underlaget.

Hela kroppen reagerar på smärtan – jag spänner mig, darrar, blir yr och har svårt att andas under de värsta attackerna.

Läget är akut.
Jag har försökt följa råd om träning och rehabilitering men tillståndet försämras snabbt. Jag får inte adekvat smärtlindring och klarar inte längre av att hantera smärtan hemma.
Jag vädjar om omedelbar bedömning, eftersom jag misstänker att något är allvarligt fel i benet (t.ex. protes, nerv eller cirkulation) och att kroppen håller på att gå in i ett tillstånd av utmattning och kollaps.
Jag behöver akut smärtbedömning och ortopedisk/genomgripande utredning.

💡 Vad kan det vara som händer i kroppen (förklaring till dig):

Utifrån din beskrivning finns flera samtidiga processer som kan förstärka varandra:

Allvarlig mekanisk smärta
– Om något är fel med protesen (felställning, mikrorörelse, restfraktur eller inflammation i benet) skickas konstant smärtsignaler som inte går att ”stänga av”.
Muskelspasmer och kramper
– När kroppen försöker skydda ett skadat område spänner sig musklerna dygnet runt.
– Efter månader–år i skyddsställning blir musklerna överaktiva och går i spastisk kramp vid minsta stimuli.
– Det kan förklara darrningarna och att vaden och låret krampar.
Nervpåverkan eller CRPS (komplext regionalt smärtsyndrom)
– Efter långvarig skada, immobilisering och svår smärta kan nerverna bli överkänsliga.
– Då blir smärtan brännande, utstrålande, outhärdlig — även vid lätt beröring eller kyla.
– Det kräver specialistvård och särskild smärtbehandling, inte bara vanliga smärtstillande.
Systemisk utmattning
– Efter flera år med smärta, sömnbrist och isolering börjar kroppen ”kollapsa”: man darrar, får spänningar i hela kroppen, svettas, blir yr.
– Det är inte inbillning – det är ett fysiologiskt stresspåslag som kroppen inte längre orkar reglera.

🚨 Vad du kan göra nu (konkret):

Skriv ut eller visa texten ovan på akuten – särskilt meningen om ”akut försämring, outhärdliga smärtor, misstänkt komplikation efter protes”.
- Du har rätt att få akut bedömning när du inte klarar smärtan hemma.
Om du blir avvisad – be lugnt men tydligt att de registrerar ditt besök som ”nekad vård vid smärta efter protes”, så finns det dokumenterat.
Ring 1177 igen, säg:”Jag har en knäprotes och gamla frakturskador, och nu har jag outhärdliga smärtor, kramper och darrningar i hela benet. Jag kan inte belasta alls, och smärtan har blivit akut värre. Jag behöver hjälp nu – inte om en månad.”
Be om akutremiss till ortoped + smärtläkare.

Här är tre korta men starka meningar som du kan säga ord för ord på akuten eller skriva till 1177. De är formulerade så att personalen direkt förstår att det är akut, allvarligt och inte psykiskt: “Jag har outhärdliga smärtor i mitt vänstra ben efter knäprotes och gammal fraktur. Benet darrar och krampar, jag kan inte belasta alls och smärtan är brännande och skärande dygnet runt. Tillståndet förvärras snabbt – jag behöver akut hjälp och kan inte vänta längre.” Om du får frågan “Hur länge har det varit så här?”, säg tydligt: “Det har pågått länge, men nu är det akut förvärrat och jag står inte ut längre.”

vilken är bäst eller mest omfatande undersökning för skador efter vänster ben: först höft protes, kondyltibiafraktur operation och efter den PS knäprotez. mistenker MCL total reptur, total ofårmåga att belasta hela vänstra ben, kvarvarande valgus, ben längre än förut, fotleden katastrofalt, känns att det är felställning på den också, får ingen normal vinklad kontakt med golvet, sen kondyltibiafraktur. allt känns som onormal belastning tillstånd bara värre och värre varge dag. 3,5 år rekomendation bara träning, kan inte längre äns gå med 2 krykor, alldrig kunnat belasta ben
Vid så komplexa och långvariga besvär krävs en multidisciplinär och avancerad bilddiagnostisk utredning, där helheten i benets biomekanik, protesfunktion, mjukdelsskador och felställningar bedöms. En vanlig klinisk undersökning räcker inte.

Här är vad som rekommenderas för en så omfattande och svår situation som du beskriver:

🧠 Rekommenderad undersökningsstrategi för vänster ben efter höft- och knäprotes + kondyltibiafraktur
1. Helkroppsbelastnings-MR eller stående helbensröntgen
Syfte: Bedöma benlängdsskillnad, kvarvarande valgus, felställningar i höft, knä och fotled under belastning.

Kommentar: Vanlig röntgen i liggande ger inte tillräcklig information om belastningsmönster. En stående helbensröntgen (long-leg alignment view) är avgörande.

2. MR av knäled och mjukdelar
Syfte: Bekräfta misstänkt MCL-ruptur, bedöma ligamentstatus, menisker, ledkapsel och eventuell proteskomplikation.

Kommentar: MR är bäst för mjukdelar, särskilt om du misstänker att MCL är helt av.

3. CT med 3D-rekonstruktion av fotled och knä
Syfte: Identifiera felställningar, protesplacering, benpåverkan efter fraktur och eventuell malposition.

Kommentar: CT ger exakt bild av benstrukturer och protesläge, särskilt efter tidigare frakturkirurgi.

4. Gånganalys och belastningsstudie
Syfte: Objektivt mäta hur du belastar benet, hur felställningar påverkar gångmönster och vilka kompensatoriska rörelser som uppstår.

Kommentar: Kan göras på specialiserade kliniker med tryckplattor och rörelseanalys.

5. Ultraljud av fotled och mjukdelar
Syfte: Bedöma senor, ligament och eventuell inflammation eller degeneration i fotleden.

Kommentar: Bra komplement till MR, särskilt om fotleden är ”katastrofal” som du beskriver.

🧩 Viktigt att tänka på
Du behöver remiss till ortoped med subspecialisering inom proteskomplikationer och posttraumatiska felställningar.

En vanlig fysioterapeutisk bedömning räcker inte. Du har redan försökt träning i 3,5 år utan förbättring – det tyder på att något är fundamentalt fel i strukturen eller biomekaniken.

Du har rätt att kräva en second opinion och en fullständig utredning – särskilt om du aldrig kunnat belasta benet normalt efter operationerna.

Vill du att jag hjälper dig formulera ett skarpt, juridiskt säkert och systemkritiskt brev till vården eller försäkringssystemet för att kräva en sådan utredning? Jag kan också hjälpa dig att förbereda en lista med frågor till ortopeden – så att du får svar på det som verkligen betyder något.

SPECT-CT

SPECT-CT är en avancerad bilddiagnostisk teknik som kombinerar två olika metoder: SPECT (Single Photon Emission Computed Tomography) och CT (Computed Tomography). Tillsammans ger de både funktionell och anatomisk information – vilket är särskilt värdefullt vid komplexa ortopediska tillstånd, protesutvärdering, smärtanalys och misstänkta felställningar.

🧠 Vad är SPECT-CT?
🔬 SPECT – funktionell bild
Visar hur kroppen fungerar, inte bara hur den ser ut.

Man injicerar ett svagt radioaktivt ämne (ofta teknetium) som tas upp i benvävnad.

Områden med ökad aktivitet (t.ex. inflammation, proteslossning, fraktur, infektion) lyser upp.

🧱 CT – anatomisk bild
Ger högupplösta bilder av ben, leder och proteser.

Visar exakt struktur, felställningar, protesplacering, frakturer.

🧩 Kombinationen – SPECT-CT
SPECT visar var det är något fel (funktionellt).

CT visar vad det är (strukturellt).

Tillsammans kan man t.ex.. se om en protes är lös, om det finns inflammation runt en skruv, eller om en felställning orsakar överbelastning.

🦴 När används SPECT-CT?
Misstänkt proteslossning (höft, knä, axel)

Kronisk smärta efter ortopedisk kirurgi

Bedömning av komplexa felställningar efter fraktur

Fotleds- och knäsmärta där vanlig röntgen/MR inte räcker

Utvärdering av benaktivitet vid t.ex.. stressfrakturer, artros, infektion

📍 För din situation, Marina:
Med tanke på att du har:

Höftprotes, knäprotes och tidigare kondyltibiafraktur

Misstänkt MCL-ruptur, kvarvarande valgus, benlängdsskillnad

Katastrofal fotled och total oförmåga att belasta

…så är SPECT-CT en av de mest träffsäkra undersökningarna för att:

Identifiera var smärtan kommer ifrån

Bedöma om proteserna är korrekt placerade eller har lossnat

Se hur felställningar påverkar belastningen i hela benet

neutral fråga: man tar bort bakre korsband vid PS knä protes, Bevarar man främre korsband och varfår

Här är en helt neutral och medicinskt korrekt förklaring:

🦵 Tar man bort bakre korsbandet vid en PS-knäprotes?

Ja.
En PS-protes (Posterior Stabilized) är specifikt designad för att ersätta funktionen av det bakre korsbandet (PCL) med en mekanisk konstruktion – cam-post-mekanismen.
Därför tas PCL bort vid operationen.

🦵 Bevarar man främre korsbandet (ACL)?

Nej. I princip ALLTID tas ACL också bort.

Vid total knäprotes (TKA), oavsett om det är:

CR-protes (Cruciate Retaining)
PS-protes (Posterior Stabilized)
Semi-constrained
Hinged revision

så tas ACL alltid bort.

🟦 Varför bevaras inte ACL vid total knäprotes?

✔ 1. ACL fäster i det område där protesens metallkomponenter placeras

När man kapar tibia och femur för att sätta in protesens delar försvinner ACL:s naturliga fäste.

✔ 2. ACL är ofta slitet vid artros eller tidigare skador

ACL är hos de flesta TKA-patienter redan:

degenererat
försvagat
delvis rupturerat
→ dvs. opålitligt för fortsatt stabilitet.

✔ 3. Protesens mekanik kräver inte ACL

Vid TKA är det framför allt:

protesens form
sidoligamenten (MCL/LCL)
kapseln

som ger stabiliteten.

✔ 4. Bevarat ACL kan skapa instabilitet

Hos vissa patienter som försökt använda “ACL-retaining TKA” har man sett:

onormal glidning
smärta
rotationsproblem

→ därför rekommenderas inte ACL-bevarande vid TKA.

🟩 Sammanfattning (helt neutralt):

PS-protes (Posterior Stabilized):

Bakre korsbandet (PCL): tas bort (ersätts av cam-post-mekanik)
Främre korsbandet (ACL): tas bort (passar inte ihop med protesens design)

Varför?

Protesen ersätter korsbandens funktion
Fästena kapas bort vid operation
Korsbanden är ofta degenererade
Att behålla ACL skulle ge onormal kinematik

Om du vill kan jag även skriva en professionell och helt objektiv formulering till en ortoped, tex:
“Min fråga gäller vilka stabiliserande strukturer som avlägsnas respektive bevaras vid PS-protes, och hur detta påverkar sidostabilitet vid samtidig MCL/LCL-insufficiens.”

Säg till om du vill ha den.

Du sade:

Min fråga gäller vilka stabiliserande strukturer som avlägsnas respektive bevaras vid PS-protes, och hur detta påverkar sidostabilitet vid samtidig MCL/LCL-insufficiens.? Och om både LCL och MCL är repturerade. Eller om bara LCL är repturerad. svara du

ChatGPT sade:

Här är en neutral, medicinskt korrekt sammanställning av hur stabiliserande strukturer hanteras vid en PS-knäprotes och konsekvenser vid MCL/LCL-skador:

🦵 Stabiliserande strukturer vid PS-knäprotes

Struktur	Tas bort / Bevaras	Funktion i PS-protes
Bakre korsbandet (PCL)	Tas bort	Cam-post-mekanismen tar över PCL:s funktion (hindrar bakre glidning av tibia)
Främre korsbandet (ACL)	Tas bort	Protesen kräver inte ACL; fästena kapas vid operation
Mediala kollateralligamentet (MCL)	Bevaras om möjligt	Sidostabilitet i valgus, rotationskontroll
Laterala kollateralligamentet (LCL)	Bevaras om möjligt	Sidostabilitet i varus, rotationskontroll
Kapsel (ledkapsel)	Bevaras delvis / justeras	Passiv stabilisering, samarbetar med ligamenen

Observera: Kapseln är mer än bara ligament; den omsluter hela leden och bidrar till rotations- och sidostabilitet.

⚠️ Effekter vid MCL/LCL-insufficiens

Indelas i skada på mediala respektive laterala kollateralligamentet. Beroende på graden av aktuellt våld, kan skadan vara associerad med 1) meniskruptur eller avlösning av mediala menisken från ledkapseln och 2) korsbandsruptur. Kan även involvera, popliteussenan och/-eller iliotibialbandet.

1. Om både MCL och LCL är rupturerade

PS-protesen räcker inte för sidostabilitet
Protesen blir instabil i varus/valgus
Vanligtvis krävs revision med semi-constrained eller hinged protes för att mekaniskt ersätta sidostabilitet

2. Om bara LCL är rupturerad (MCL intakt)

PS-protesen kan ibland fungera, men:
- LCL-skadan kan orsaka varus-instabilitet
- Risk för glapp i sidled och rotationsinstabilitet
- Kirurg kan behöva förstärka LCL, använda ställbar insert eller semi-constrained protes

3. Om bara MCL är rupturerad (LCL intakt)

Valgus-instabilitet
PS-protes fungerar delvis
Ofta måste MCL rekonstrueras eller protesen uppgraderas till semi-constrained

🔹 Kort slutsats

PS-protes tar bort PCL/ACL, men förlitar sig på kollateralligament + kapsel för sidostabilitet
Om kollateralligamenten är skadade, kan PS-protesen bli instabil
Vid båda kollateralligament rupturerade → krävs mer restriktiv protes (hinged/semi-constrained)
Vid enskild ligamentruptur → PS-protes kan ibland fungera, men risken för instabilitet finns

Om du vill kan jag skriva en kort neutral text du kan visa din ortoped som beskriver detta exakt för din situation, inklusive tibiakondylfraktur och PS-protes, så att läkaren ser tydligt vilka risker och alternativ som finns.

hinged/semi-constrained

SPECT-CT är en avancerad bilddiagnostisk teknik som kombinerar två olika metoder: SPECT (Single Photon Emission Computed Tomography) och CT (Computed Tomography). Men visr den felställningar och mekanisk fel vid en felläkt tibiakonyl fraktur som är gammal 3,5 år. Visar den status på mina ligament och om PS protes är bra val och tillräcklig stabiliserande. Visar den om fellställning som skärdes bort vid PS knä protes kan finnas kvar

Här är en neutral och medicinskt korrekt genomgång av vad SPECT-CT kan och inte kan visa i ditt fall:

🔹 SPECT-CT – vad det är

SPECT (Single Photon Emission Computed Tomography): visar metabol aktivitet, dvs var skelettet är aktivt/”lever” (t.ex. frakturläkning, inflammation, benstress).
CT (Computed Tomography): visar anatomi, dvs benets form, ledytor, frakturlinjer, protesposition.

När man kombinerar dessa får man anatomi + funktion/metabol aktivitet.

🔹 Vad SPECT-CT kan visa vid gammal tibiakondylfraktur och PS-protes

Felställning av benet
- CT-delen visar exakt hur tibia/kondylen har läkt (t.ex. höjdskillnad, rotation, varus/valgus)
- Ja, den kan visa om en tidigare felställning finns kvar innan operation
Områden med belastning eller ökad aktivitet
- SPECT visar var benet belastas onormalt → t.ex. övertryck mot en del av protesen eller frakturområdet
- Kan indikera risk för smärta eller mekanisk problematik
Protesposition
- CT visar exakt hur en PS-protes ligger (om den redan finns)
- Kan visa om den är i rätt vinkel mot tibia/femur

⚠️ Vad SPECT-CT inte kan visa

Ligamentstatus (MCL, LCL, kapsel)
- SPECT-CT kan inte direkt visa ligamenter
- Ligamentinsufficiens måste bedömas med klinisk undersökning och ibland MR eller ultraljud
Om PS-protesen är rätt val och tillräckligt stabiliserande
- SPECT-CT kan ge indirekta ledtrådar (t.ex. fel belastning → instabilitet misstänks)
- Men själva valet av protes och om den räcker vid ligamentbrist avgörs kliniskt av ortoped
Om felställning skuren bort vid PS-protes finns kvar
- Om operation ännu inte är gjord → SPECT-CT visar nuvarande felställning
- Efter operation kan ny CT kontrollera om planerad korrigering lyckats
- SPECT-CT kan inte se framtida felkorrigering, bara vad som finns idag

🔹 Slutsats

Ja: SPECT-CT visar felställning i benet, benaktivitet, och protesposition (om protes finns).
Nej: Den visar inte ligamentstatus eller om PS-protesen blir tillräckligt stabil.
Den är ett bra komplement för att planera operation, men beslut om PS-protesens lämplighet kräver klinisk bedömning av ligament, kapsel och instabilitet.

Om du vill kan jag skriva en kort, neutral text som du kan ge ortopeden:

“Jag vill att ni utvärderar med SPECT-CT för att se eventuell felläkning/felställning av tibiakondylfraktur och belastningsmönster. Jag vill också få en bedömning om PS-protes är tillräcklig för stabilitet givet eventuella MCL/LCL-insufficienser.”

Vill du att jag gör den färdig för dig?

Du sade:

PS operation är gjord i syfte att skära bort fellstelningar

ChatGPT sade:

Tack, då förstår jag bättre – du menar alltså att PS-protesoperationen gjordes för att korrigera felställning av tibiakondylfrakturen. Här är en neutral och medicinskt korrekt förklaring av vad som kan bedömas i efterhand med SPECT-CT och vad som inte kan bedömas:

🔹 Vad SPECT-CT kan visa efter PS-protesoperation

Benets status och felställning
- CT-delen visar om den tidigare felställningen verkligen har tagits bort eller korrigerats
- Du kan se om tibia/kondylen ligger i rätt höjd, rotation och vinkel mot femur
Metabol aktivitet i benet
- SPECT-delen visar benets belastning och läkning
- Kan avslöja områden där benet fortfarande är stressat eller belastas ojämnt
Protesposition
- CT visar hur PS-protesen ligger i relation till tibia och femur
- Kan indikera om implantatet sitter korrekt eller om det finns risk för glapp/instabilitet

⚠️ Vad SPECT-CT inte kan visa

Ligamentstatus (MCL/LCL/kapsel)
- SPECT-CT visar inte direkt om ligamenen är intakta eller insufficiens föreligger
- Instabilitet måste bedömas kliniskt av ortoped eller med MR/ultraljud
Om PS-protesen i sig är tillräckligt stabiliserande
- SPECT-CT kan ge indirekta tecken (t.ex. onormal belastning) men kan inte direkt avgöra om sidostabiliteten är tillräcklig
Exakt framtida funktion
- Kan inte säga om patienten får smärta, instabilitet eller problem vid belastning

🔹 Slutsats

Efter PS-operationen kan SPECT-CT visa:
- Om felställning är korrigerad
- Benets belastningsmönster
- Protesens läge
Kan inte visa:
- Ligamentstatus (MCL/LCL)
- Om PS-protesen är helt stabil vid ligamentbrist

Om du vill kan jag skriva en kort neutral formulering som du kan ge till ortopeden för uppföljning, så att det står tydligt vad du vill få bekräftat med SPECT-CT och klinisk bedömning.

Vill du att jag gör det?

Du sade:

jag letar efter orsak till ont på mediala sidan, av min svår skadade knä. jag tänker först på MCL men det kan vara många andra orsaker. kan du föreslå vad kan det vara fel i samband med min kompex skada felläkt tibia fraktur och sen PS protes. Allavarlig ont, ser att gracilis muskel slutar der också. patela spårning och eventuelt kvarvarande valgus? Allt påverkar fotfunktion. har tid till ultrajud. har protes i kroppen. vilka frågor kan jag ställa till den underökning, vad kan den avslöja, och vad kan den inte avslöja

ChatGPT sade:

Okej, Marina – vi kan gå igenom detta systematiskt och neutralt, så att du kan förbereda dig inför ultraljudsundersökningen och ställa rätt frågor. Vi tar hänsyn till att du har:

Komplex, felställd/läkt tibiakondylfraktur
PS-knäprotes
Smärta medialt på knät
Eventuell påverkan på patellaspårning, fotfunktion och mediala muskler/ligament

1️⃣ Vanliga orsaker till medialsidig smärta efter din typ av skada

Område	Möjlig problematik efter fraktur + PS-protes
MCL / mediala kapseln	Insufficiens, förlängning, ärrvävnad, inflammation, instabilitet
Mediala menisken / meniskrester	Kan ge trycksmärta, ibland kvarstående fragment även efter TKA
Medial patellofemoral / patellaspårning	Felspårning kan ge medialsidig smärta, särskilt vid flexion/extension
Gracilis / mediala muskler	Skada eller ärrvävnad, påverkar stabilitet och smärta vid rörelse
Tibiakondyl / benytor	Felställning kan ge belastningsökning med sekundär smärta
Artrodeskomponent / PS-protes	Felposition, instabilitet i sidled (varus/valgus) → lokal belastning och smärta
Senor/ligament fästen	Kronisk tendinit eller ärrbildning med lokal smärta

Allt ovan kan påverka fotens funktion, eftersom knät styr belastning och rotation nedåt.

2️⃣ Vad ultraljud kan visa

Kan visa	Hur det hjälper i ditt fall
Mediala ligament (MCL, delar av kapsel)	Kan upptäcka ruptur, förlängning, inflammation eller ärr
Senor / muskelfästen (gracilis, pes anserinus)	Identifiera tendinit, delaminering, skador eller ärr
Vätska / inflammation	Kan se överskott av vätska, bursor, cystor, inflammation
Patellaspårning / medialt tryckområde	Kan ge indirekta tecken på felspårning eller mjukdelsbelastning
Ärrvävnad / fibros	Kan ofta identifieras som hyperekoiska områden

3️⃣ Vad ultraljud inte kan visa

Benets exakta form eller felställning → behöver CT eller röntgen
Djupare strukturer under metallkomponenter → metallprotes kan skymma vissa delar
Total instabilitet i knät → måste bedömas kliniskt
Inre meniskrester om de är under protesytan → svårt att visualisera
Exakt biomekanisk belastning → ultraljud visar statiska bilder

4️⃣ Frågor du kan ställa vid ultraljud

Kan man se någon skada eller insufficiens i MCL?
Finns det skada eller ärr i gracilis eller andra mediala muskler?
Finns det vätska, inflammation eller bursit som kan ge smärta?
Är det tecken på medial patellaspårningsproblematik?
Finns det fibros/ärrvävnad som kan påverka rörelse eller stabilitet?
Kan man se något som skulle förklara medialsidig instabilitet eller smärta trots PS-protes?

Du kan också fråga: ”Vad kan inte ultraljudet visa på grund av protesen?”

5️⃣ Tips för förberedelse

Ta med ritad bild/anteckning på var smärtan sitter
Beskriv rörelser som gör ont
Lista tidigare skador och operationer tydligt
Fråga om kompletterande MR eller CT kan behövas om ultraljud inte visar allt

Om du vill kan jag skriva en kort neutral text som du kan ge till radiologen/ultraljudsundersökaren, där det står exakt vad du vill att de ska undersöka och vad som är kliniskt relevant för din situation med PS-protes och felställd tibiakondylfraktur.

Vill du att jag gör det?

1 Biomekanik i samband med skelett och felställningar – som till exempel en subluxation i höften – handlar om hur krafter, rörelser och belastningar påverkar leder, ben och muskler när skelettets normala position eller rörelseförmåga är störd.

Här är en sammanfattning av vad som sker och varför det är biomekaniskt relevant:

🔹 Vad är en subluxation i höften?

En subluxation betyder en ofullständig urledvridning – leden är delvis ur sitt normala läge men inte helt luxerad (ur led).
I höften innebär detta att lårbenshuvudet (caput femoris) inte ligger helt centrerat i höftledsgropen (acetabulum).

🔹 Biomekaniska konsekvenser

Förändrad ledcentrering
- Normalt ska kraftlinjen från bålen överföras jämnt via höftleden till benet.
- Vid subluxation förskjuts belastningen → delar av ledytan belastas mer, vilket kan leda till ökad friktion, broskslitage och smärta.
Muskelobalans och kompensation
- Höftmusklerna (framför allt glutealmuskler, iliopsoas och adduktorer) måste arbeta asymmetriskt för att stabilisera leden.
- Detta skapar kompensatoriska rörelsemönster i bäcken, knä och ländrygg.
- Ofta ses en funktionell benlängdsskillnad och snedbelastning vid gång.
Förändrad gångbiomekanik
- Personen kan halta (Trendelenburg-gång) eftersom gluteus medius inte kan hålla bäckenet horisontellt.
- Stegföringen förändras: kortare steg på den drabbade sidan och minskad stödfas.
Kedjeeffekter i kroppen
- Felställningen påverkar hela den kinetiska kedjan:
  - Bäckenet tippar eller roterar → förändrad ländryggskurvatur.
  - Knä och fotled justerar sig för att bibehålla balans → sekundära felställningar och smärta i nedre extremitet.

🔹 Långsiktiga effekter

Om subluxationen inte korrigeras kan den leda till:

Degenerativa förändringar (artros) i höftleden.
Överbelastning i ländrygg, knä och motsatt höft.
Minskad rörlighet och funktion på grund av muskelkontrakturer och smärta.

🔹 Behandling och biomekanisk återställning

Fysioterapi / träning:
- Fokus på höftstabilitet, neuromuskulär kontroll och balans mellan muskelgrupper.
- Övningar för gluteus medius och maximus är särskilt viktiga.
Manuell terapi / ortopediska hjälpmedel:
- Korrigering av bäckenställning och stöd för korrekt belastningslinje.
Kirurgi (vid större felställningar):
- Ibland krävs reposition eller rekonstruktion för att återställa normal biomekanik.

Vill du att jag gör en illustration eller biomekanisk analys (t.ex. kraftlinjer och muskelpåverkan vid höftsubluxation)? Det kan göra det lättare att förstå hur krafterna fördelas.

22 Självklart. Här kommer först din text tydligt och språkligt rättat, och sedan en förklaring på om det kan finnas samband mellan händelserna:

✏️ Din text – tydligt återgiven

I operationsberättelsen från mars 2022 står att när läkaren öppnar ser han en formförändrad caput femoris som delvis ligger subluxerad.

Innebär en höftprotes att detta korrigeras?

I slutet av anteckningen står: ”Leden uppfattas ej lätt luxerbar.”

Jag tyckte att allt gick ganska bra efter operationen, men jag klagade över att benet kändes mycket längre än förut. Läkaren sa att det är normalt, och att det med tiden kommer att ”pressas” och jämna ut sig. Då blev jag lugn.

Efter 5 månader kunde jag gå korta sträckor hemma utan kryckor, och ute med en krycka.

Men en dag när jag lugnt promenerade hemma, utan att snubbla eller halka på något, fick jag en tibiakondylfraktur (fraktur i knäleden) på samma vänstra ben. När jag skulle ta ett steg och lyfte benet, hörde jag ett ”plopp” i knät och föll sedan rakt på rumpan.

Kan detta ha något samband med den tidigare höftoperationen?

🩺 Svar – möjlig biomekanisk och medicinsk koppling

Ja, det kan finnas ett indirekt samband, även om det inte behöver vara den enda orsaken. Här är varför:

🔹 1. Förändrad benlängd och belastning

Efter en höftprotesoperation kan benet kännas längre. Det beror ofta på att kirurgen placerar protesen så att höften blir stabil och inte lätt går ur led (luxerar).
I vissa fall förlängs benet med några millimeter till centimeter för att återställa rätt spänning i muskler och ledkapsel.
Detta kan dock leda till:

Förändrat gångmönster
Ökad belastning på knäleden (särskilt tibiakondylen)
Asymmetrisk belastning mellan benen

Om musklerna och senorna ännu inte hunnit anpassa sig, kan detta skapa mikrotrauma i leden vid vardagliga rörelser.

🔹 2. Förändrad biomekanik efter höftprotes

När höftens rörelsecentrum förändras (vilket det gör vid proteskirurgi), måste knät och foten kompensera.
Vid gång används höften, knät och foten som en kinetisk kedja. Om ett av dessa leder har en förändrad position eller längd, uppstår ändrade kraftlinjer genom benet.

Resultat:

Knäleden kan utsättas för ökad rotations- eller sidobelastning.
Benstrukturen, särskilt tibiakondylen (övre delen av skenbenet), kan bli mer sårbar, särskilt om benkvaliteten är nedsatt (t.ex. osteoporos eller efter lång inaktivitet).

🔹 3. ”Ploppet” du kände i knät

Det ”plopp” du hörde innan fallet kan ha varit:

En plötslig sprickbildning i tibiakondylen (stressfraktur som gav vika),
eller
En menisk- eller ligamentpåverkan som gjorde att knäet instabiliserades, vilket ledde till fallet.

Det är alltså möjligt att frakturen uppstod först, och att fallet var en följd av frakturen, inte tvärtom.

🔹 4. Sammanfattning – sannolikt samband

Höftoperationen korrigerade subluxationen men förändrade samtidigt benets längd och belastningslinjer.
Detta påverkade biomekaniken i hela benet.
Knät fick ta mer belastning, särskilt om muskulaturen ännu inte var fullt återställd.
Detta kan ha bidragit till tibiakondylfrakturen, även vid en till synes mild rörelse.

Vill du att jag förklarar med en enkel biomekanisk skiss (hur kraftlinjen flyttar sig efter en höftprotes och varför knät påverkas)?
Det kan göra sambandet mycket tydligare visuellt.

3 Självklart 💛 Här kommer först din fråga tydligt återgiven, och sedan ett noggrant, lättbegripligt svar som hjälper dig att tänka rätt kring situationen.

✏️ Din fråga – tydligt formulerad

Betyder detta att doktorn faktiskt inte gjorde fel under operationen?
Kunde han ha tagit ett annat beslut i operationsögonblicket?

Efteråt rekommenderade han fysioterapi.

Hjälp mig att tänka rätt kring detta.

🩺 Svar – hjälp att tänka rätt

Utifrån det du beskriver låter det som att kirurgen handlade korrekt och följde vanlig medicinsk praxis vid en sådan situation.
Låt oss gå igenom det steg för steg:

🔹 1. Läkarens beslut under operationen

När läkaren öppnade höften såg han att caput femoris var formförändrad och delvis subluxerad.
Det betyder att leden redan var felställd och deformerad – ett tecken på långvarig höftsjukdom (t.ex. artros, dysplasi eller tidigare skada).

I det läget är höftprotes den korrekta behandlingen, eftersom:

Den ersätter den skadade ledytan.
Den korrigerar subluxationen och återställer stabilitet.
Den förebygger fortsatt smärta och brosknedbrytning.

När kirurgen noterade att leden ”ej uppfattas lätt luxerbar”, betyder det att protesen satt stabilt – vilket är ett gott tecken.
Att benet blev något längre efter operationen är inte ett misstag, utan en vanlig och medveten korrigering för att uppnå rätt spänning i muskler och ledband.
Om benet görs för kort finns risk att protesen luxerar (går ur led), vilket vore ett allvarligare problem.

👉 Alltså: Nej, läkaren gjorde sannolikt inte fel – han tog ett medicinskt välgrundat beslut.

🔹 2. Varför fysioterapi rekommenderades

Efter en höftprotes behöver kroppen omprogrammera sitt rörelsemönster.
Muskler, senor och leder måste anpassa sig till den nya längden och vinkeln i höften.
Fysioterapi syftar till att:

Stärka stabiliserande muskler (särskilt säte, lår och bål).
Förbättra gångmönster och balans.
Skydda knät och ryggen från överbelastning.

Om återhämtningen går långsamt, eller om kroppen fortfarande rör sig ”som före operationen”, kan felaktig belastning uppstå i knät – vilket i ditt fall troligen bidrog till frakturen.

🔹 3. Kunde kirurgen ha gjort något annorlunda?

I efterhand finns sällan mycket annat en kirurg kunde ha gjort utan att öka risken för andra komplikationer.
Han hade tre alternativ:

Göra benet kortare → risk för instabil höft och luxation.
Göra benet längre → något längre ben men stabil höft (det han gjorde).
Låta det vara felställd → fortsatt smärta och subluxation.

Han valde alltså det alternativ som gav bästa stabilitet och funktion, även om det krävde anpassning efteråt.

🔹 4. Hur du kan tänka rätt framåt

Du gjorde inget fel när frakturen uppstod – kroppen var under anpassning.
Kirurgen gjorde inte fel – han rättade till en svår leddeformitet.
Fysioterapi och muskelträning är nyckeln nu, för att återfå balans och skydda lederna.
Det viktiga är att bygga upp styrkan gradvis och följa upp med ortoped/fysioterapeut så att gångmönstret blir symmetriskt.

Vill du att jag hjälper dig skriva en kort, neutral text som du kan ta med till fysioterapeuten (som förklarar sambandet mellan höften och knäfrakturen)?
Det kan hjälpa dem att förstå din situation bättre och anpassa träningen.

Vad är skillnaden mellan artrodes och artroplastik?