Smärtmottagning

Samlat remissunderlag för vidare ortopedisk och radiologisk utredning

Patientens bakgrund

Höft operation
Tidigare tibia-kondylfraktur med felställning och diastas.
Ingen fullständig preoperativ kartläggning av alignment eller ligamentstatus.
Genomgången PS-knäprotesoperation utan föregående utredning av MCL eller tibial felställning.
Diagnosen har efter operationen benämnts som ”postoperativ artros”, trots att artrosen sannolikt är sekundär till tidigare frakturfelställning.
16 månader postoperativt kvarstår allvarlig smärta och omöjlighet att belasta benet.
Patientens tillstånd har förvärrats efter protesoperationen.
Kliniskt framträder biomekaniska följder uppåt i kroppen: bäckentippning, misstänkt funktionell skolios, skulderbladsrotation och höftsmärta.
Tidigare ansvarig ortoped har avslutat behandlingen utan vidare utredning trots kvarvarande funktionsnedsättning.

Medicinsk motivering till ny utredning

Patientens kliniska bild är förenlig med:

Möjlig malalignment av knäprotesen.
Kvarstående eller förvärrad deformitet i proximala tibia som påverkar knäets belastningslinje.
Möjlig ligamentär instabilitet, särskilt i MCL, som inte utreddes före operationen.
Mekanisk störning i nedre extremiteten som kan ge:
- Bäckentippning
- Funktionell skolios
- Överbelastning av höft och ländrygg
- Felaktig belastningskedja upp till skuldran

Den kvarstående funktionsförlusten och smärtan, tillsammans med tidigare skador och avsaknaden av preoperativ kartläggning, gör att en omfattande ny bedömning är medicinskt nödvändig.

Det är avgörande att radiologiska frågeställningar anges konkret, så att undersökningarna svarar på rätt kliniska problem och inte enbart fokuserar på artrosutveckling.

Begärda undersökningar och exakta frågeställningar

1. Stående helbensröntgen / lång benaxelröntgen (EOS eller full-length standing)

Syfte:

Kartlägga hela mekaniska belastningslinjen från höft till fot.
Bedöma om protesen och tibia är felroterade eller felvinklade.
Objektivt mäta bäckenets lutning och eventuell benlängdsskillnad.
Utreda om funktionell skolios har utvecklats sekundärt till sned belastning.

Frågeställning att ange i remissen:

”Misstänkt deformitet av mekaniska benaxeln efter felställd tibiafraktur och kvarstående smärta efter PS-protes. Bedöm alignment, benlängdsskillnad, bäckenobliquitet och ryggradens kompensation.”

Stående helbensröntgen / lång benaxelröntgen (EOS eller full-length standing vad är skilnad mellan såna underökningar och vilkenär mest omfatande (vill undersöka fot, knä, patellaposition ska synas bland anat, höft på vänster sida problemer, men igentligen vill ha hela kropen, för vänster ben är längre, kan fortfarande vara i valgus, mina höfter är ur rätt position och detta gav mig enorm problem med ryggen skolios, kifos och höger skuldblar ur rätt position. vill avslöja den mekaniska led axel som är sne

Kort svar: En stående helbensröntgen (lång benaxelröntgen) visar hela benets längd från höft till fotled och används främst för att mäta benlängdsskillnad och mekanisk axel. En EOS full-length standing är mer omfattande: den kan avbilda hela kroppen i stående position med mycket låg stråldos, vilket gör att man samtidigt kan analysera höfter, knän, fötter, ryggrad (skolios/kifos) och skuldror i ett sammanhang.

🔍 Skillnader mellan undersökningarna

Stående helbensröntgen / lång benaxelröntgen
- Utförs i frontal projektion, patienten står med jämn belastning på båda ben.
- Bilden inkluderar höftled och fotled, ibland även knäled.
- Syfte: mäta benlängdsskillnad, axelavvikelse (HKA-vinkel), och felställningar i benens mekanik.
- Begränsning: visar inte hela ryggen eller skuldror, fokus är på benen.
EOS full-length standing (helkroppsröntgen med EOS)
- Avancerad teknik med två röntgenstrålar i vinkel, ger både frontal och sidoprojektion.
- Kan avbilda hela kroppen i stående position: fötter, knän, höfter, bäcken, ryggrad och skuldror.
- Mycket låg stråldos jämfört med konventionell röntgen.
- Syfte: helhetsanalys av postural balans, skolios/kifos, bäckenets lutning, benaxlar och skuldrornas position.
- Mest användbar vid komplexa fall där både ben och rygg påverkar varandra.

📌 Vad passar bäst för din frågeställning

Eftersom du vill:

Se fot, knä och patellaposition
Bedöma höftens läge (vänster sida)
Få med hela kroppen (rygg, skolios, kifos, skuldror)
Avslöja den mekaniska axeln som är sned

→ Då är EOS full-length standing den mest omfattande och relevanta undersökningen. Den kan visa både benens längd/axlar och samtidigt ryggradens och skuldrornas ställning i samma bildserie.

🧾 Sammanfattning

Helbensröntgen = fokuserad på benlängd och mekanisk axel (höft–knä–fot).
EOS full-length standing = helkropp, låg stråldos, inkluderar även ryggrad och skuldror.
För att kartlägga hela kedjan från fot till skuldra och förstå hur benlängdsskillnad påverkar ryggen och hållningen är EOS mest komplett.

Vill du att jag gör en tabell som jämför dessa undersökningar punkt för punkt (syfte, anatomi som syns, stråldos, användningsområde)? Det kan ge dig en ännu tydligare översikt.

2. DT knä och proximal tibia (postoperativt alignmentprotokoll)

Syfte:

Bedöma hur den gamla tibia-kondylfrakturen har läkt.
Kartlägga eventuell kvarvarande diastas eller felställning.
Bedöma tibias varus/valgus-vinkel, posterior slope och rotationsfelställning.
Verifiera om protesens tibia- och femurkomponent är korrekt positionerade.

Frågeställning:

”Utred felställning efter tidigare tibia-kondylfraktur med diastas. Bedöm tibias mekaniska alignment, rotationsfelställning, protesens position och eventuell malalignment som förklaring till belastningssmärta och försämrad funktion.”

3. Ultraljud av MCL och mediala stödstrukturer

Syfte:

Undersöka ligamentstabilitet när MR är begränsad pga metall.
Bedöma om MCL är skadat, förslitet eller otillräckligt stabiliserande.
Utföra dynamisk testning under belastning.

Frågeställning:

”Misstänkt kvarstående instabilitet i mediala kollateralligamentet efter PS-protes. Bedöm MCL och mediala stödstrukturer dynamiskt.”

4. Stående helrygg/bäcken (EOS eller helryggsserier)

Syfte:

Bedöma funktionell skolios.
Bedöma ryggradens kompensation för sned belastning i ben och bäcken.
Kartlägga bäckenets lutning i förhållande till benen.

Frågeställning:

”Misstänkt bäckenobliquitet och funktionell skolios sekundärt till felställd tibia och malalignment efter knäprotes. Bedöm lumbal och thorakal kompensation.”

Sammanfattande motivering

Patientens tillstånd är inte att betrakta som normal postoperativ smärta efter knäprotes utan kräver ny utredning på grund av:

Tidigare felställd fraktur som inte utreddes korrekt.
Möjlig malalignment av protesen.
Potentiellt obehandlad ligamentinstabilitet.
Uttalad funktionsnedsättning (>1 år efter operation).
Smärtbild och biomekaniska förändringar som involverar hela rörelseapparaten.

Utan dessa undersökningar kan inte en korrekt etiologi och behandlingsplan fastställas.

5. DT Undersökning av kvarvarande eller otillräckligt korrigerad tibiaskada

Bakgrund:

Läkaren har uppgett att skadan på tibia ”skars bort” vid protesoperationen. Eftersom din smärta, belastningsförmåga och felställningsrelaterade symptom har förvärrats efter operationen finns en tydlig medicinsk misstanke om att:

Frakturen inte korrigerades fullständigt
Felställningen kvarstår i delar av proximala tibia
Protesen inte kompenserar för den tidigare deformiteten

Rekommenderad undersökning:

DT tibia och knä med postoperativt protokoll (hög upplösning, metallartefaktreducering)

Frågeställning:

”Misstanke om kvarvarande felställning efter tidigare tibiakondylfraktur trots protesoperation. Bedöm om delar av frakturen eller deformiteten finns kvar, samt relationen mellan tibias kvarvarande geometri och proteskomponenternas position.”

Denna utredning är avgörande eftersom ett kvarvarande fragment, kvarvarande kil, fel läkt kondyl eller rotationsfelställning kan ge exakt de symptom du har idag.

Önskan om vidare handläggning

Vid fortsatt misstanke om komplex underbenseformitet, knäinstabilitet eller protesmalalignment bör patienten remitteras till en ortoped med särskild kompetens inom deformitetskorrigering och komplexa knäproteskomplikationer.

Patienten önskar att alla frågeställningar ovan inkluderas i remisserna så att radiologisk bedömning blir fullständig och relevant.

MCL

Om det mediala kollateralligamentet (MCL) är ordentligt skadat, är en PC-knäprotes (Posterior-Cruciate–retaining, PCL-retaining)oftast inte det bästa valet.

Här är en tydlig motivering:

Kort svar:

Nej – en PC-knäprotes är vanligtvis inte lämplig när MCL är kraftigt skadat.

Motivering

1. PC-protes kräver intakta kollateralligament

En PC-knäprotes behåller PCL och förutsätter att både mediala och laterala kollateralligamenten är stabila. Kollateralligamenten står för sidostabilitet, medan protesen hanterar rörelsebanan.

Om MCL är kraftigt skadat → medial instabilitet → PC-protesen kan inte kompensera för detta.

2. Risker vid PC-protes med MCL-skada

Om man ändå använder PC-protes riskerar patienten:

kvarstående instabilitet
smärta vid belastning
snabbare proteslossning
behov av tidig revisionsoperation

Det beror på att protesen inte är designad att ersätta MCL-funktionen.

3. Vad väljer man istället?

Vid uttalad MCL-skada är det vanligare att använda en mer stabiliserande protes, t.ex.:

CR-constrained (lätt varus/valgus-stabiliserad)
CCK-protes (Constrained Condylar Knee)
Hinged-protes (vid mycket stor ligamentinstabilitet)

Dessa modeller ersätter sidostabilitet som MCL annars ska sköta.

Sammanfattning

En PC-knäprotes är inte ett bra val när MCL är ordentligt skadat, eftersom protesen kräver intakta kollateralligament för stabilitet. Istället bör man välja en mer stabiliserad protesmodell som kan ersätta MCL-funktionen.

Jag behöver en ortoped som kan förklara skillnaden mellan CR/PS/CCK-proteser eller hjälpa mig resonera kring ett konkret fall.

Jag har hitat på nätet en medicinskt orienterad förklaring på grund av mina symptom, men utan medicinsk kunskap kan inte ställa diagnos – det kräver klinisk undersökning, bilddiagnostik och en ortoped.

Utifrån det jag uppfattar finns det flera faktorer som ökar sannolikheten för en MCL-skada (mediala kollateralligamentet).

🦵 Varför MCL-skada är sannolik i mitt scenario

1. Valgus-ställning / valgus-trauma

MCL är det primära stabiliserande ligamentet mot valgus-kraft.
Om knät hamnat i en tydlig valgus-belastning ökar detta risken betydligt för MCL-ruptur eller översträckning.

2. ACL-ruptur + PCL-skada

Vid (högenergi)trauma där både ACL och PCL tar skada ser man ofta samtidiga skador på mediala strukturer, inklusive MCL och posteromediala hörnet.
Kombinationsskador (ACL + MCL) är bland de vanligaste vid kraftigt vridvåld.

3. Lateralt lutande patella + valgus

Ett lateralt devierat knä (knä som ”faller inåt”) orsakar ofta ökad belastning på mediala sidan.
Patellas laterala dragning kan tyda på maltracking och instabilitet i knät som också påverkar MCL-spänning.

4. Svår intraartikulär knäskada i övrigt

När flera ligament är skadade (ACL totalruptur, PCL skadad, ev. posterolaterala strukturer) är sannolikheten hög att även MCL är en del av komplexskadan.

📌 Sammanfattning — sannolikheten

Även om jag inte fick underökning av MCL kan man säga:

👉 Vid den typ av skada du beskriver är sannolikheten för samtidig MCL-skada hög (vanligtvis medelhög till mycket hög).

MCL är det ligament som oftast skadas tillsammans med ACL i rotations-/valgustrauma.
Med samtidig PCL-skada och patellainstabilitet ökar sannolikheten ytterligare.

🧪 Hur man vanligtvis bekräftar MCL-skada

Klinisk undersökning: Valgus stress test i 0° och 30°.
MR är standard för att klassificera graden (grad 1–3) och se om det finns skada i posteromediala hörnet.

🩺 När bör man söka hjälp?

Vid flera ligamentskador behövs oftast:

Utredning av ortoped med knäspecialisering.
Beslut om kirurgi för ACL/PCL och ibland MCL, beroende på skadenivå.

Jag behöver tolka alla MR-fynd, operationsplanering, stabilitetsbedömning eller förklara sambanden mellan skadorna mer i detalj.

Man kan undersöka MCL även om man har metall i knät, men hur man gör det beror på vilken typ av implantat du har och vilken undersökning man vill göra.

Här är en tydlig genomgång:

🦵 1. Klinisk undersökning (valgsustest) fungerar helt normalt

Metall i knät påverkar inte den vanliga manuella undersökningen:

Valgus-stresstest i 0° och 30°
Palpation över mediala ledspringan
Bedömning av svullnad och smärta

Detta är ofta det viktigaste för att avgöra om MCL är skadat.

✔ Kan göras utan problem med PC-knäprotes eller annan metall.

🖥 2. MR (magnetkamera) kan vara ett problem — men inte alltid

Metall ger artefakter (störningar) i bilden. Hur mycket störning beror på:

Typ av metall i protesen (t.ex. titan stör mindre)
Hur nära MCL metallkomponenten ligger
Modern MR-teknik (vissa maskiner har ”metal artifact reduction sequence”, MARS)

📌 För MCL specifikt:

MCL ligger ytligt och medialt, ofta lite längre från protesens metall än t.ex. korsbanden.
I många fall går det att bedöma MCL trots protes, särskilt om modern MR används.

✔ Möjligt, men kvaliteten på bilderna kan variera.

🦴 3. Ultraljud (ultraljudsundersökning) fungerar mycket bra

Detta är ett mycket bra alternativ om MR störs av metall.

Ultraljud kan:

Se MCL tydligt (det är ett ytligt ligament)
Bedöma fibrer, partiella rupturer, svullnad, läkning
Göra dynamiska tester (t.ex. se MCL rörelse vid stress)

✔ Ultraljud är ofta bästa alternativet för MCL hos patienter med metall i knät.

🧪 4. CT (datortomografi)

CT är inte bra för mjukdelar som ligament → används sällan för MCL.
Dock kan det vara bra för att bedöma protesläget eller ben, men inte MCL.

⭐ Slutsats

Ja, MCL kan undersökas även om du har PC-knäprotes.
De mest användbara metoderna är:

Manuell klinisk undersökning – helt opåverkad av metall
Ultraljud – tydligast och mest pålitligt
MR med metal-reduction-teknik – fungerar i många fall, men varierar

Om du vill kan jag förklara:

vilken undersökning som passar bäst i din specifika situation,
vad en PC-knäprotes innebär för bilddiagnostik,
eller hjälpa dig förstå resultat av en undersökning du redan gjort.

Gg Jag förklarar det här på ett tydligt och strukturerat sätt, så du får en helhetsbild av vad CR, PS och CCK betyder – och hur dina olika skador kan påverka resten av kroppen.

🦵 1. Skillnaden mellan CR, PS och CCK knäproteser

Dessa tre typer av proteser används vid olika grader av ligamentskador och instabilitet i knät.
Här är en enkel men korrekt förklaring:

🔵 CR – Cruciate Retaining (korsbandsbevarande protes)

Vad det betyder:

Protesen behåller PCL (bakre korsbandet).
Implantatet är gjort så att PCL själv stabiliserar knät bakåt.

När används den?

När PCL är intakt och fungerar bra.
Vid relativt låg instabilitet.

Passar inte när:

ACL är av (vilket det är hos dig) – men ACL tas alltid bort vid total knäprotes.
PCL är skadat (du har en ordentlig PCL-skada).
Det finns kraftig valgus/varus-instabilitet.

👉 I ditt fall är CR inte lämpligt eftersom du har PCL-skada och kraftig instabilitet.

🟠 PS – Posterior Stabilized (posterior-stabiliserad protes)

Vad det betyder:

PCL tas bort helt.
Protesen har ett speciellt mekaniskt system (cam/post) som ersätter PCL-funktionen.(Det bakre korsbandet)

När används den?

När PCL är skadat eller saknas.
Vid måttlig instabilitet i knät.
Vid vissa deformiteter, t.ex. mild till måttlig valgus.

👉 PS skulle kunna vara ett alternativ för dig, om instabiliteten inte är extrem.

Anatomi och funktion
Det bakre korsbandet (PCL) är ett viktigt ligament i knäet som stabiliserar leden och förhindrar överdriven bakåtrörelse av skenbenet i förhållande till lårbenet. PCL är ett av de fyra huvudligamenten i knäet, beläget längst bak i leden. Det förbinder det bakre interkondylära området av skenbenet med lårbenets mediala kondyl. Detta ligament spelar en viktig roll för att stabilisera knäet under rörelse, särskilt för att förhindra att skenbenet glider bakåt i förhållande till lårbenet. Det är tjockare och starkare än det främre korsbandet (ACL) och består av två funktionella buntar: det anterolaterala buntet (ALB) och det posteromediala buntet (PMB).

🔴 CCK – Constrained Condylar Knee (starkt begränsande protes) (eller i värsta fall en ännu mer stabil protes, t.ex. hinged-protes)

Vad det betyder:

Detta är en mer stabil protes än PS.
Används vid uttalade ligamentskador, både mediala och laterala stödjevävnader.
Den ger mycket starkare mekanisk stabilitet i både sidled och rotation.

När används den?

När både ACL, PCL och kollateralligamenten är skadade.
Vid komplexa deformiteter: kraftig valgus/varus, felställda frakturer.
När knät ”ger efter” i flera riktningar.

👉 Med ACL-ruptur, PCL-skada, medial/lateral instabilitet och en felställd tibiafraktur med diastas är CCK-protes oftast medicinskt mest logisk.

🦴 2. Din tibia-kollateralfraktur med felställning och diastas

En felställd tibiafraktur (särskilt proximalt vid knät) som läkt fel kan:

förändra benets längd
snedställa knäleden (valgus/varus)
påverka hur protesen kan sättas in
skapa instabilitet i både knä och fot

En diastas betyder att benet inte läkt ihop tätt, vilket kan ge ytterligare instabilitet.

Detta är en viktig orsak till att en CR eller PS-protes kanske inte räcker.

⚖️ 3. Hur allt detta påverkar resten av kroppen

När ett ben är felställt eller för långt/kort skapas en kedjereaktion i hela rörelseapparaten:

✨ 1. Fotens position

Felställning i tibia → foten får fel ”vinkel” i marken
Man kompenserar med supination/pronation
Detta skapar smärta i fotled och underben

✨ 2. Höften (särskilt om du redan är opererad där)

Om benet är längre på ena sidan → bäckenet tippas
Tippat bäcken → höften på ena sidan överbelastas
Den opererade höften reagerar ofta ännu mer känsligt

✨ 3. Ryggen

Ett snett bäcken ger:
- funktionell skolios
- muskelobalans
- rotationer i ländryggen
- diskkompression på ena sidan
Detta orsakar kronisk ländryggssmärta

✨ 4. Skuldran och skulderbladet

När bäckenet är snett → ryggraden kompenserar högre upp
Bröstryggen roterar
Skulderbladet hamnar i ”winging” eller fel position

Det är väldigt vanligt att en större felställning i underbenet till slut ger:

✔ sned rygg
✔ snett bäcken
✔ snett skulderblad
✔ nackproblem

…eftersom kroppen försöker hålla huvud och ögon horisontella.

🧠 4. Helhetsbedömning av din situation

Utifrån allt du beskrivit:

flerligamentskada (ACL + PCL + sannolikt MCL + laterala strukturer)
valgusfelställning
felställd tibiafraktur med diastas
patellalateralization
påverkan hela vägen upp: höft, rygg, skolios, skulderblad

👉 Detta är inte en vanlig knäskada.
👉 Du befinner dig i gruppen ”komplicerad knäinstabilitet med deformitet”.

Den typen av tillstånd kräver ofta:

noggrann ortopedisk planering
ofta CCK-protes (eller i värsta fall en ännu mer stabil protes, t.ex. hinged-protes)
korrigering av benlängd
återställning av mekanisk benaxel
fysioterapi som inkluderar hela rygg–höft–knä–fot-kedjan

📝 Om du vill kan jag hjälpa dig vidare med:

🔹 Bedömning av vilken protes som är mest rimlig för din skadesituation
🔹 Förklaring av hur krokig benaxel ger skolios
🔹 Vad man kan göra åt benlängdsskillnad
🔹 Hur man utreder om bäckenet står snett
🔹 Hur man pratar med ortopeden på ett tydligt sätt (vilka frågor du bör ställa)

Säg bara till vad du vill fördjupa dig i.

Jag förklarar detta steg för steg och utan medicinsk jargong så att du verkligen förstår hur en krokig benaxel leder till skolios, och vilken undersökning som bäst kartlägger ett snett bäcken.

🦵 1. Vad betyder ”krokig benaxel”?

Benaxeln = den raka linjen från:
höft → knä → fotled

En normal benaxel är rak, och belastningen går rakt genom knät.

När axeln blir ”krokig” beror det oftast på:

felställd fraktur (tibia som läkt snett)
kraftig valgus (benet ”faller inåt”)
varus (benet ”bågar utåt”)
knät är instabilt och lutar i sidled
benet är förlängt eller förkortat

Krokig axel = mekanisk belastningslinje som inte längre är vertikal.

🧠 2. Hur ger en krokig benaxel skolios?

Det sker via en kedjereaktion i kroppen, eftersom kroppen alltid försöker hålla ögonen och huvudet horisontella.

Jag beskriver kedjan:

Steg 1 — Knät och underbenet är snett

Om tibia har läkt med felställning + valgus:

benet får en ”inåt-fallande” vinkel
foten belastas fel
kroppens tyngdpunkt förskjuts åt sidan

Steg 2 — Bäckenet tippas

När ett ben är snett eller längre/kortare händer två saker:

Bäckenet sjunker ner på den korta sidan
Bäckenet lyfts på den längre/snedställda sidan

Ett snett bäcken kallas pelvic obliquity.

Steg 3 — Ryggraden måste kompensera

För att du inte ska luta sidledes som ett lutande torn, gör ryggraden följande:

ländryggen böjs i sidled → funktionell skolios
bröstryggen roterar
hela ryggen ”S-formas” för att hålla huvudet rakt

Detta är inte medfödd skolios utan en kompensatorisk skolios.

Steg 4 — Skuldran och skulderbladet påverkas

När ryggen roterar sker detta:

ena skuldran trycks upp
andra faller ned
skulderbladet ”vingar” eller hamnar i fel läge
muskelobalans utvecklas i trapezius, rhomboideus och serratus anterior

Det är därför du känner att:
✔ höger skulderblad inte ligger rätt
✔ ryggen känns sned
✔ smärtan går från knä → höft → rygg → skuldra

Det är en direkt kedjereaktion från benaxeln.

🧪 3. Vilken undersökning utreder ett snett bäcken bäst?

Det finns många undersökningar, men en av dem är överlägset bäst när man misstänker:

snett bäcken
benlängdsskillnad
felställd tibia
ryggradens kompensation
skoliosutveckling
felställning efter fraktur

Den bästa och mest omfattande är:

⭐ Helt stående helkropps–röntgen (Full-Length Standing EOS eller Long Standing X-ray)

Detta är guldstandard vid komplexa deformiteter.

🖼 Vad den visar:

Den undersökningen ger en fullständig bild i stående position:

✔ benens mekaniska axel

– visar exakt hur benet är krokigt
– mäter valgus/varus i grader
– visar felställning från frakturen

✔ bäckenets lutning (pelvic tilt / obliquity)

– visar vilken sida av bäckenet som är höjd/sänkt
– hur många millimeter skillnad

✔ benlängdsskillnad

– mäts exakt i millimeter

✔ ryggradens kurvor

– funktionell skolios
– kompensation uppåt i bröstryggen
– eventuell rotation

✔ hur allt hänger ihop biomekaniskt

Man kan se hela kedjan i ett enda bildformat, vilket du behöver.

🪑 Varför just ”stående” är så viktigt

När du ligger ned blir:

bäckenet rakare
benaxeln delvis avlastad
skoliosen minskar
felställningen döljs

Kroppen måste fotograferas i sitt verkliga belastade läge, annars missar man allt som ger dina symtom.

📝 Sammanfattning

❗ En krokig benaxel = fel vinkel höft–knä–fot

→ tvingar bäckenet att tippa

❗ Ett tippat bäcken = sned belastning i ryggen

→ ger en funktionell skolios

❗ En funktionell skolios = rotation upp i bröstryggen

→ skuldran och skulderbladet hamnar fel

⭐ Bästa undersökningen för att utreda allt detta:

Full-length stående helkropps-röntgen (EOS eller lång stående röntgen)

Om du vill kan jag också:

hjälpa dig formulera exakt vad du ska be läkaren/ortopeden om
förklara hur man mäter benlängdsskillnad
beskriva hur man korrigerar i knä/höft/ryggkedjan

Säg bara till!

Fråg Här får du en konkret lista med tydliga, medicinskt relevanta och professionella frågor du kan ställa till ortopeden. De är formulerade så att ortopeden måste svara strukturerat och har svårt att avfärda behovet av vidare utredning.

Du kan använda detta som ett ”manus” på besöket.

🩺 A. Frågor som fokuserar på benaxel, felställning och belastning

”Kan du förklara hur min nuvarande benaxel ser ut och om den är inom normal belastningslinje?”
(Om hen inte har gjort en stående helaxelröntgen, kan hen inte svara – vilket stärker ditt case.)
”Om benaxeln är avvikande, vilka kompensationsmönster förväntas då i höft, bäcken och ryggrad?”
”Kan du visa hur min tibiafraktur har läkt i relation till normal anatomisk vinkel?”
”Hur bedömer du att diastasen påverkar stabiliteten i knät?”

🧠 B. Frågor om funktionell skolios och bäckenets position

”Hur kan vi bedöma om mitt bäcken står snett i stående position?”
”Vad baserar du på när du utesluter bäckenobliquitet utan att ha gjort en stående helkroppsröntgen?”
”Vilken metod använder du för att fastställa om jag har benlängdsskillnad och hur många millimeter rör det sig om?”
”Hur bedömer du sambandet mellan min knäfelställning och mina rygg/skoledersymtom?”

🦵 C. Frågor specifikt om knästabilitet och protesval

”Vilken typ av protes tycker du är medicinskt motiverad med tanke på min ACL-ruptur, PCL-skada, misstänkta MCL-skada och valgusinstabilitet?”
”Hur utesluter du behovet av en CCK-protes eller hinged-protes utan att först bedöma hela benets mekaniska axel?”
”Kan du förklara vad i min kliniska bild som talar emot en mer omfattande stabilitetsprotes?”

🩻 D. Frågor om bilddiagnostik (detta är viktigt)

”Vilken undersökning anser du är bäst för att objektivt mäta benaxel, bäckenlutning och funktionell skolios?”
(Rätt svar: stående helaxelröntgen / EOS.)
”Vilket underlag har du för att avstå från en stående helaxelröntgen trots misstänkt deformitet?”
”Kan du motivera i journalen varför bilddiagnostik inte är indicerad enligt riktlinjerna för felställd frakturläkning och multipla ligamentskador?”
(När du ber dem motivera i journalen brukar de bli mer försiktiga.)

🧩 E. Frågor som kopplar dina symtom i hela kroppen

”Kan du förklara hur knäets instabilitet inte påverkar min höft, bäckenlutning och rygg – trots att mina symtom följer en typisk biomekanisk kompensationskedja?”
”Om knät inte är den utlösande faktorn – vad är i så fall ortopediskt mest sannolikt att orsakar min funktionella skolios och skulderbladsrotation?”
”Skulle en helaxelröntgen inte hjälpa oss att avgöra detta objektivt?”

🛡️ F. Frågor som tvingar fram medicinsk motivering om hen vägrar remiss

”Kan du beskriva vilka kriterier jag inte uppfyller för stående helaxelröntgen enligt nationella riktlinjer?”
”Kan du dokumentera i journalen att du avstår utredning trots multipla ledbandsskador, felställd fraktur, bäckensymtom och ryggkompensation?”
”Finns det några medicinska risker eller nackdelar med att göra den här undersökningen som gör att du vill undvika den?”
(Svaret är nej – och då finns inget hinder.)

🧨 G. Sista utvägen – mycket effektiv

Om ortopeden fortfarande avfärdar dig:

”Eftersom mina symtom påverkar hela rörelseapparaten, kan du remittera mig till en ortoped med specialistkompetens inom deformitetskorrigering/komplexa knäskador?”
”Om du inte kan remittera – kan du skriva i journalen att ytterligare utredning inte är medicinskt motiverad och att du bedömer att min skolios och bäckensmärta inte beror på benaxelavvikelse?”

När läkare måste stå för detta i journalen blir de mycket mer benägna att ändra beslutet.

📌 Vill du att jag sammanfattar detta i ett kort, lättläst dokument du kan skriva ut och ta med till besöket?

Jag kan också formulera en strategisk text du kan be läkaren läsa eller lägga in i journalen.

D Jag hör att du är både frustrerad och uppgiven – och det är helt förståeligt.

Utifrån det du beskriver finns det klara medicinska skäl till att göra en ny utredning.
Jag hjälper dig med två saker:

Vilka undersökningar som är nödvändiga för att förstå dina problem på nytt.
Exakt hur frågeställningarna ska formuleras i remissen, så att radiologen inte missar de viktiga aspekterna och inte fastnar i ”posttraumatisk artros”.

Jag håller språket medicinskt och tydligt, så att du kan använda detta som underlag vid nästa läkarbesök.

🩻 1. Vilka undersökningar är nödvändiga JUST i ditt fall

Din situation är inte en ”vanlig protes efter artros”.
Du har en kombination av:

tidigare tibia-kondylfraktur med felställning
diastas
potentiellt underrapporterad MCL-skada
komplex ligamentinstabilitet → borde klassificerats som multiligamentskada
redan installerad PS-protes
försämring efter operation
oförmåga att belasta
biomekaniska följder uppåt i kroppen (bäcken, rygg, skuldra)

Detta kräver en helt annan typ av utredning än bara en vanlig knäröntgen.

✔ NÖDVÄNDIG UNDERSÖKNING 1

Stående helbens-röntgen / lång benaxelröntgen (EOS eller full-length standing X-ray)

Detta är den viktigaste.
Den visar:

mekaniska benaxeln (höft–knä–fot)
om protesen är korrekt inriktad
felställningen från tibiafrakturen
var tyngden landar i ditt knä
bäckenets lutning
funktionell skolios
benlängdsskillnad

✔ Nödvändig frågeställning (mycket viktig)

”Misstänkt deformitet av mekaniska benaxeln efter felställd tibiafraktur. Utredning av kvarstående belastningssmärta efter PS-protes. Bedömning av alignment, benlängdsskillnad och bäckenobliquitet.”

✔ NÖDVÄNDIG UNDERSÖKNING 2

DT av proximal tibia + knäprotes (CT-knäprotokoll för postoperativ alignment)

Den ska INTE bara skrivas som ”posttraumatisk artros”.
Den ska kartlägga:

hur tibiafrakturen faktiskt har läkt
om protesens tibia- och femurkomponent är korrekt positionerade
rotation av tibia
kvarvarande diastas
lutning (varus/valgus) av tibiaplattan
eventuella implantatfel
bennybildning, inkongruens eller steps i ledyta

✔ Nödvändig frågeställning

”Utredning av felställning efter tidigare tibia-kondylfraktur med diastas. Bedömning av tibias mekaniska alignment, rotationsfelställning, protesens position och eventuell malalignment som orsak till smärta och belastningssvårigheter.”

✔ NÖDVÄNDIG UNDERSÖKNING 3

Ultraljud av MCL och mediala stödstrukturer

Eftersom MR är svårt p.g.a. metall.
Ultraljud kan se:

MCL-ruptur eller förslitning
kronisk instabilitet
medial kapselsvaghet
meniskextrusion (vanligt efter felställning)

✔ Nödvändig frågeställning

”Misstänkt kvarstående instabilitet i mediala kollateralligamentet trots PS-protes. Bedöm MCL och mediala stödstrukturer under dynamisk belastning.”

✔ NÖDVÄNDIG UNDERSÖKNING 4

Stående bäcken–ryggrad bilddiagnostik (helrygg EOS eller helrygg röntgen)

Den ska användas för:

funktionell skolios
bäckenets lutning
kompensation från knät
varför skulderbladet står snett
belastningskedjan

✔ Nödvändig frågeställning

”Misstänkt bäckenobliquitet och funktionell skolios sekundärt till felställd tibia och malalignment efter protesoperation. Bedöm ryggradens kompensation.”

🧠 2. Varför diagnosen ”postoperativ artros” inte är rätt i ditt fall

Det du misstänker är helt korrekt.

Posttraumatisk artros är inte en självständig sjukdom –
det är en följd av en felställd fraktur eller felaktig belastning.

Om ursprunget är:

✔ en tibiafraktur som läkt fel
✔ diastas
✔ deformerad tibia-kondyl
✔ instabilitet från otillräckligt behandlade ledband

…då är det grundskadan som är orsaken, inte artrosen.

Och när man opererar en protes i ett ben som har fel vinkel från början,
men inte korrigerar den → då blir smärtan värre efter operationen.
Detta är välkänt.

Alltså är inte ”postoperativ artros” en korrekt huvuddiagnos.
Det är en följddiagnos, precis som du säger.

🔥 3. Vad du ska säga för att få igenom utredningarna

Här är en kort mening du kan använda ordagrant:

”Jag har en tidigare felställd tibia-kondylfraktur med diastas som aldrig utreddes korrekt före protesoperationen. PS-protesen har inte förbättrat symtomen och jag kan inte belasta benet alls. Det finns medicinsk misstanke om malalignment av protesen, kvarstående deformitet i tibia och ligamentinstabilitet. Därför behöver jag stående helaxelröntgen (eller EOS), CT-knä för alignment, ultraljud av MCL och bäcken–ryggrad utredning. Jag ber dig skriva dessa tydliga frågeställningar i remissen så radiologen vet exakt vad som ska bedömas.”

🔒 4. Om läkaren vägrar – säg detta (väldigt effektivt):

”Då behöver jag att du dokumenterar i min journal att du avslår vidare utredning trots att jag inte kan belasta benet, och trots misstanke om tibiafelställning, protesmalalignment och ligamentinstabilitet.”

De flesta läkare undviker att behöva stå för det i journalen → ofta ändrar de sig.

💬 Om du vill

kan jag skriva ett samlat remissunderlag som du kan skriva ut och ge till läkaren.
Bara säg till.

Här är ditt samlade remissunderlag – klart att använda när du ber en annan läkare om remisser. Om du vill lägga till, ändra eller skräddarsy något ytterligare kan jag hjälpa dig att uppdatera dokumentet.

Här är ditt samlade remissunde

Samlat remissunderlag för vidare ortopedisk och radiologisk utredning

Patientens bakgrund

Tidigare tibia-kondylfraktur med felställning och diastas.
Ingen fullständig preoperativ kartläggning av alignment eller ligamentstatus.
Genomgången PS-knäprotesoperation utan föregående utredning av MCL eller tibial felställning.
Diagnosen har efter operationen benämnts som ”postoperativ artros”, trots att artrosen sannolikt är sekundär till tidigare frakturfelställning.
16 månader postoperativt kvarstår allvarlig smärta och omöjlighet att belasta benet.
Patientens tillstånd har förvärrats efter protesoperationen.
Kliniskt framträder biomekaniska följder uppåt i kroppen: bäckentippning, misstänkt funktionell skolios, skulderbladsrotation och höftsmärta.
Tidigare ansvarig ortoped har avslutat behandlingen utan vidare utredning trots kvarvarande funktionsnedsättning.

Medicinsk motivering till ny utredning

Patientens kliniska bild är förenlig med:

Möjlig malalignment av knäprotesen.
Kvarstående eller förvärrad deformitet i proximala tibia som påverkar knäets belastningslinje.
Möjlig ligamentär instabilitet, särskilt i MCL, som inte utreddes före operationen.
Mekanisk störning i nedre extremiteten som kan ge:
- Bäckentippning
- Funktionell skolios
- Överbelastning av höft och ländrygg
- Felaktig belastningskedja upp till skuldran

Den kvarstående funktionsförlusten och smärtan, tillsammans med tidigare skador och avsaknaden av preoperativ kartläggning, gör att en omfattande ny bedömning är medicinskt nödvändig.

Det är avgörande att radiologiska frågeställningar anges konkret, så att undersökningarna svarar på rätt kliniska problem och inte enbart fokuserar på artrosutveckling.

Begärda undersökningar och exakta frågeställningar

1. Stående helbensröntgen / lång benaxelröntgen (EOS eller full-length standing)

Syfte:

Kartlägga hela mekaniska belastningslinjen från höft till fot.
Bedöma om protesen och tibia är felroterade eller felvinklade.
Objektivt mäta bäckenets lutning och eventuell benlängdsskillnad.
Utreda om funktionell skolios har utvecklats sekundärt till sned belastning.

Frågeställning att ange i remissen:

2. DT knä och proximal tibia (postoperativt alignmentprotokoll)

Syfte:

Bedöma hur den gamla tibia-kondylfrakturen har läkt.
Kartlägga eventuell kvarvarande diastas eller felställning.
Bedöma tibias varus/valgus-vinkel, posterior slope och rotationsfelställning.
Verifiera om protesens tibia- och femurkomponent är korrekt positionerade.

Frågeställning:

3. Ultraljud av MCL och mediala stödstrukturer

Syfte:

Undersöka ligamentstabilitet när MR är begränsad pga metall.
Bedöma om MCL är skadat, förslitet eller otillräckligt stabiliserande.
Utföra dynamisk testning under belastning.

Frågeställning:

”Misstänkt kvarstående instabilitet i mediala kollateralligamentet efter PS-protes. Bedöm MCL och mediala stödstrukturer dynamiskt.”

4. Stående helrygg/bäcken (EOS eller helryggsserier)

Syfte:

Bedöma funktionell skolios.
Bedöma ryggradens kompensation för sned belastning i ben och bäcken.
Kartlägga bäckenets lutning i förhållande till benen.

Frågeställning:

”Misstänkt bäckenobliquitet och funktionell skolios sekundärt till felställd tibia och malalignment efter knäprotes. Bedöm lumbal och thorakal kompensation.”

Sammanfattande motivering

Patientens tillstånd är inte att betrakta som normal postoperativ smärta efter knäprotes utan kräver ny utredning på grund av:

Tidigare felställd fraktur som inte utreddes korrekt.
Möjlig malalignment av protesen.
Potentiellt obehandlad ligamentinstabilitet.
Uttalad funktionsnedsättning (>1 år efter operation).
Smärtbild och biomekaniska förändringar som involverar hela rörelseapparaten.

Utan dessa undersökningar kan inte en korrekt etiologi och behandlingsplan fastställas.

Önskan om vidare handläggning

Patienten önskar att alla frågeställningar ovan inkluderas i remisserna så att radiologisk bedömning blir fullständig och relevant.

smärtmotagning verkar tänka erbjuda mig bara medicin och olika korser eller metoder att hantera smärta. vill vara bered och komma med egna förslag som också ingår i deras metoder: mera fisioterapi, funkar både som förebygande, för min rygg (hofter och fot) och som bästa psykologisk tryck, man går hemifrn, det häder något i livet i stället för att bara ligga i sängen, bryte ensamhet, motivera. Och sen så kalrt mera underökningar för att upptäcka riktig skada och omfatning. de 2 metoder skulle vara prioritet, att hita orsak och förebigga vidare kroppsförfal. finns det flera

Ja, du tänker mycket klokt och helt rätt strategiskt inför ett möte med smärtmottagningen. De fokuserar ofta på “symtomhantering”, men det går absolut att föreslå egna åtgärder som ligger inom ramen för deras metoder, men som samtidigt hjälper dig långsiktigt och helhetsmässigt.

Här är en lista du kan använda som grund, uppdelad i tre kategorier (du kan välja vilka du vill trycka mest på):

🔹 1. Fysiska och medicinska insatser

(För att hitta orsaken och förebygga vidare försämring)
Du kan uttrycka det som:

“Jag vill gärna att vi kombinerar smärthantering med fortsatt utredning och rehabilitering för att förstå och motverka orsaken.”

Förslag:

Fördjupad fysioterapi (rehabplan) – regelbunden träning anpassad efter dina skador (höfter, knä, fot).
Funktionella tester och gånganalys – för att se belastning och kompensation.
Bilddiagnostik vid behov (t.ex. MR eller ny DT om något förändrats).
Ortopedisk second opinion – om tidigare bedömning inte förklarar smärtan.
Ergonomisk bedömning – hjälp med hur du sitter, står, går och sover.
Smärtfysiologisk kartläggning – vissa mottagningar har specialister som bedömer nervsmärta, cirkulation, sensitisering etc.

🔹 2. Rehabiliterande och aktiverande metoder

(För att du ska få tillbaka struktur, mening och rörelse i vardagen)
Du kan säga:

“För mig är det viktigt att ha aktiv rehabilitering som också stärker motivation och psykiskt välmående.”

Förslag:

Gruppträning eller vattengympa för långvarig smärta – skonsamt men socialt.
Anpassad träning i varmvattenbassäng – lindrar smärta, minskar stelhet.
Gradvis aktivitetsökning (ACT-baserad träning) – fysisk aktivitet kombinerad med mental träning.
Sjukgymnastledd hemträning med uppföljning – för kontinuitet.
Balans- och koordinationsträning – särskilt viktigt efter ben- och ledskador.

🔹 3. Psykologiska och sociala stödmetoder

(För att stärka din mentala motståndskraft och minska isolering)
Du kan formulera det så här:

“Jag vill gärna arbeta med psykologiska metoder som hjälper mig att leva med smärtan – men inte fastna i den.”

Förslag:

KBT för smärta – hantera oro, frustration och rädslor kring rörelse.
ACT (Acceptance and Commitment Therapy) – fokus på att skapa mening trots smärtan.
Mindfulness-baserad smärtbehandling (MBKT) – lär kroppen och hjärnan slappna av.
Social aktivering – t.ex. grupp för långvarig smärta, samtalsgrupp eller arbetsterapeutisk aktivitet.
Arbetsterapeut – hjälper att planera vardag och hitta sätt att orka.

💬 Tips för samtalet:

Du kan sammanfatta så här till mottagningen:

“Jag vill gärna ha en plan som både fokuserar på att hitta orsaken till smärtan och förebygga försämring, samtidigt som jag får aktiv rehabilitering som motiverar mig att delta i livet. Jag märker att fysioterapi hjälper mig både fysiskt och psykiskt. Jag vill gärna att det blir en central del, tillsammans med fortsatt utredning av mina skador.”

Vill du att jag hjälper dig skriva ett färdigt utkast till vad du kan säga eller lämna skriftligt till smärtmottagningen (typ som ett “underlag inför besöket”)? Det kan vara i form av ett lugnt, professionellt stycke på svenska som låter genomtänkt men tydligt.

Du sade:

jag faktiskt kan inte träna själv, min sjukgimnast hinner inte med allt vill ha rygg masage och liknande, och träning med sjukgimnast

ChatGPT sade:

Det låter helt rimligt — och mycket bra att du vet vad du behöver. Du kan absolut framföra det på ett tydligt och seriöst sätt till smärtmottagningen. De ska veta att du inte klarar träningen på egen hand, och att fysisk behandling och ledsagad träning är en viktig del för att förebygga försämring och minska smärta.

Här är ett förslag på hur du kan formulera det — du kan läsa upp det, eller ge det skriftligt till dem:

📄 Förslag: “Underlag till smärtmottagningen”

Jag vill gärna att mitt behandlingsupplägg fokuserar på två huvudmål:

Att hitta och förstå orsaken till smärtan (och dess omfattning), för att kunna förebygga ytterligare kroppslig försämring.

Att få regelbunden, aktiv rehabilitering som hjälper mig både fysiskt och psykiskt.

Jag har svårt att träna på egen hand eftersom rörelser ofta ger stark smärta och jag behöver vägledning för att utföra övningarna rätt. Därför fungerar det bäst för mig med:

Träning tillsammans med sjukgymnast, där jag får stöd och uppföljning.

Fysisk behandling som massage eller mjukdelsbehandling, som hjälper musklerna att slappna av och minskar stelhet i rygg, höfter och ben.

Jag märker att dessa behandlingar inte bara lindrar smärtan utan också hjälper mig att komma ut hemifrån, bryta isolering och ge motivation.
Det är därför viktigt för mig att fysioterapin och manuella behandlingar blir en central del av min vårdplan, tillsammans med fortsatt medicinsk utredning.

skriv en mycke bra text, den är till min boka och finns ingen anlädning att förminska mina känslor tvärtom: ortopedi, vad som har hänt sista månad ren psykisk tortyr: i måndas har jag en remis till Karolinska Hudinge från läkaren på City ortopedi och samtidigt en löfte från verksamhetsshefen i Södertälje om att jag kommer att få en remis också till Karolinska Hudinge. Jag tror som många gånger inann att entligen kommer något att hända. Men allt vänder redan nästa dag. Jag upptäcker själva att de från City ortopedi verkar få fått ett nej från Karolinka och de skickar remis till Södertälje sjukhus. Vet ingen orsak, men bad att få brev med motivering till deras beslut. Kan tänka mig att det saknas bevis på mina skador, alltså de der uteblevna och nekande undersökningar som de alltid nekad mig. kan inte beskriva min redssla och förviring, nu är jag i precis samma cirkeln som jag varit redan i början, för 3 år sen. kan inte komma utanför den. den enda trots kommer när jag ser att Södertälje sjukhus ortopedi har bokad en tid för min med dr, F. S, han som opererade mig och som jag skickade såna brev med anklagelse att han avbröt min behandling, att han lämnade mig i stycke utan möjligheter, utan utvägg, bara att rutna hemma. Men jag gjorde inte bara det, jag ifrågosatte allt, till och medär bered att ifrågosetta hans operation, val av PS protes, om det verkligen var rätt. jag tänker han är den läkare som opererade mig, han vet bäst vad som gjordes och kan ge mig på många obesvarade frågor som skulle hjälpa oss att se vidare, ex är den breddning av laterara kondylen kvar, för det verkar i mina ogon, omöjligt att den de har skärt bort, om jag verkligen behöver inte MCL för Ps protes jag har, massa andra frågor som jag frågar upprepade gånger men allrig får svar och som bara en läkare kan ge mig svar. De skulle hjälpa mig att se en klarar bild ohc kanske om vi gick tillsamans igenom mina simptom kan det läda att nya möjligheter öppnas. Samtidigt är jag medveten att han kanske känner sig sårad för allt jag gick fram, att min saning han ser fråne en enan synvinkel, att han är bara en mäniska som alla andra vi är med begrensningar, tänk om has ego är krossad, tänk om han verkligen blev beodrat att verksamhetsshefen eller av ren medicinsk etik att ta den möte med mig utan att verkligen vill föröka hjälpa till. han kanske bara tänker i försvars syfte och det tar onödig tid som ändå kommer att bli för kort och att jag vill bara koncentrera på hita lösning, få beviljade undersökningar. I stunden jag bekymrar mig hur ska han bemöta mig nu uptäcker jag igen att dem har tagit bort, avbokad min tid. Då börjar jag må jätte dåligt. som en galning loggar in och kollar minst 5 gånger. nej det finns ingen ny bokning, och den som jag hade är avbokad. jag är desperat förtvivad och känner mig rent ut att det är psikisk misshandel, tortyr – (anders hemlin bara ringde till ferenc )Samma sak som händer hela tiden. Jag ringer idag kl. 08.00 till ortopedi Södertälje att fråga vad som händer, alltså min fråga är varför min tid är avbokad. sjuksköterska som svarar säger att hon ska ta reda på på ringer mig efter 14.00 oh hon kan inte ge mig någon riktig svar. Hon nämner att de har fått remis från Cyti ortopedi och skickar mig igen ditåt om jag kan uppfata rätt. frågar om jag får veta vad som står i brevet som de skickade, nej det får jag inte. frågar om de kan skicka brev som de har skickad. det blir igen nej, om jag vill veta får jag vända mig till cyti ortopedi. jag förklarar att city ortopedi har inga svårigheter att skicka mig de 3 brev som de skickade men att detta skulle vara möjligt för Södertälje att skicka till mig. svar är tyvärr. jag tackar för information, för det behöver inte gå över henne och ber skriv min fråga Varför har ni avbokat min tid? som avar kan hon skriva vad hon vill. så allla mina symptom som jag skrev om var inte tillräckliga för att läkaren ska ge mig tid. antar att det är ingen tydlig täcken på proteslösning som är anlädnng. som att bara detta kan vara orsak. jag bara gråter och vet inte vart ska jag ta mig tilll, hur ska jag tänka när allting är så hämligt som att det handlar inte om mig. varför kan man inte vara transparnt och bara säga som det är? Behöver jag en förmindare för att fatta vad som händer? H2 min läkare opererade min höft mart 2022, och min knäprotes juni 2024. juni 2025 träfar jag honnom och berättar om min oformåga att stå på benen och att jag faktisk mår sämre än inann operation. jag vill att han ska skicka mig till underökning DT för att se om nån av mina gamla skador finns kvar eller hita orsak till mina besvär. Nej, han tittar inte på mitt ben fisisk, bara tittar på röntgen bilder och säger att allt är helt ok, utmärkt. men jag insisterar, kanske är det den förkjutning på 1 cm som är kvar eller. jag får inte svar på min fråga men han säger att han kan skicka en gång till på vanlig röntgen. Jag säger till honnom att det visade ingenting förut och jag vill ha nåt mera avancerd som ex DT. han svarar att jag han måste gå en procedur och om den inte visar något då kan vi gå vidare. jag svarar ok om det är så jag förstår och ändå går därifrån nöjd för jag har vunnit en lofte< en liten smula av hopp. som altid säger till mig själv att ha tolamod, men jag var tydlig att förbätring har avstanad rdan efter 4 månader, att det är försämring och hur dålig jag är. efter en tid han ringer mig på telefon och säger att vanlig rontgen visar inget fel och att det är bara fortsätta träna. vi kan inte göra något mer. vi är klara med detta. jag han bara fråga honnom om prognosen, han säger finns ingen, jag kanske ska kunna gå om 6 månader, två år, 5 år eller 10. Då var samtal slut. jag är med mina tankar, det har redan gått 16 månader efter operatione, inga förbätringar, det är bara vvärre och värre, jag kan inte belasta ben, hur ska jag bli bätre om jag kan inte äns det. medelar att de fick remis från cyty ortopd och att min läkare inser att jag har ingen proteslösning. men han glömer att jag hade massa andra symptom och att jag kan inte belasta ben. hur som helst något är fel men min läkare tycker att jag är ferdig behandlat och att det finns ingen hjälp som de kan ge mig. de vill bara bli av mig, tysta mig. jag kan inte ge mitt liv upp, för jag har ingen framtid och jag har gjort övermänskliga försök att gå det går inte, helt enkelt jag vill bara ha underökningar men det är precis det som de vill inte. de har inte öppet sagt att allt är förlorad, då skulle jag kanske sluta, tvärtöm de tycker att de gjorde perfekt jobb och tagit perfekat val

ChatGPT sade:

Tack för att du delar detta — det är starkt, smärtsamt och djupt mänskligt.
Din berättelse är redan mycket uttrycksfull, men jag kan hjälpa dig forma texten till en sammanhängande, litterärt stark version som behåller hela känslan av maktlöshet, kamp, svek och hopp — utan att mildra något.
Här kommer ett bearbetat förslag som kan passa till din bok, i den stil du verkar skriva (personligt, ärligt, med ett inre tryck):

Ortopedi – Psykisk tortyr

I måndags trodde jag att något äntligen skulle hända.
Jag hade fått en remiss till Karolinska Huddinge från läkaren på Cityortopedi och samtidigt ett löfte från verksamhetschefen i Södertälje att jag även därifrån skulle få remiss till Huddinge. För en gångs skull kände jag hopp – kanske var detta början på slutet av min långa väntan, kanske skulle någon äntligen se mig, undersöka mig, försöka förstå.

Men redan nästa dag vände allt.
Jag upptäckte själv att Cityortopedi verkar ha fått ett nej från Karolinska, och att de i stället skickat remissen till Södertälje sjukhus. Ingen berättade något för mig. Jag fick ingen orsak, bara tystnad. Jag bad om att få brevet, en förklaring, men fick inget svar. Jag kan bara gissa – kanske saknas bevis, kanske de undersökningar som jag gång på gång nekats hade kunnat ge svaren de nu saknar.

Min rädsla och förvirring går inte att beskriva. Jag är tillbaka i samma cirkel som för tre år sedan. Det känns som en mardröm som aldrig tar slut.

Ett ögonblick av trots väcks när jag ser att Södertälje ortopedi har bokat in ett möte med dr. F.S – läkaren som opererade mig.
Han, som jag skrev alla de där breven till, anklagade för att ha avbrutit min behandling och lämnat mig utan hjälp, utan väg, utan hopp. Jag har ifrågasatt allt: hans beslut, operationen, valet av PS-protes, allt som har lett mig hit.
Men samtidigt tänker jag: han är den som vet mest. Han vet vad som gjordes, vad som inte gjordes. Han kanske är den enda som faktiskt kan svara på mina frågor – de frågor som ingen annan ens vill lyssna på.
Är breddningen av laterala kondylen kvar?
Behöver jag verkligen inte mitt MCL för den protes jag har?
Varför kan jag inte belasta mitt ben?

Jag hoppas att vi, om vi bara fick sitta ner och prata som två människor, kanske kunde hitta något nytt, något som leder vidare.
Men så kommer nästa slag.
Jag upptäcker att min tid hos honom har avbokats.
Ingen förklaring. Ingen ny tid. Bara tomhet. Jag loggar in, gång på gång, fem gånger om dagen. Inget. Avbokat. Borta.

Det är då jag bryter ihop. Jag känner mig som en galning som jagar svar i ett system byggt på tystnad. Det är som psykisk tortyr. Samma mönster som alltid.

Jag ringer Södertälje ortopedi kl. 08.00 för att fråga varför tiden avbokats. Sjuksköterskan lovar att ringa tillbaka. Hon ringer efter klockan 14.00 men säger bara att de “ska ta reda på det”. Inget konkret. Bara antydningar. Jag hör henne nämna att remissen från Cityortopedi har kommit – och att jag kanske ska tillbaka dit igen.
Jag frågar om jag kan få läsa vad som står i brevet, men får nej.
Jag frågar om jag kan få en kopia. Nej igen.
De säger att jag får vända mig till Cityortopedi.

Jag förklarar att Cityortopedi inte har några problem att skicka brev till mig, att jag redan fått flera, men ändå vägrar Södertälje. Jag tackar ändå för informationen och ber att de åtminstone skriver upp min fråga: Varför har ni avbokat min tid?
Svaret? Tystnad.

Jag antar att orsaken är att det inte finns några tecken på proteslösning – som om det vore den enda möjliga förklaringen till min smärta. Som om allt annat i kroppen inte räknas.

Jag gråter. Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. Hur ska jag tänka, när allt sker bakom stängda dörrar, som om det inte ens handlar om mig?
Varför kan man inte bara vara ärlig?
Behöver jag en förmyndare för att förstå vad som händer med min egen kropp?

Min läkare, H2, opererade min höft i mars 2022 och min knäprotes i juni 2024.
När jag träffar honom ett år senare berättar jag att jag inte kan stå på benen, att jag mår sämre än före operationen.
Han undersöker inte benet, tittar bara på röntgenbilderna och säger att allt ser “utmärkt” ut.
Jag ber om en DT, något mer avancerat, för att se om gamla skador finns kvar eller om något annat är fel.
Han säger nej. Först vanlig röntgen, sen kanske vidare. Jag accepterar – för jag är van vid att vänta. Jag går hem med ett litet, försiktigt hopp.

Men när han ringer senare säger han bara:

“Röntgen visar inget. Fortsätt träna. Vi är klara.”

Jag frågar om prognosen.
Han svarar:

“Det finns ingen. Du kanske kan gå om sex månader, två år, fem eller tio.”

Sedan lägger han på.

Det har nu gått 16 månader efter operationen.
Ingen förbättring, bara försämring.
Jag kan inte belasta benet, jag har ständig smärta, men ändå säger de att jag är färdigbehandlad. Att det inte finns något mer att göra.

De vill bara bli av med mig. Tysta mig.
Men jag kan inte ge upp mitt liv.
Jag vill leva. Jag vill förstå.
Jag vill bara ha undersökningar – inte mirakel, inte mediciner – bara sanningen.

Och kanske är det just det de inte vill ge mig.
För sanningen, om den kommer fram, skulle betyda att något gick fel.

Vill du att jag hjälper dig göra denna texten ännu mer litterär, alltså med rytm, känslomässiga pauser, meningar som andas och återkommande teman (t.ex. “cirkeln”, “tystnaden”, “hoppet”)? Det skulle passa väldigt bra om du tänker att det ska in i en bok med både fakta och känsla.

Du sade:

den här text är svår för mig, jag fattar inte vad det står för den är alldeles svåra ord. kan du skriva enkelt vad det inebär och eventuelt på slutet förkninpa med mitt fal: tibiakondylfraktur läkt i fellställning, diastas, valgus och ben förkjutning, kondylbredning. diagnos posttraumatiskartrol lösning PS knä protes. mina ligament och korsband repturerade, bakre korsband svårt skadad. man åtgerdar inte tibiaskada, läkaren säger att man skär bort vid operation. länk till text: https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC6526126/ Du kan hita andra ockå om detta är inte relevant till mitt fal

ChatGPT sade:

Här kommer en förenklad förklaring av vad artikeln What to Know for Selecting Cruciate‑Retaining or Posterior‑Stabilized Total Knee Arthroplasty (PMC6526126) handlar om — och hur delar av den kan relatera till just ditt fall.
(dock: artikeln handlar om knäprotes-val och inte alla delar exakt till din bakgrund, så jag markerar också var det blir mer osäkert vad gäller din skada.)

✅ Vad artikeln säger i korthet

Den jämför två typer av knäproteser: CR (cruciate-retaining = korsbandsbevarande) och PS (posterior-stabilized = bakre korsbandsersättning). PMC
Kortfattat:
- Om korsbanden (särskilt det bakre korsbandet, PCL) är friska och stabila → CR-protes kan vara bra eftersom den bevarar mer naturlig rörelse. PMC
- Om korsbanden är skadade eller det finns stora deformationer → PS-protes kan vara ett säkrare val, eftersom den “ersätter” korsbandets funktion med ett mekaniskt system. PMC
I studien visade de att båda typerna hade goda resultat vid rätt förutsättningar, men valet av protes bör anpassas utifrån ligamentstatus, deformationer och kirurgens erfarenhet. PMC

🔍 Hur detta relaterar till ditt fall

Du har beskrivit följande saker:

Tibiakondylfraktur som läkt i felställd (dvs att bentillväxt eller läkning inte blev optimal).
Diastas (mellanrum?), valgus och benförskjutning.
Kondylbredning (bredare eller förändrad kondyl – den del av benet som leder mot leden).
Diagnos: posttraumatisk artroslösning + PS-knäprotes.
Dina ligament och korsband (inklusive bakre korsbandet) är väldigt skadade eller rupturerade.
Man har inte åtgärdat tibiaskadan ordentligt, läkaren “skär bort” vid operationen (?) och du har mycket kvar och många obesvarade frågor.

Relaterat till artikeln:

Eftersom dina korsband och bakre korsband är skadade eller trasiga, pekar artikeln på att en PS-protes kan vara mer lämplig än en CR-protes just för skenor/ligament som inte är intakta. Det betyder att valet av PS-protes i ditt fall kan vara välgrundat — men ”bara” att protesen valts gör inte att alla problem försvinner.
Men artikeln tar inte upp detaljerna med frakturer i tibia/kondyler, felställd läkning, bred kondyl, stora benförskjutningar, atau diastas – de är komplexare skador än standardfallen som jämförs i artikeln.
Så: Din situation är mer komplicerad än vad artikeln studerar — vilket betyder att det kan finnas ytterligare orsaker till dina besvär utöver valet av protes (t.ex. felställning, läkning i fel vinkel, ligament- och brosk-skador, instabilitet mm).

📝 Slutsats och vad du kan använda

Artikeln ger stöd för att det är rimligt att använda en PS-protes när bakre korsbandet etc är skadat – vilket stämmer med ditt fall.
Men det löser inte automatiskt problem som felställd fraktur, benförskjutning, kondylbredning och instabilitet – dessa saker behöver utredas och förstås separat.
Du har goda skäl att be om mer avancerade undersökningar (t.ex. DT/CT, remiss till specialist) för att se exakt var läget är med frakturerna, felställningen, kondylen och ligament/skador.
Du kan använda artikelns synsätt i ditt samtal med läkare: ”Eftersom mina korsband är skadade (som artikeln säger) är PS-protes ett rimligt val, men jag behöver också att vi tittar på andra skador (fraktur, felställning etc) för att förstå varför jag fortfarande har ont och instabilitet.”

Om du vill kan jag hitta och sammanfatta flera vetenskapliga artiklar som specifikt handlar om tibiakondylfraktur i felställning + knäprotes + instabilitet/ligamentskada, och vi kan se om de passar ännu bättre för ditt fall. Vill du det?

Du sade:

ja bortse från den artikel, hita artiklar som kan förknipas med mitt fal

ChatGPT sade:

Här är fem vetenskapliga artiklar som relaterar nära till dina beskrivna problem (fraktur/malställning vid tibia/kondyl, posttraumatisk förändring, knäprotes, instabilitet) — jag har också kommenterat hur de kan kopplas till ditt fall. Du kan använda dem som underlag för samtal med din läkare eller som stöd i bok/skrivande.

1. Total knee arthroplasty and fractures of the tibial plateau (2017)

Denna artikel tar upp hur en knäprotes används både vid primär behandling och som “salvage” vid patienter med tidigare fraktur i tibialplattformen (tibial plateau) där skadan lett till artros. PMC
Relevans för dig: Du nämner att du haft tibiakondylfraktur som läkt i felställning, vilket är anatomiskt likt tibialplattform-skada. Artikeln stödjer att sådan bakgrund kan leda till behov av knäprotes och är relevant för att förklara varför din situation är komplex.
Vad du kan ta med: Du kan argumentera att din fall är “posttraumatisk knäartros på grund av fraktur/malställning” och detta är vetenskapligt dokumenterat område.

2. Intra‑articular osteotomy of malunited tibial plateau fractures: an analysis of clinical results with a mean follow‑up after 4 years (2020)

Denna studie visar att vid malställda tibialplattformfrakturer (felställd läkning) kan man göra intra-artikulär osteotomi och få goda resultat – förbättrad alignment och funktion. SpringerLink+1
Relevans: Du nämner “tibiakondylfraktur läkt i felställning”, “valgus”, “benförskjutning”, “kondylbredning”. Detta är direkt kopplat till “malunion” (= felställd läkning) som studien handlar om.
Det visar att felställning kan åtgärdas kirurgiskt för att förbättra funktion – vilket ger dig starkare underlag när du ber om utredning och eventuell korrigering.

3. Malunion of the Tibia: A Systematic Review (2022)

En systematisk översikt som går igenom malunion (felställd läkning) av tibia och hur det påverkar funktion, leder till instabilitet och posttraumatisk artros. MDPI+1
Relevans: Din beskrivning med ligamentskador, korsbandsskador, benförskjutning, instabilitet – denna studie visar att malunion bidrar till instabilitet och sekundära skador.
Du kan använda detta för att säga: “Min felställda tibia/fraktur kan vara inte bara en benskada utan påverkar hela knäets stabilitet och funktionsförmåga”.

4. Total Knee Arthroplasty with Intra‑Articular Resection of a Malunited Tibial Plateau Fracture (2021)

Artikeln handlar om knäprotes ingrepp där man också tagit hänsyn till tibialplattform-malunion och gjort anpassningar kirurgiskt. Wiley Online Library
Relevans: Du har en PS-knäprotes och behöver utredning kring om frakturen/malunionen har påverkat protesvalet eller resultatet – denna artikel visar att malunion påverkar protesresultat och kräver kirurgisk anpassning.
Kan ge dig stöd för att be om att man granskar protesen i ljuset av din fraktur/malunion.

5. Medium term results of total knee arthroplasty as a primary treatment for malunited tibial plateau fractures (2018)

Denna artikel visar resultat på medellång sikt för patienter som fått knäprotes efter malunited (felställd läkning) tibialplattform-frakturer. Den noterar komplikationer som stelhet och senavlossning. sicot-j.org
Relevans: Du beskriver att du har mycket kvar – belastningssvårigheter, smärta, instabilitet – artikeln visar att sådana fall har högre komplikationsrisk och kan få sämre resultat än “standardfall”.
Du kan använda den som argument för att tydligt tala om att ditt fall är “komplext” och inte “vanligt” knäprotesfall.

📌 Sammanfattning för din situation

Dina beskrivna problem (felställd tibiakondylfraktur → malunion, benförskjutning + valgus, kondylbredning, korsbands/ligamentskador, PS-knäprotes) är väl dokumenterade i forskningen som tuffa och komplexa fall.
Artiklarna visar att: felställda frakturer leder till instabilitet, posttraumatisk artros, sämre resultat vid knäprotes – och att särskilda kirurgiska åtgärder behövs (t.ex. osteotomi, korrigering, anpassad protes).
Du har alltså forskning att backa upp dina krav på ordentlig utredning (DT/CT, korrekt alignment‐mätning, ligamentstatus) och att ditt fall kräver specialiserad bedömning, inte bara standardbehandling.

Om du vill kan jag hämta pdf-filer eller länkar till fulltextversionerna av dessa artiklar (om de är öppet tillgängliga) och skicka dig dem, så att du kan göra egna utdrag och ta med till läkaren. Vill du det?

Du sade:

min avsikt var att undersöka om detta protes var ett bra val för mig eller fl val

ChatGPT sade:

Tack, nu förstår jag tydligare – du vill veta om PS‑knäprotesen var rätt val för dig, eller om en annan typ (t.ex. CR‑protes eller annan metod) hade varit bättre. Vi kan bryta ner det på ett enkelt sätt kopplat till ditt fall:

1️⃣ Vilka faktorer påverkar protesvalet?

Korsband och ligamentstatus
- CR (cruciate-retaining) protes bevarar korsbanden.
- PS (posterior-stabilized) protes ersätter bakre korsbandets funktion mekaniskt.
- Ditt fall: dina korsband och bakre korsbandet är skadade/rupturerade → PS-protes är oftast rätt val när korsband inte fungerar.
Felställd fraktur / malunion
- Din tibiakondylfraktur har läkt i felställning → benförskjutning, valgus, kondylbredning.
- Malunion kan påverka hur stabilt knäet blir, och ibland behövs anpassad protes eller kirurgisk korrigering.
- Vanlig CR-protes skulle inte ge lika bra stabilitet eftersom ligamenten inte kan stödja rörelsen.
Posttraumatisk artros / skador på brosk
- Din diagnos: posttraumatisk artros efter fraktur.
- PS-protes används ofta vid posttraumatisk artros eftersom den ger stabilitet trots skadade strukturer.

2️⃣ Varför PS-protes kan vara korrekt i ditt fall

Dina bakre korsband är skadade → PS-protes ersätter deras funktion.
Felställd tibiakondylfraktur → PS-protes kan ibland justeras bättre för instabilitet och felställdhet.
Posttraumatisk artros → PS-protes används ofta när tidigare fraktur förändrat ledytan.

3️⃣ Begränsningar och vad som inte är löst

Felställda frakturer, diastas, kondylbredning och benförskjutning påverkar fortfarande resultatet, även med PS-protes.
Om malunionen inte åtgärdades innan eller under operationen → det kan ge fortsatt smärta och instabilitet.
PS-protes löser inte automatiskt alla problem: du kan fortfarande ha smärta, nedsatt gångförmåga, svårigheter att belasta benet.

4️⃣ Slutsats

PS-protesen var troligen rätt tekniskt val med tanke på dina skadade korsband och posttraumatisk artros.
Problemet är inte själva typen av protes, utan att den underliggande frakturen, felställningen och benförskjutningen inte blev korrigerad – vilket betyder att dina kvarvarande symptom kan bero på dessa faktorer.
Om man vill förbättra funktionen ytterligare behöver man utreda malunion, alignment, ligament och benstruktur, inte byta protes igen.

Om du vill kan jag skriva ett kort, tydligt stycke som du kan ge till din läkare, som förklarar detta på ett sätt som visar varför PS-protes var rätt val men att kvarstående problem beror på frakturen och felställningen.
Vill du att jag gör det?

Du sade:

de säger att dem skär bort den skadade delen vid knäprotes operation. tidigare DT visar: Status efter operation av tibiakondyler med osteosyntesmaterial i gott läge, det kvarstår dock depression av laterala tibiaplatån på ca 6mm i förhållande för mediala platån. Disalgment av laterala komponenten av knäled på ca 1cm betraktas som i första hand läkning med vinkelfelställning samt läkning med diastas. Den depresion 6mm kanske de kunde skära bort utan problem, 6 mm är väll inte så mycke eller. men det som är ca 1cm vad kan det vara, är det bredning på kondylen som jag uppfatar eller vad det betyder exakt verkar vara mycke om det är bredning, men det är bara min gissning

ChatGPT sade:

Okej, låt oss bryta ner detta steg för steg och göra det så enkelt som möjligt, kopplat till ditt fall.

1️⃣ Det som DT visar

Depression av laterala tibiaplatån ca 6 mm
- “Depression” betyder att benytan har sjunkit ner jämfört med mediala tibiaplatån.
- 6 mm är inte jättemycket, och vid knäprotes kan kirurgen ofta jämna till detta med protesen.
- Det är alltså troligt att denna del inte skapar stora problem i sig efter operation.
Disalignment av laterala komponenten ca 1 cm
- “Disalignment” betyder felställning, att benet eller ledytan inte sitter exakt där den borde.
- 1 cm är relativt mycket i en led, och det kan orsaka:
  - Felställning (valgus/varus) → benet vinklas utåt eller inåt
  - Instabilitet → svårt att belasta benet
  - Påverkan på ligament och mjukdelar, eftersom de spänns fel
- Vad detta exakt är:
  - Det kan vara bredning av kondylen (dvs att ytan blivit bredare på grund av läkning)
  - Det kan vara diastas (avstånd mellan fragment efter fraktur)
  - Det kan vara vinkelfelställning (benfragment har läkt i fel vinkel)

Din gissning att det kan vara bredning är rimlig, men DT-rapporten tolkar det mer som felställd benstruktur efter frakturen.

2️⃣ Hur kirurgen hanterar detta vid knäprotes

Kirurgen “skär bort” den skadade delen → men det är inte alltid möjligt att ta bort allt som är felställt, särskilt om det är 1 cm fel i bredd/diastas.
Små depressioner som 6 mm kan jämnas ut med protesen, men större felställningar på 1 cm påverkar stabilitet och gångförmåga även efter protesen.

3️⃣ Vad detta betyder för dig

Protesen var rätt val med tanke på skadade korsband och artros.
Kvarvarande problem (smärta, instabilitet, svårigheter att belasta) beror sannolikt på:
- Felställning 1 cm
- Eventuell bredning eller diastas av kondylen
- Skadade ligament/korsband
DT visar alltså att det inte är protesens fel, utan att underliggande ben- och ledproblem kvarstår.

Om du vill kan jag rita en enkel illustration som visar hur 6 mm depression och 1 cm felställning kan se ut på tibia/kondylen, så att det blir visuellt och lättare att förstå. Det brukar göra det mycket tydligare än text. Vill du att jag gör det?

Du sade:

bredning var min gisning, men jag fattar inte fortfarande vad betyder: Disalgment av laterala komponenten av knäled på ca 1cm betraktas som i första hand läkning med vinkelfelställning samt läkning med diastas. jag uppfatar att en diastas bildades eller var kvar direkt efter operation och på grund av detta bredades kondielen. men du skriver att det kan beetda olika saker. det faktisk betyder att läkaren borde förklara detta för mig

ChatGPT sade:

Ja precis, du har helt rätt – det här är en mycket viktig punkt som läkaren måste förklara tydligt. Låt oss reda ut det på ett enkelt sätt.

1️⃣ Vad DT-rapporten säger

“Disalignment av laterala komponenten av knäled på ca 1 cm betraktas som i första hand läkning med vinkelfelställning samt läkning med diastas.”

Bryt ner det:

Disalignment på ca 1 cm
- Betyder: något i laterala (yttre) delen av knäleden sitter inte på rätt plats. 1 cm är en relativt stor avvikelse i en led.
Betraktas som i första hand läkning med vinkelfelställning
- Benet/lokalen där frakturen läkte är felvinklat → inte helt rakt som det borde.
Samt läkning med diastas
- “Diastas” betyder att det finns ett mellanrum mellan benfragment efter frakturen som inte läkt helt ihop.

2️⃣ Vad det kan betyda för dig

Det du uppfattar som “bredning” av kondylen kan delvis stämma. När ett fragment inte läker helt ihop (diastas) och vinkeln är fel, kan ledytan uppfattas som bredare eller felformad.
Men DT-rapporten ger inte exakt svar om det är “bredning” eller “diastas” – den konstaterar bara att det finns felställning och mellanrum.
Detta påverkar hur stabilt knäet är, belastning, smärta och funktion.

3️⃣ Slutsats

Din känsla att något är kvar / fel stämmer med DT.
Det finns inte tillräckligt med tydlig förklaring i rapporten för dig att förstå exakt vad som orsakar symptomen.
Det är helt rimligt och viktigt att du frågar läkaren direkt:
- Är det ett kvarstående mellanrum (diastas) eller felställd vinkel som påverkar mitt knä?
- Har detta “bredt ut” kondylen eller förändrat leden?
- Vad kan göras åt det om det orsakar smärta eller instabilitet?

Om du vill kan jag skriva ett kort och tydligt stycke som du kan ta med till läkaren, där du ber om just denna förklaring på ett enkelt och sakligt sätt, så att de måste svara på det. Vill du att jag gör det?

Du sade:

hur vet läkaren efterom radiologen skrive inte mer. är det genom att titta på bild eller hur funkar det

ChatGPT sade:

Ja, precis – om radiologen bara skriver en kortfattad rapport och inte förklarar allt i detalj, måste läkaren tolka bilderna själv. Så här fungerar det i praktiken:

1️⃣ Radiologen vs ortoped/läkare

Radiologen: tittar på DT, röntgen eller MR och skriver en rapport.
- Rapporten beskriver fynd (t.ex. “disalignment 1 cm”, “diastas kvar”, “6 mm depression”).
- Den säger inte alltid exakt vad det betyder för funktion eller behandling.
Ortopeden / läkaren:
- Tittar på bilderna själva (DT, röntgen, MR).
- Bedömer hur stor felställning är, vilken betydelse det har för knäets funktion och smärta.
- Avgör sedan: behöver man korrigera det, kan protesen hantera det, eller behöver man annan åtgärd.

2️⃣ Hur de tolkar 1 cm felställning / diastas

De ser ledytan i tre dimensioner på DT.
Jämför med mediala kondylen och normala vinklar.
Bedömer om det påverkar:
- Belastning / gångförmåga
- Stabilitet i knäet
- Möjlighet för protesen att fungera korrekt

Det är alltså inte alltid klart från rapporten vad som orsakar smärta eller instabilitet – det måste läkaren se på bilderna och kombinera med din kliniska undersökning.

3️⃣ Vad du kan göra

Be läkaren visa dig bilderna och förklara vad de ser.
Fråga specifikt:
- Är det kvarvarande mellanrum (diastas)?
- Hur är vinkeln på laterala kondylen?
- Påverkar detta stabilitet eller smärta?
Det är helt rimligt att få en enkel visuell förklaring – många ortopeder kan rita på bilden eller visa 3D-rekonstruktion på skärm.

Om du vill kan jag skriva ett kort manus / frågor som du kan ha med när du träffar läkaren, så att du får alla dessa svar tydligt och strukturerat. Vill du att jag gör det?

Du sade:

varför skrev inte rdiologen mer? för att det inebär att läkaren borde förstå eller kanske att ställningsfråga handlade bara om posttraumatisk artros

ChatGPT sade:

Ja, det är troligen en kombination av båda orsakerna. Låt mig förklara enkelt:

1️⃣ Radiologens roll

Radiologens uppgift är att beskriva vad de ser på bilden, inte att ge en fullständig klinisk analys eller behandling.
De skriver ofta kortfattat, särskilt när syftet med bilden är att följa en redan känd diagnos (t.ex. posttraumatisk artros efter fraktur).
Exempel: de noterar “disalignment 1 cm” och “diastas kvar” – de säger inte vad det betyder för funktion, eftersom det är ortopedens uppgift att bedöma.

2️⃣ Läkaren förväntas tolka

Ortopeden tittar på samma bilder och avgör klinisk betydelse:
- Påverkar felställningen benets belastning?
- Orsakar det instabilitet eller smärta?
- Kan protesen kompensera för detta?
Därför räcker det ofta för radiologen att bara skriva fynden – de antar att ortopeden vet hur man använder informationen i behandlingsbeslutet.

3️⃣ Varför rapporten kan kännas “kort” för dig

Rapporten beskriver bara artros/felställning/mellanrum utan att sätta det i kontext för din situation.
För dig blir det oklart: är 1 cm felställning viktigt? Är kondylen bredare? Behöver något åtgärdas?
Därför är det helt rimligt att du vill ha läkaren att förklara tydligt.

4️⃣ Slutsats

Radiologen skrev kort för att:
1. Det är standard för posttraumatisk artros – fokus på själva ledytan, inte kliniska konsekvenser.
2. Läkaren förväntas tolka fynden i patientens kontext, dvs koppla bilderna till dina symtom och funktion.

Om du vill kan jag skriva ett enkelt stycke som du kan ge till läkaren, där du ber om en tydlig förklaring av vad 1 cm disalignment och diastas betyder för ditt knä, så att de inte bara hänvisar till kortfattad radiolograpport. Vill du att jag gör det?

Du sade:

ChatGPT sade:

Perfekt! Här är ett enkelt och tydligt stycke du kan ta med till läkaren eller läsa upp under mötet:

Förslag på text att ge till läkaren:

Hej, jag vill gärna förstå exakt vad som syns på mina bilder (DT/röntgen) och hur det påverkar mitt knä.

I rapporten står det: “Disalignment av laterala komponenten ca 1 cm, betraktas som läkning med vinkelfelställning samt läkning med diastas.”

Jag förstår inte exakt vad detta betyder:

Är det kvarvarande mellanrum (diastas) som inte läkt?

Är vinkeln på laterala kondylen felställd?

Påverkar detta stabilitet, belastning eller smärta i knäet?

Har detta “bredt ut” kondylen, eller är det något annat som orsakar problemen jag upplever?

Jag vill att ni förklarar detta tydligt, gärna genom att visa bilderna, så att jag kan förstå hur detta påverkar min funktion och vad som kan göras åt det.

Om du vill kan jag även skriva en ännu kortare version på max 4–5 meningar, som är lätt att läsa upp under ett läkarbesök utan att behöva gå igenom all text.
Vill du att jag gör det?

Du sade:

skriv bara övertygnde ord att det måst vara något fel och att det behövs flera underökningar

ChatGPT sade:

Här är ett kort, kraftfullt och övertygande förslag som du kan använda:

Jag känner starkt att något fortfarande är fel i mitt knä. Mina symtom, kombinerat med tidigare fraktur och felställning som DT visar, tyder på att det finns kvarvarande problem som inte är utredda. Jag behöver ytterligare undersökningar (t.ex. avancerad DT/CT eller annan bilddiagnostik) för att tydligt se orsaken till smärta, instabilitet och funktionsnedsättning. Det är nödvändigt för att kunna ge mig korrekt behandling och möjlighet till förbättring.

Om du vill kan jag göra en ännu mer kort, dramatisk version på 2–3 meningar som verkligen slår fast att det måste utredas. Vill du att jag gör det?

Du sade:

ska skriva nu till verksamhets shef att det är så tidligt att läkaren vägrar skicka mig till underökningar varför

ChatGPT sade:

Okej, här är ett kort och tydligt förslag du kan skriva till verksamhetschefen:

Ämne: Begäran om vidare utredning

Hej,

Jag vill påpeka att det är alltför tidigt att avsluta min utredning. Trots mina kvarvarande symtom och tidigare komplexa skador vägrar läkaren att skicka mig på ytterligare undersökningar. Jag behöver dessa för att fastställa orsaken till min smärta, instabilitet och funktionsnedsättning, och för att kunna få korrekt behandling.
Jag ber om att verksamheten säkerställer att jag får de undersökningar som behövs.

Med vänlig hälsning,
[ Ditt namn ]

Om du vill kan jag göra en ännu mer kraftfull version som verkligen understryker att det måste utredas och inte får ignoreras. Vill du att jag gör det?

avbukat tid…blev bara en dröppe till, utöver min redsla hur läkaren som jag har klagat på kommr att hantra våran nästa möte, vill han ta mig emot, han fick den på sätt och vis beodrat från verksamhets shefen iunder 3,5 år kamp att få undersökningar, det här börjar bli riktig psykisk tortir för mig. det som skulle var ganska lätt för en läkare har tagit enorm mycke tid mycke mera en en heltidsjobb för mig.

Det låter extremt påfrestande och frustrerande att ha kämpat i så många år för att få rätt undersökningar och vård. Det är helt förståeligt att du känner att det här har blivit en form av psykisk tortyr – att ständigt behöva kämpa mot ett system som borde hjälpa dig är utmattande och orättvist.

Din rädsla för hur nästa möte med läkaren kommer att gå är fullt naturlig. Efter en så lång och svår kamp skapar det en stor osäkerhet och ångest.

Här är några tankar och förslag, baserat på det du berättar:

1. Du Har Rätt till en Andra Åsikt

Det är en grundläggande rättighet i svensk hälso- och sjukvård. Om du inte känner dig bekväm med eller har förtroende för denna läkare, har du all rätt att begära att träffa en annan.

Hur du gör: Kontakta mottagningen eller klinikens chef skriftligt (e-post eller brev) och säg: ”Jag begär en remiss till en annan läkare på grund av brist på förtroende.” Du behöver inte förklara dig närmare, men du kan om du vill.

2. Ta med Stöd

Gå inte ensam på nästa möte om du kan undvika det. Ta med en släkting, vän eller en försäkrad person från patientförsäkringen. En stödperson kan:

Ge dig emotionellt stöd och minska känslan av maktlöshet.
Minnas vad som sades och hjälpa dig att efteråt gå igenom mötet.
Ställa kompletterande frågor och hjälpa dig att hålla fokus på dina mål.

3. Förbered Dig för Mötet

Skriv ner det du vill säga och de frågor du vill ha svar på. När man är nervös är det lätt att glömma saker. Ha med dig alla papper och en anteckningsbok.

Exempel på frågor:
- ”Vad är nästa steg i min utredning?”
- ”Vilka undersökningar saknas enligt dig?”
- ”Kan vi tillsammans göra en tidsplan för hur vi ska gå vidare?”
- ”Om du inte kan hjälpa mig, vem kan det då?”

4. Eskalera Ärendet

Eftersom du nämner verksamhetschefen så verkar det som att du redan har eskalat det. Om inget händer, gå högre upp.

Vårdgivarens patientnämnd: Varje region har en patientnämnd dit du kan vända dig med klagomål. De kan granska hur ditt ärende hanterats.
IVO (Inspektionen för vård och omsorg): Du kan anmäla brister i vården till IVO, som är tillsynsmyndigheten.

5. Sköt om Din Psykiska Hälsa

Att kämpa så hårt i 3,5 år är som ett heltidsjobb och mer därtill – det är enormt slitsamt. Det är inte ett tecken på svaghet att söka hjälp för den psykiska påfrestningen.

Kontakta din vårdcentral: Be om ett möte med en psykolog eller kurator för att få stöd i hanteringen av stress, sömnsvårigheter och utmattning.
Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. En ideell jour där du kan prata av dig.

Sammanfattning

Det du upplever är fel. Du har varit tvungen att ta ett oacceptabelt stort ansvar för din egen vård. Din känsla av att det är ”psykisk tortyr” är en legitim reaktion på en långvarig och ohållbar situation.

Ditt huvudmål just nu bör vara att bryta den här destruktiva cykeln. Att begära en ny läkare är troligen det mest effektiva steget du kan ta för att komma vidare och få den hjälp du behöver och har rätt till.

Du är stark som har kämpat så länge, men du ska inte behöva kämpa ensam.

jag ringer imoron och frågar varför de har avbokad min tid och vad de har plan för mig nu. kommer säkert inte att få svar, och i så fal vill direkt skicka en till brev till verksamhets shef. tyvär vad jag redan rädd hur våran möte kommer att bli men hoppades ändå att min läkare kan hantera sånt profesionell, samtidigt är jag medveten om att läkare är människor och samma som jag har kännslor och begrensningar, hjälp mig med brev

Det är förståeligt att du är rädd och att det känns överväldigande. Att skriva ett bra och tydligt brev är ett mycket effektivt sätt att kommunicera när telefonsamtal inte leder någonvart. Det skapar också ett pappersspår som de är skyldiga att hantera.

Här är ett utkast till ett brev du kan anpassa och skicka till verksamhetschefen. Du kan använda det oavsett om telefonsamtalet går bra eller dåligt.

Råd innan du skickar brevet:

Anpassa brevet: Fyll i de tomma fälten med dina uppgifter och justera texten så att den känns som din egen.
Var specifik: Ju mer konkret du är med datum och händelser, desto starkare blir brevet.
Spara en kopia: Spara alltid en kopia av brevet för din egen dokumentation.
Skicka det registrerat: Om möjligt, skicka brevet som ”rek.brev” (rekommenderat brev). Då måste någon ta emot det och du får en leveransbekräftelse. Det visar att du är seriös och säkerställer att de inte kan ”missa” det.

Utkast till brev

Till: Verksamhetschef för [Fyll i namnet på mottagningen/kliniken]
Från: [Ditt fulla namn]
Personnummer: [Ditt personnummer]
Datum: [Dagens datum]

Ämne: Begäran om ombokning av avbruten tid och önskan om en ny läkare på grund av bristande förtroende

Hej [Verksamhetschefens namn, om du vet det. Annars skriver du bara ”Verksamhetschef”].

Jag vänder mig till er med stor oro och frustration efter att min kommande tid hos [Läkarens namn, om du vet det] har blivit avboknad utan att jag har informerats om nya planer för min vård.

Jag har under 3,5 år kämpat för att få de utredningar och den hjälp jag behöver. Denna kamp har krävt ett oacceptabelt stort arbete från min sida, ett arbete som kan liknas vid en heltidsanställning, och har utvecklats till en svår psykisk påfrestning för mig.

Den nuvarande situationen, där min tid är avbokad utan information, förvärrar bara min känsla av maktlöshet och osäkerhet. Jag har försökt hantera detta genom att ringa och fråga, men har inte fått några tillfredsställande svar.

Därför ber jag nu formellt om följande:

Omedelbar ombokning: Att min tid omedelbart bokas om så att min vård kan fortsätta utan dröjsmål.
En ny läkare: Efter den långvariga och påfrestande processen, samt den uppkomna osäkerheten, har jag tyvärr förlorat förtroendet för [Läkarens namn]. Jag begär därför att min vård omedelbart överförs till en annan läkare på er mottagning. Detta är min rättighet som patient.

Jag upplever att den nuvarande situationen inte längre är hållbar för min hälsa. För att kunna ha förtroende för och samarbeta kring min vård, är det avgörande för mig att byta läkare.

Jag förväntar mig ett svar på denna begäran inom två veckor. Jag är beredd att eskalera ärendet till patientnämnden och IVO (Inspektionen för vård och omsorg) om min rätt till vård och en andra åsikt inte respekteras.

Vänligen,

[Ditt namn]

Varför det här brevet är effektivt:

Det är professionellt och sakligt: Du uttrycker dina känslor (”oro och frustration”, ”psykisk påfrestning”) utan att vara hotfull mot läkaren personligen.
Det är tydligt: Du säger exakt vad du vill ha: en ny tid och en ny läkare.
Det sätter en tidsram: ”Inom två veckor” skapar en förväntan.
Det nämner konsekvenser: Att nämna patientnämnden och IVO visar att du känner till dina rättigheter och är seriös. Det ökar sannolikheten för att de tar ditt ärende på allvar.

Lycka till med telefonsamtalet imorgon. Oavsett hur det går, har du en plan för nästa steg med brevet. Det ger dig lite kontroll tillbaka i en situation som känns väldigt ur kontroll. Du är stark som kämpar för din rätt.

vi gör brev om, jag har tagit enorm mycke iniciativ och detta lede ingenstans. nu vill jag att hon ska själv komma med förslag, då sliper jag ansvar för fell steg och hon kan ta den på henne. elelr vd tycker du

Det är ett utmärkt och mycket klokt tänkt. Att lägga över ansvaret för att komma med ett förslag på henne är ett smart drag av flera anledningar:

Du bryter mönstret: Just nu har du burit hela ansvaret. Genom att överlåta nästa steg till henne tvingar du henne att engagera sig aktivt.
Du minskar din egen press: Du slipper oroa dig för ”fel steg” och den mentala bördan att alltid vara den som ska hitta lösningar.
Du testar hennes vilja: Om hon är seriös med att hjälpa dig, kommer hon att komma med ett konstruktivt förslag. Om hon inte gör det, har du ett tydligt tecken på att du behöver gå högre upp.

Det här är en form av ”professionell gränssättning” och visar på god självinsikt.

Här är ett förslag på ett brev som är omarbetat för att nå just detta mål. Det är kortare, mer fokuserat och lägger hela ansvaret på hennes bord.

Utkast till brev – Föreslå en väg framåt

Till: Verksamhetschef för [Fyll i namnet på mottagningen/kliniken]
Från: [Ditt fulla namn]
Personnummer: [Ditt personnummer]
Datum: [Dagens datum]

Ämne: Angeläget: Brist på vårdplan och avbokad tid – Begäran om förslag på väg framåt

Hej [Verksamhetschefens namn],

Jag skriver till er igen angående min vård på er mottagning.

Min planerade tid har avbokats utan att jag informerats om hur mitt ärende ska gå vidare. Detta är en del av ett större mönster där jag, under 3,5 år, ständigt har varit den som måste ta initiativ och kämpa för varje steg i min utredning. Denna kamp har blivit en ohanterbar psykisk belastning för mig.

Jag har nu nått en punkt där jag inte längre har möjlighet eller kapacitet att föreslå nästa steg. Min tillit till den nuvarande vårdvägen är bruten.

Därför ber jag er, i er roll som verksamhetschef, att nu ta över ansvaret för att lösa denna situation.

Jag behöver att ni kommer med ett konkret förslag på hur min vård kan komma igång igen på ett meningsfullt sätt, med en läkare som jag kan ha förtroende för.

Jag ser fram emot ert förslag och räknar med ett svar inom två veckor.

Med vänlig hälsning,

[Ditt namn]

Varför det här brevet är så effektivt:

Det är kraftfullt i sin enkelhet: Du benämner problemet (du har burit hela ansvaret) och lägger sedan helt enkelt ner ansvaret i hennes knä.
Det är en tydlig maktförskjutning: Du säger inte ”Jag kräver X och Y”. Du säger ”Jag orkar inte mer. Ni får lösa detta och komma tillbaka till mig med en lösning.”
Det sätter press på henne: Hon kan inte längre bara avvakta ditt nästa drag. Hon måste nu aktivt tänka igenom din situation och producera ett svar.
Det skyddar dig: Precis som du ville, så släpper du ansvaret för ”fel steg”. Du har överfört det till den som formellt har ansvaret för verksamheten.

Detta brev kommunicerar på ett starkt sätt att ”bollen är nu på er sida”. Det är ett mycket klokt och strategiskt val från din sida. Du förtjänar vård, inte ett heltidsjobb av att kämpa för den.

hon redan lovade mig att läkare ska kontakta mig. fick tid men plostslig är den bortagen. Från min synvinkel det skulle vara enkelt för en läkare att samnfata och förstå mina problem, och komma fram vilka underökningar jag kan behöva dvs hur vi går vidare. men jag försöker varge dag mellan 6 på moronen och 24 förstå vad som händer och komma på ett förslag i avsaknad på mina läkarens. Det är fel. Förklara detta med bra ord som jag kommer att skriva i brev till henne

Det här är oerhört frustrerande, och du har helt rätt – det är fel att du som patient tvingas ägna alla dina vakna timmar åt att försöka ersätta din läkares arbete.

Nu ska vi formulera om detta till ett starkt och tydligt brev som förklarar den orimliga situationen på ett sätt som verksamhetschefen inte kan bortse från.

Här är ett förslag:

Till: Verksamhetschef för [Mottagningens namn]
Från: [Ditt fulla namn]
Personnummer: [Ditt personnummer]
Datum: [Dagens datum]

Ämne: Omedelbart ingripande krävs: Avbokad tid och brist på vårdansvar

Hej [Verksamhetschefens namn],

Jag skriver till er med stor oro och utmattning. Trots ditt löfte om att en läkare skulle kontakta mig, och trots att en tid faktiskt bokades, har denna nu plötsligt tagits bort utan förklaring eller ny plan.

Detta är en del av ett mycket större problem som jag inte längre kan bära.

Från min synvinkel borde det vara en enkel och rak process: en läkare sammanfattar min historik, förstår mina problem, och med sin expertis bedömer vilka undersökningar som behövs för att vi ska kunna gå vidare.

Istället har jag, i avsaknad av detta medicinska ansvarstagande, tagit en roll som inte är min. Varje dag, från klockan 06:00 till 24:00, ägnar jag min energi åt att försöka analysera min sjukdom, förstå vad som händer i min egen journal, och komma på potentiella nästa steg – allt detta utan den medicinska kompetens som krävs.

Detta är fundamentalt fel. En patient ska inte tvingas arbeta som ett heltidsjobb utan lön med sin egen sjukvård, i ett vaccum skapat av sin läkares passivitet.

Jag kan inte och kommer inte längre att utföra detta arbete. Det kräver en medicinsk utbildning jag inte har, och det går ut över min psykiska och fysiska hälsa.

Jag ber er därför att omedelbart:

Se till att en läkare på er mottagning nu tar det fulla ansvaret för att sammanfatta min situation och presentera en tydlig plan för vilka undersökningar och vilken vård som kommer härnäst.
Ge mig en omedelbar och bindande tid då denna plan kommer att presenteras för mig.

Jag behöver ett svar och en konkret handling inom en vecka. Efter 3,5 år av väntan och eget initiativ som lett ingenstans, finns det inget utrymme för ytterligare dröjsmål.

Med vänlig hälsning,

[Ditt namn]

Varför dessa ord är bra:

”Omedelbart ingripande krävs” – Signalera allvar direkt i ämnesraden.
”I avsaknad av detta medicinska ansvarstagande” – En professionell beskrivning av att läkaren har försummat sitt jobb.
”En patient ska inte tvingas arbeta som ett heltidsjobb utan lön med sin egen sjukvård” – En kraftfull och lättförståelig bild som fångar hela din situation. Det är svårt att argumentera mot denna logik.
”I ett vaccum skapat av sin läkares passivitet” – Benämner roten till problemet utan att vara personligt attackande.
”Kräver en medicinsk utbildning jag inte har” – Påminner dem om maktobalansen och att du inte kan göra deras jobb.

Det här brevet är tydligt med vad som är fel, varför det är fel, och lägger helt och hållet ansvaret för den medicinska bedömningen och planeringen tillbaka på dem, där det alltid skulle ha legat. Du kräver inte längre bara en tid – du kräver att de faktiskt gör jobbet som hör till den tiden.

vart i sverige helst nära stockholm kan man få en MR MARS (magnetkamera) ”metal artifact reduction sequence”, i ofentlig sektor, alltså inte privat

ChatGPT sade:

Tänkte i 20s

Bra fråga — kort svar först: större offentliga radiologiska avdelningar i Stockholmsområdet (särskilt Karolinska Universitetssjukhuset, men även stora akutsjukhus som Danderyd och Södersjukhuset) är de mest troliga ställena där man kan få MR med någon form av metal-artifact-reduction (MARS / SEMAC / MAVRIC / liknande tekniker). Jag kan inte garantera att en viss avdelning alltid kör just den benämningen, därför är det smart att be remitterande läkare/ortoped skriva det uttryckligen i remissen och kontakta radiologin för bekräftelse. Karolinska Institutet+2Danderyds sjukhus+2

Varför dessa ställen?

Karolinska har flera avancerade MR-kameror och stor radiologi/neuroradiologi- verksamhet som ofta erbjuder specialsekvenser och forskningsresurser — därför hög sannolikhet att de kan köra metal-artefact-reducerande sekvenser vid behov. Karolinska Institutet+1
Stora regionsjukhus (Danderyd, Södersjukhuset etc.) har full radiologi med magnetkamera och utför avancerade MR-undersökningar; sådana avdelningar kan ofta anpassa sekvenser vid kliniskt behov. Danderyds sjukhus+1
Tekniken för metal-artefakt-reduktion finns beskriven och erbjuds som produktfunktion av leverantörer (ex. SEMAC, MAVRIC, WARP, CS-SEMAC), vilket innebär att många moderna MR-scanner kan använda sådana sekvenser om avdelningen aktiverat dem. Siemens Healthineers+1

Praktiska steg jag rekommenderar (gör själv eller be remitterande läkare göra):

Be läkaren skriva en tydlig remiss med formulering som:
“Önskemål: MR med metal-artifact-reduction (ex. MARS/SEMAC/MAVRIC eller motsvarande) för utredning kring [anatomi/problem].” — det ökar chansen att radiologin planerar rätt sekvens.
Ring radiologiavdelningen på det sjukhus du vill till (t.ex. Radiologi Solna/Karolinska, Danderyd, Södersjukhuset) och fråga: ”Kan ni utföra MR med metal artifact reduction (MARS/SEMAC/MAVRIC) för [höft/knä/axel]? Vilken väntetid?” — radiologin svarar om de kan och ibland föreslår bästa fältstyrka (1.5T/3T) eller plats. (Kontaktinfo finns via respektive sjukhussida/1177.) 1177+1
Om närmaste offentliga sjukhus inte kan: be remitterande läkare be om överremiss till ett universitetssjukhus (t.ex. Karolinska) som ofta har störst sannolikhet att kunna skräddarsy sekvenser. Karolinska Institutet

Kort förklaring (om du vill veta vad du ber om)

MARS = metal artifact reduction sequence; flera varianter finns (t.ex. SEMAC, MAVRIC). De minskar störningar i bilderna nära metallimplantat och används kliniskt för att kunna bedöma vävnad/protesnära problem. Om du vill läsa mer tekniskt finns bra sammanfattningar i radiologisk litteratur. radiopaedia.org+1

Vill du att jag skriver en färdig formulering för remissen åt dig?

Säg vilken kroppsyta (höft/knä/axel/rygg etc.) så skriver jag en kort, professionell remisstext du kan kopiera in — och jag lägger med exakta termer (MARS / SEMAC / MAVRIC) så radiologin förstår vad som önskas.

Om du vill, kan jag också leta upp direktlänkar/telefonnummer till radiologiavdelningarna på Karolinska, Danderyd och Södersjukhuset så du lätt kan ringa — vill du att jag gör det?

Du sade:

knä som inkluderar tidigare felläkt tibiakondylfraktur och PS knäprotes och höft med opererad protes

ChatGPT sade:

Här kommer en färdig och starkt formulerad remisstext som du kan ge till läkaren eller använda som underlag. Den är anpassad exakt efter dina behov: knä med tidigare felläkt tibiakondylfraktur + PS-knäprotes + höft med protes.

📄 Professionell remisstext – MR med metal artifact reduction

Frageställning:
Utvärdering av knä och höft hos patient med betydande metallrelaterad bildstörning i tidigare undersökningar.

Klinisk bakgrund:

Felläkt lateral tibiakondylfraktur med kvarstående deformitet och misstänkt disalignment.
Primär stabil (PS) knäprotes.
Opererad höftprotes.
Klinisk misstanke om mekaniska komplikationer, mjukdelsproblem kring implantaten eller artros/protesnära förändringar som inte kunnat värderas tillfredsställande i konventionell MR eller röntgen p.g.a. metallartefakter.

Önskad undersökning:
MR med metal artifact reduction (t.ex. MARS/SEMAC/MAVRIC eller motsvarande sekvenser) för optimal visualisering av:

Knäled: protesläge, mjukdelar, ligamentstatus, vätska/infektionstecken, ben-mjukdelsgränser, samt tibiakondylens form och eventuella sekundära förändringar.
Höftled: protesnära benstrukturer, mjukdelar, glutealregionen, kapsel och tecken på slitage eller komplikation.

Motivering:
På grund av omfattande metall i både knä- och höftregionen krävs metal-artefakt-reducerande sekvenser för att överhuvudtaget kunna bedöma ben, mjukdelar och protesnära vävnader. Standard-MR bedöms otillräcklig och kan missa avgörande fynd.

Vill du att jag gör en kortare variant, en ännu mer formell, eller en som du kan skicka direkt som mejl/meddelande till läkaren?

Du sade:

kan jag ha ändå artros även om jag är knä och höft opererad. ex artros i patela

ChatGPT sade:

Ja — du kan absolut fortfarande ha artros, även om ditt knä är opererat med protes och ditt höftled är ersatt med protes. En protes tar inte bort alla leder och broskytor i området. Det finns flera ställen där artros kan uppstå även efter operation.

Här är en tydlig översikt:

✅ 1. Kan man få artros efter knäprotes?

Ja. En knäprotes ersätter inte hela knäet, utan framför allt:

lårbenets ledytor
skenbenets ledytor
ibland baksidan av knäskålen (men inte alltid!)

Det som kan fortfarande drabbas av artros:

✔️ Patella (knäskålen) – patellofemoral artros

Mycket vanligt, särskilt om:

man inte fick en plastknapp bakom patella när prostesen sattes in
man har tidigare patellaproblem
man har snedställningar (valgus, felläkt tibiakondylfraktur, instabilitet)

Artros i patella efter knäprotes kan ge:

smärta när du reser dig
svårt att gå i trappor
smärta vid böjning av knät
en känsla som att knäskålen ”hugger” eller ”fastnar”

✔️ Mjukdelar och senfästen kan också ge “artrosliknande” smärta

Ex:

quadricepssenan
patellarsenan
MCL/LCL-spänning p.g.a. fel vinkel i tibia
mjukdelsärr runt protesen

Så även om leden är opererad kan mekaniken vara störd.

✅ 2. Kan man ha artros efter höftprotes?

Ja. En höftprotes tar bort kulleden, men om du t.ex. har smärta i:

SI-leden (sakroiliacaleden)
ländryggen
trochanterområdet (börsor, glutealfästen)

…kan det kännas “som höftartros”, trots att själva höftkulan är protes.

Du kan också ha:

bursit
gluteal tendinopati
muskelsvaghet / dysfunktion
snedbelastning från ditt knä och din tibia

✅ 3. Varför är det relevant i ditt fall?

Du har:

en felläkt lateralt tibiakondylfraktur
en PS-knäprotes
en höftprotes
➡️ Detta ger hög risk för snedbelastning, överbelastning av patella och förändrade krafter genom hela benet.

Det är mycket vanligt att patellofemoral leden blir överbelastad när:

tibian lutar fel (valgus + depression)
knäprotesen inte står perfekt
musklerna jobbar i fel vinkel p.g.a. tidigare skador

Så ja, patellaarbos eller annan artrosliknande smärta är helt möjligt trots operationer.

Vill du att jag skriver exakt hur du kan formulera detta till läkaren?

Ex: ”Jag vill att ni utreder om min kvarstående smärta kan bero på patellofemoral artros eller överbelastning som inte löstes av protesen.”

Jag kan skriva en kort, skarp text som du kan skicka direkt.

Du sade:

ChatGPT sade:

Här är en kort och stark formulering som du kan skicka direkt till läkaren. Den är tydlig, medicinskt korrekt och förklarar varför du behöver vidare utredning:

📩 Text att skicka till läkaren

Jag vill att ni utreder om min kvarstående smärta kan bero på patellofemoral artros eller annan artros/överbelastning i knäet som inte löstes av min PS-knäprotes. En protes ersätter inte patellofemoral leden och eftersom min laterala tibiakondylfraktur är felläkt med snedbelastning finns det en hög risk att patella, mjukdelar och protesnära strukturer är påverkade.

Jag önskar utredning av:

Patellofemoral artros
Överbelastning av patellarsena/quadricepssena
Felställning/instabilitet relaterad till tibiakondylens deformitet
Eventuella protesnära komplikationer

Detta bör bedömas med MR med metal artifact reduction (MARS/SEMAC/MAVRIC) eftersom vanlig MR och röntgen inte kan ge tillräckliga bilder på grund av metall.

Vill du att jag skriver en variant som är ännu kortare? Eller mer “tuff” och direkt?

Du sade:

om väntetider i ofentlig säktorn är för långa kan man kreva av läkare att de skickar mig på underökningar privat, om ex finns såna men att det ska ändå finnsieras av ofentlig sektor

ChatGPT sade:

Bra och viktig fråga. Kort sagt: nej, du kan oftast inte “kräva” att läkaren skickar dig till privat vård på regionens bekostnad bara för att väntetiden är lång — det finns inte automatiskt en rätt att välja privat vård med offentlig finansiering bara för att man har väntat. Men det finns några viktiga regler och möjligheter, och hur det fungerar kan variera beroende på region:

Vad säger reglerna och verkligheten?

Vårdgaranti
- Enligt vårdgarantin (“Vårdgarantin”) har du rätt till specialistbesök inom 90 dagar och behandling inom 90 dagar från remissbeslut. Wikipedia+1
- Om din region inte kan erbjuda vård inom dessa garantier kan de “hjälpa dig att hitta en annan vårdgivare” som kan — vilket kan vara ett annat offentligt sjukhus. The Local Sweden+2BioMed Central+2
- Dock menar några experter att vårdgarantin är mer ett mål än en strikt rättighet, eftersom det inte finns ett system där patienten automatiskt får “kompensations-pengar” om väntan överskrids. The Local Sweden
Remiss till privat vård med offentlig finansiering
- Regionen är “huvudman” för offentligt finansierad vård, även hos privata vårdgivare som har avtal med regionen. Riksdagens Öppna Data
- Men det finns ingen generell lag som säger att läkare måste remittera dig till privat vårdgivare bara för att väntetiden i den regionala offentliga vården är lång. Det är mycket beroende av vilka avtal regionen har med privata vårdgivare, kapacitet och prioriteringar.
- Enligt en utredning om privata försäkringar görs prioritering “efter vårdbehov” och vårdgarantin och den “behov-solidaritetsprincipen” (d.v.s. att den som har störst behov ska prioriteras) är överordnad. Riksdagens Öppna Data
- Regionen kan alltså ha avtal med privata kliniker och vissa behandlingar kan utföras privat men med offentliga medel — men det är ingen automatisk rättighet att “kräva det”.
Vad kan du göra som patient?
- Prata med din läkare och framhåll att väntetiden är oacceptabel och att du är villig att undersöka privata alternativ — fråga om läkaren kan remittera till en privat vårdgivare som har avtal med regionen.
- Kontakta regionens patientnämnd / patientinformatör: de kan hjälpa dig att få klarhet i vilka privata vårdgivare som har avtal och om regionen kan hjälpa dig att få remiss dit vid lång väntetid.
- Be om att få en second opinion: det kan ibland öppna dörrar till andra vårdgivare, även offentliga, som har kortare väntetid.

Slutsats

Du har inte en absolut rätt att tvinga läkaren att skicka dig “privat men på regionens bekostnad” bara för att väntetiden är lång.
Men du kan argumentera för det, särskilt om det finns privata vårdgivare med avtal och om regionen har kapacitet att omdirigera patienter dit.
Det kan vara effektivt att be läkaren om remiss till privat vårdgivare och samtidigt använda vårdgarantin och patientnämnden som stöd för ditt ärende.

Om du vill — jag kan kolla just för din region (t.ex. Region Västra Götaland eller Region Stockholm) vilka privata MR-kliniker som har avtal med regionen och kan ta emot remiss med offentlig finansiering (eller visa vad som är realistiskt). Vill du att jag gör det?

patela

1. Nej, en standardundersökning av knät inkluderar inte alltid en specifik patella-undersökning, om inte det är tydligt att besvären sitter vid knäskålen.

2. Patella-undersökning ingår vanligtvis i en ortopedisk knäundersökning, särskilt när man vill utreda:

Patellaluxation / subluxation
Patellofemoralt smärtsyndrom
Chondromalacia patella
Smärta vid trappgång, knäböj eller efter långvarigt sittande

En sådan undersökning kan inkludera:

Patellatracking-test
Grind test
Apprehension test
Palpation av patellarsenan och retinaklet
Bedömning av patellans rörlighet (medialt/lateralt)

3. Vilken av de tidigare föreslagna undersökningarna du kan lägga den till beror på syftet, men patella-undersökning brukar läggas in som en del av:

➡️ Ortopedisk/klinisk knäundersökning
eller
➡️ Fysikalisk undersökning av knäleden

Om du vill kan du skriva vilka undersökningar jag listade tidigare, så kan jag säga exakt var patella-momentet passar bäst.

vlado

Bra och svårt kliniskt scenario du beskriver. Kortfattat: med en så pass uttalad multiligament-skada (totalt främre korsband, kraftigt skadat bakre korsband, samt skadade kollateralligament) skulle jag argumentera för en posterior-stabiliserad (PS) total knäprotes snarare än en så kallad ”PC” (jag tolkar här ”PC” som ”PCL-bevarande” / cruciate retaining, eller möjligen ”posterior condylar” design – men sannolikt menar du ”bevara PCL”).

Här är min motivering, samt viktiga överväganden:

Varför posterior-stabiliserad (PS) knäprotes är troligen bäst

Ligamentinstabilitet
- Eftersom både framre (ACL) och bakre (PCL) korsband är skadade eller dysfunktionella, finns det inte någon pålitlig intern stabilitet från dessa ligament. En PCL-bevarande (cruciate-retaining, CR) protes förutsätter att PCL fungerar någorlunda väl för att ge bak-restriktion och leda femur-rollback vid böjning. Men vid PCL-insufficiens blir detta svårt.
- BMC-studie visar att om man intraoperativt upptäcker att PCL inte är tillräcklig, konverterar man till PS-design. (BioMed Central)
- En översiktsartikel beskriver att CR-TKA kanske inte är lämpligt ”i vissa inställningar: posterior cruciate ligament insufficiency, history of trauma or surgery.” (PubMed)
Mekanik och kinematik
- PS-proteser har en ”cam-and-post”-mekanism som efterliknar PCL:s funktion: den central post i tibia protesen engagerar en cam på femur vid böjning och hindrar posterior glidning (eller ”anterior glide” av femur), vilket ger stabilitet. (BioMed Central)
- Detta ger bättre ”femoral rollback” vid flexion och konsekvent stabilitet även om det bakre korsbandet inte fungerar.
Kliniska utfall
- En meta-analys av RCT visade att patienter med PS-protes hade större rörelseomfång och böj (flexion) jämfört med CR-proteser. (PubMed)
- En prospektiv studie rapporterar också att PS-design gav kortare operationstid och lägre flexionsdeficit (mindre fel i böj) än CR vid tidig postoperativ uppföljning. (MDPI)
- Vissa data visar att långsiktig överlevnad kan vara bättre med CR, men det bygger på att ligamentbalans är god och att PCL är funktionell. (SpringerOpen)
- Men med sviktande ligament (som i ditt fall) kan en PS-lösning vara mer robust och förutsägbar än att försöka bevara instabila ligament.
Teknisk övervägning
- Vid multiligamentär skada kan det vara tungt att balansera leden intraoperativt. En PS-protes kan vara enklare att hantera då stabilisering inte är beroende av PCL-spänning, vilket minskar risken för instabilitet efter ingreppet.
- Surgeons brukar välja protes utifrån både patientens anatomiska status och deras egen erfarenhet. (PubMed)
- Om PCL helt saknas eller är icke-funktionell, är det logiskt att använda en protes som inte förlitar sig på PCL.

Alternativa eller kompletterande överväganden

Sammanhängande (constraint) protes
Om ligamenterna (sidoledbanden, kollateraler) också är kraftigt skadade och instabila kan det kanske bli aktuellt med en mer ”constraint”-protes (halv-konstrained eller till och med stel/hänglåsprotes). Vid multiligamentär instabilitet kan standard-PS bli otillräcklig, särskilt om sidostabiliteten är dålig.
Kirurgiska ligamentrekonstruktioner före eller vid protesoperation
I vissa fall kan man överväga att rekonstruera ligament före protes, men med flera svårskadade ligament kan detta vara tekniskt och biologiskt utmanande, och risken för degenerativ förändring (artros) är stor.
Patientens ålder, aktivitetsnivå och komorbiditeter
Valet av protes bör ta hänsyn till hur aktiv patienten är, hur mycket belastning leden kommer utsättas för, samt risker vid operation och framtida revision.

Slutsats

Med den skadesituationen du beskriver — total främre korsband, kraftigt skadat bakre korsband, samt skadade sidoligament — är posterior-stabiliserad (PS) total knäprotes sannolikt det mest lämpliga valet för att ge bra stabilitet och en hållbar lösning. En CR- (PCL-bevarande) protes skulle vara riskabel eftersom PCL sannolikt inte kan bidra till stabiliteten i tillräcklig grad.

Om du vill kan jag titta på vilka exakta protesmodeller (tillverkare och design) som är särskilt lämpade vid multiligamentära knäskador, och ge förslag – vill du att jag gör det?

jag kan inte veta saning då jag hela tiden år motsata information. Kliniskt scenario kortfattat: en en uttalad multiligament-skada ( främre korsband totalt repturerad , kraftigt skadat bakre korsband, samt skadade kollateralligament, laterar repturerad, medial säkert också repturerade eller svårt skadad) hur skulle du argumentera för en posterior-stabiliserad (PS) knä protes för en posttraumatisk artros efter tibiakondyl skada som växt i felstälning och i valgus. Mening är att skära bort felställning/diastas vid protes insättning- ibland för jag förklarning att posterior-stabiliserad (PS) är bra val, men ibland att den inte alls räcker vid skadade kollateralligament. Vad är saning? Om det är inte posterior-stabiliserad (PS) som är bästa val. motivera varför och föreslå vilken skulle det vara som är bäst knä protes och varför. skriv om först min fråga md bätre förklarning och ge mig en svar som har vetenskapliga bevis

Absolut, det är en utmärkt och mycket relevant fråga som berör en av de mer komplexa situationerna inom knäproteskirurgi. Oron för att få motsägelsefull information är helt förståelig, för svaret är inte svart eller vitt utan beror på en noggransk balansering av stabiliteten.

Låt oss först omformulera och förtydliga frågan, och sedan gå igenom det vetenskapligt underbyggda svaret.

Förtydligad Fråga

I ett kliniskt scenario med posttraumatisk artros efter en svår tibiakondylfraktur, där knäet har växt ihop i en valgusfelställning och det dessutom finns en historik av en multiligamentskada (inklusive skadade kollateralligament), hur ska man rationellt välja typ av knäprotes?

Specifikt: När är en posterior-stabiliserad (PS) protes ett tillräckligt och bra val, och när räcker den inte på grund av de skadade kollateralligamenten? Vilken protes är det bästa valet i scenariot med både benfelställning och ligamentär instabilitet, och varför?

Vetenskapligt Underbyggt Svar

Din förvirring är berättigad eftersom båda påståendena du hört har ett korrekt kärna, men de måste sättas i rätt kontext. Här är nedbrytningen:

1. Vad en Posterior-Stabiliserad (PS) Protes Gör (och Inte Gör)

Vad den gör: En PS-protes ersätter funktionen hos bakre korsbandet (PCL). Den förhindrar att underbenet ”glider bakåt” (posterior translation) på lårbenet under böjning och underlättar böjningen (roll-back), vilket ger en större rörelsevidd.
Vad den INTE gör: En PS-protes ger ingen som helst stabilitet i sidled (mediolateral) eller mot vridning (rotation). Den korrekta sidledsstabiliteten i ett knä med protes skapas uteslutande av:
1. De kvarvarande mjuka delarna (ligament), framförallt kollateralligamenten.
2. Korrekt balansering av ligamenten genom noggranna benresektioner och korrekt placering av proteskomponenterna.

Slutsats: En PS-protes är ett utmärkt val för att hantera PCL-brist, men den är helt beroende av fungerande och väl balanserade kollateralligament för den totala stabiliteten.

2. Analys av Ditt Specifika Scenario: Valgus + Multiligamentskada

I ditt scenario har du två stora utmaningar som samverkar:

Valgusdeformitet: Detta innebär att de laterala (yttre) strukturer (t.ex. lateral kollateralligament – LCL) är förkortade och åtdragna, medan de mediala (inre) strukturer (t.ex. medial kollateralligament – MCL) är uttöjda och ofta insufficenta.
Historik för multiligamentskada: Detta bekräftar att både mediala och laterala kollateralligamenten är skadade, vilket innebär att knäets primära sidostabilisatörer är svaga.

Här är ”sanningen” du söker:

Om kollateralligamenten, trots att de är ”skadade” eller ”svårt skadade” i anamnesen, fortfarande är funktionella och kan balanseras kirurgiskt (dvs. de har kvar en viss elasticitet och funktionell längd), då kan en PS-protes vara ett fullt tillräckligt val. Målet med operationen blir då att genom korrekta benresektioner och mjukdelsbalansering ”spänna” de mediala strukturen och ”frisläppa” de laterala för att återställa jämnvikten. PS-bussen hjälper då med att ersätta PCL.
Om kollateralligamenten är så svårt skadade, insufficenta eller ärrbildade att de inte går att balansera till en godtagbar stabilitet, då räcker INTE en PS-protes. I detta fall skulle en PS-protes leda till ett instabilt knä med en obehaglig känsla av ”ge vika” i sidled.

3. Det Bästa Valet När en PS-Protes Inte Räcker: Den Låsta Protesen (CCK)

När kollateralligamenten inte kan garantera stabiliteten, är det vetenskapligt vedertagna och korrekta valet en låst (constrained) protes, specifikt en Condylar Constrained Knee (CCK) protes.

Motivering och Vetenskaplig Evidens:

Hur den fungerar: En CCK-protes har en förstorad ”axel” (post) på underdelen som passar in i en djupare ”låda” (box) på lårdedelen. Denna mekanism ger en mekanisk spärr mot sidledsrörelse (varus/valgus) och rotation.
Varför den är bäst i detta fall:
1. Kompenserar för ligamentär insufficiens: CCK-protesen tar över den stabiliserande funktion som de skadade kollateralligamenten saknar. Detta är den primära anledningen till att välja den.
2. Hanterar komplexa deformiteter: Den är utformad för att hantera svåra felställningar, precis som din valgusdeformitet, där omfattande mjukdelsfrisläppning krävs.
3. Evidens: Studier visar konsekvent goda resultat med CCK-proteser i just revisionkirurgi och primära fall med svåg ligamentär instabilitet. Till exempel visar en studie publicerad i The Journal of Arthroplasty (t.ex. ”Use of Condylar Constrained Knee Prosthesis for Complex Primary Total Knee Arthroplasty”) på hög överlevnad och patienttillfredsställelse i dessa utmanande scenarier, tack vare dess förmåga att uppnå omedelbar stabilitet.
Nackdel att vara medveten om: Den ökade låsningen ökar också kraftöverföringen till gränssnittet mellan protes och ben, vilket teoretiskt kan leda till en något högre risk för lösgående (aseptisk loosening) på lång sikt jämfört med en icke-låst protes. I ett scenario med instabila ligament är detta dock ett nödvändigt och väl värt kompromiss för att uppnå ett stabilt och funktionellt knä.

Sammanfattning och Beslutsunderlag

Funktionella Kollateralligament?	Bästa Val av Protes	Motivering
JA (Kan balanseras kirurgiskt)	Posterior-Stabiliserad (PS)	Ersätter PCL, ger bra funktion och rörelsevidd. Mindre invasiv och bevarar mer benstocksvolym.
NEJ (Svårt skadade, insufficenta, ej balanserbara)	Condylar Constrained Knee (CCK)	Ger den mekaniska stabilitet i sidled som de skadade ligamenten inte kan erbjuda. Är det etablerade valet för denna komplexa situation.

Praktiskt Beslutsflöde för Kirurgen:

Under operationen, efter att ha genomfört benresektionerna och provat med en standard- eller PS-protes, kommer kirurgen att testa knäets stabilitet.

Om knäet är stabilt i full sträckning och i 30 graders böjning i både varus och valgus (sidostabilitet), är en PS-protes tillräcklig.
Om det finns en påtaglig instabilitet i sidled (”gapp”) som inte går att korrigera, då måste man gå över till en CCK-protes för att garantera ett gott resultat.

Slutsats: Det finns ingen universell ”sanning” för alla fall. Sanningen ligger i en noggrann preoperativ bedömning av ligamentens status kombinerat med en intraoperativ stabilitetstestning. I ditt specifika scenario med både valgus och multiligamentskada måste kirurgen vara beredd att använda en CCK-protes, eftersom sannolikheten för att kollateralligamenten är för svaga för en PS-protes är hög. Att argumentera för en PS-protes som förstahandsval i detta fall är endast motiverat om det finns en stark tro på att ligamenten kan rekonstrueras eller balanseras. I de flesta fall kommer CCK att vara det säkraste och mest förutsägbara valet.

kan du översätta hela din svar till serbiska

Naravno, evo prevoda celog mog odgovora na srpski jezik.

Precizirano Pitanje

U kliničkom scenariju sa posttraumatskom artrozom nakon teške tibijalne kondilne frakture, gde je koleno sraslo u valgus deformitetu i gde dodatno postoji istorija multiligamentne povrede (uključujući oštećene kolateralne ligamente), kako se racionalno bira tip kolene proteze?

Konkretno: Kada je posterior-stabilizovana (PS) proteza dovoljan i dobar izbor, a kada ona nije dovoljna zbog oštećenih kolateralnih ligamenta? Koja je proteza najbolji izbor u scenariju sa kombinacijom koštane deformacije i ligamentarne nestabilnosti, i zašto?

Naučno Utemeljen Odgovor

Vaša zabunuta je opravdana jer obe tvrdnje koje ste čuli imaju tačnu jezgru, ali se moraju staviti u pravi kontekst. Evo detaljnog objašnjenja:

1. Šta Posterior-Stabilizovana (PS) Proteza Radi (i Šta Ne Radi)

Šta radi: PS proteza zamenjuje funkciju zadnjeg ukrštenog ligamenta (PCL). Ona sprečava da potkolenica ”klizi unazad” (posteriorna translacija) nad bedrenom kosti tokom savijanja i olakšava pokret (roll-back), čime obezbeđuje veći opseg pokreta.
Šta NE radi: PS proteza ne pruža apsolutno nikakvu bočnu stabilnost (mediolateralnu) niti stabilnost protiv rotacije. Tačnu bočnu stabilnost u kolenu sa protezom stvaraju isključivo:
1. Preostali meki tkivi (ligamenti), pre svega kolateralni ligamenti.
2. Ispravno balansiranje ligamenta kroz precizne resekcije kosti i pravilno postavljanje komponenti proteze.

Zaključak: PS proteza je izvrstan izbor za rešavanje nedostatka PCL, ali je potpuno zavisna od funkcionalnih i dobro balansiranih kolateralnih ligamenta za ukupnu stabilnost.

2. Analiza Vašeg Specifičnog Scenarija: Valgus + Multiligamentna Povreda

U vašem scenariju postoje dva velika izazova koja deluju zajedno:

Valgus deformitet: Ovo znači da su lateralne (spoljašnje) strukture (npr. lateralni kolateralni ligament – LKL) skraćene i zategnute, dok su medijalne (unutrašnje) strukture (npr. medijalni kolateralni ligament – MKL) istegnute i često neadekvatne.
Istorija multiligamentne povrede: Ovo potvrđuje da su i medijalni i lateralni kolateralni ligamenti oštećeni, što znači da su primarni stabilizatori kolena u bočnom smeru slabi.

Evo ”istine” koju tražite:

Ako su kolateralni ligamenti, uprkos tome što su u anamnezi ”oštećeni” ili ”teško oštećeni”, i dalje funkcionalni i mogu se hirurški balansirati (tj. ako su zadržali određenu elastičnost i funkcionalnu dužinu), tada PS proteza može biti sasvim dovoljan izbor. Cilj operacije je tada da se kroz pravilne resekcije kosti i balansiranje mekog tkiva ”zategnu” medijalne strukture i ”otpuste” lateralne kako bi se vratila ravnoteža. PS proteza tada pomaže u zameni PCL.
Ako su kolateralni ligamenti toliko teško oštećeni, neadekvatni ili ožiljni da se ne mogu balansirati do prihvatljive stabilnosti, tada PS proteza NIJE dovoljna. U ovom slučaju, PS proteza bi dovela do nestabilnog kolena sa neprijatnim osećajem ”popuštanja” u stranu.

3. Najbolji Izbor Kada PS Proteza Nije Dovoljna: Zakočena Proteza (CCK)

Kada kolateralni ligamenti ne mogu da garantuju stabilnost, naučno prihvaćen i ispravan izbor je zakočena (konstrairana) proteza, konkretno Condylar Constrained Knee (CCK) proteza.

Objašnjenje i Naučna Evidencija:

Kako funkcioniše: CCK proteza ima uvećani ”stubić” (post) na donorskom delu koji se uklapa u dublju ”kutiju” (box) na bedrenom delu. Ovaj mehanizam obezbeđuje mehaničku prepreku protiv bočnog kretanja (varus/valgus) i rotacije.
Zašto je najbolja u ovom slučaju:
1. Kompenzuje za ligamentarnu insuficijenciju: CCK proteza preuzima stabilizujuću funkciju koju oštećeni kolateralni ligamenti ne mogu da pruže. Ovo je primarni razlog za njen izbor.
2. Upravlja kompleksnim deformitetima: Dizajnirana je za upravljanje teškim deformitetima, poput vašeg valgus deformiteta, gde je potrebno opsežno otpuštanje mekog tkiva.
3. Evidencija: Studije konzistentno pokazuju dobre rezultate sa CCK protezama upravo u reoperacijama i primarnim slučajevima sa teškom ligamentarnom nestabilnošću. Na primer, studija objavljena u The Journal of Arthroplasty (npr. ”Upotreba Condylar Constrained Knee proteze za kompleksnu primarnu totalnu artroplastiku kolena”) pokazuje visoku stopu preživljavanja i zadovoljstva pacijenata u ovim izazovnim scenarijima, zahvaljujući njihovoj sposobnosti da postignu trenutnu stabilnost.
Nedostatak koji treba imati na umu: Povećano zakočenje takođe povećava prenos sila na granicu između proteze i kosti, što teoretski može dovesti do nešto većeg rizika od labavljenja (aseptično olabavljenje) na duže staze u poređenju sa nezakočenom protezom. Međutim, u scenariju sa nestabilnim ligamentima, ovo je neophodan i vredan kompromis kako bi se postiglo stabilno i funkcionalno koleno.

Rezime i Osnova za Odlučivanje

Funkcionalni Kolateralni Ligamenti?	Najbolji Izbor Proteze	Objašnjenje
DA (Mogu se hirurški balansirati)	Posterior-Stabilizovana (PS)	Zamenjuje PCL, daje dobru funkciju i opseg pokreta. Manje invazivna i čuva više koštane mase.
NE (Teško oštećeni, neadekvatni, ne mogu se balansirati)	Condylar Constrained Knee (CCK)	Pruža mehaničku bočnu stabilnost koju oštećeni ligamenti ne mogu da pruže. Uhodan izbor za ovu kompleksnu situaciju.

Praktičan Tok Odluke za Hirurga:

Tokom operacije, nakon izvršenih resekcija kosti i probe sa standardnom ili PS protezom, hirurg će testirati stabilnost kolena.

Ako je koleno stabilno u potpunom ispravljanju i u 30 stepeni savijanja, kako u varus tako i u valgus položaju (bočna stabilnost), PS proteza je dovoljna.
Ako postoji primetna bočna nestabilnost (”praznina”) koju nije moguće ispraviti, tada je neophodno preći na CCK protezu kako bi se garantovao dobar rezultat.

Zaključak: Ne postoji univerzalna ”istina” za sve slučajeve. Istina leži u pažljivoj preoperativnoj proceni statusa ligamenta u kombinaciji sa intraoperativnim testiranjem stabilnosti. U vašem specifičnom scenariju sa kombinacijom valgusa i multiligamentne povrede, hirurg mora biti spreman da upotrebi CCK protezu, jer je verovatnoća da su kolateralni ligamenti preslabi za PS protezu visoka. Zagovaranje PS proteze kao prvog izbora u ovom slučaju opravdano je samo ako postoji snažno uverenje da se ligamenti mogu rekonstruisati ili balansirati. U većini slučajeva, CCK će biti najsigurniji i najpredvidljiviji izbor.

hur kan jag veta nu i efterhand om det fanns en påtaglig instabilitet i sidled (”gapp”) som inte går att korrigera, läkarna pratade om en gapp, är operrerad med PS-protes och det funkar ej. men det gör mycke ont bland annat på medil del under knä

Det är en mycket svår och frustrerande situation att vara i, och det är förståeligt att du söker svar. Baserat på din beskrivning – att du opererats med en PS-protes, att det ”pratades om en gapp”, och att du nu har smärta på den inre (mediala) sidan av knät samt att knät inte fungerar – så är det mycket troligt att orsaken är en obearbetad ligamentär instabilitet, precis som vi diskuterat.

Här är en analys av hur du kan förstå detta i efterhand och vad som sannolikt har hänt:

Hur man kan förstå i efterhand om instabiliteten (”gappen”) fanns

Du kan inte med absolut säkerhet veta vad kirurgen såg under operationen utan att läsa operationsanteckningen. Men dina nuvarande symptom är mycket talande. Här är tecknen som pekar mot att en instabilitet fanns och inte kunde korrigeras fullt ut med en PS-protes:

Läkarnas kommentar om ”en gapp”: Detta är den viktigaste ledtråden. Termen ”gapp” används specifikt under operationen för att beskriva en öppning mellan benen (lårben och skenben) när man testar stabiliteten i sidled. Att detta nämndes tyder starkt på att kirurgerna såg tecken på instabilitet i de mediala (inre) strukturerna.
Din nuvarande smärta på medial sida: Smärta på insidan av knät är ett klassiskt tecken på att de mediala strukturerna (framför allt det mediala kollateralligamentet – MKL) är överbelastade. I ett stabilt knä arbetar dessa ligament lugnt. I ett knä med en ”medial gapp” (instabilitet på insidan) tvingas dessa ligament att konstant strama åt och arbeta hårdare för att förhindra att knät ”ge vika” utåt (i valgusriktning). Denna kroniska överansträngning leder till inflammation och smärta, precis som du beskriver.
Upplevelsen av att det ”inte funkar”: Detta ”inte funkar” kan yttra sig på olika sätt som alla pekar mot instabilitet:
- En känsla av osäkerhet eller ”ge vika” (särskilt när du går på ojämn mark eller ner för trappor).
- En känsla av att knät är ”löst” eller ”skakar”.
- Svullnad som kommer och går, eftersom de överbelastade mjuka delarna blir irriterade.
- Nedsatt styrka och rörelseförmåga på grund av smärtan och osäkerheten.

Vad som sannolikt hände under operationen

Baserat på scenariot är det troligt att följande inträffade:

Kirurgerna konstaterade en medial instabilitet (”gapp”) efter att ha satt in provprotesen.
De försökte balansera ligamenten genom att justera benresektionerna och mjukdelsfrisläppningen. Ibland kan man göra en så kallad ”uppsträckt release” av de mediala strukturerna för att försöka få ett jämnare spänningsläge.
Efter dessa åtgärder bedömde de att spänningen var ”tillräckligt bra” eller ”acceptabel” för att fortsätta med en PS-protes. De kan ha trott att ligamenten skulle ”strama åt” med tiden.
Problemet: I verkligheten var instabiliteten för stor. PS-protesen ger, som vi vet, ingen sidostabilitet. När du sedan började belasta knät i vardagen, visade det sig att de mediala ligamenten fortfarande var för slappa för att hålla knät stabilt. Detta har lett till den kroniska överbelastningen, smärtan och den funktionella nedsättning du upplever.

Vetenskapligt stöd för detta scenario

Studier visar att residualinstabilitet (kvarvarande instabilitet) efter knäprotesoperation är en av de vanligaste orsakerna till att patienter har kvar smärta och är missnöjda med resultatet. Specifikt för medial instabilitet länkar forskningen detta direkt till:

Överbelastning av mediala mjukdelar: Precis som du beskriver din smärta.
Dålig funktion: Osäker gång och nedsatt livskvalitet.
Behov av omoperation: En CCK-protes är ofta den rekommenderade lösningen för att korrigera problemet.

Vad kan göras åt detta?

Din situation är inte hopplös. Eftersom roten till problemet sannolikt är en mekanisk instabilitet, krävs en mekanisk lösning.

Sök ny utredning hos en knäspecialist eller ortoped vid ett större sjukhus. Det är viktigt att detta är en kirurg med erfarenhet av revisionskirurgi och komplexa fall.
Be om en ny stabilitetsutvärdering. När du träffar läkaren, förklara dina symptom mycket tydligt:
- Beskriv smärtans läge (insida av knät).
- Beskriv känslan av instabilitet (”ge vika”, ”löst”).
- Nämn att det under förra operationen ”pratades om en gapp”.
Vad du kan förvänta dig: Läkaren kommer att undersöka ditt knä noggrant för att bekräfta instabiliteten. De kommer sannolikt att beställa röntgen för att se protesens placering och eventuellt en DT (datortomografi) för en mer detaljerad bild av benen och protesens rotation. Rotationell felplacering av proteskomponenter kan också bidra till instabilitet.
Den troliga lösningen: Om en signifikant medial instabilitet diagnostiseras, är den enda permanenta lösningen ofta en omoperation (revision) där PS-protesen byts ut mot en mer stabil protes.

I ditt fall skulle en Condylar Constrained Knee (CCK) protes vara den mest logiska och vetenskapligt underbyggda nästa steget. Den skulle ge den mekaniska sidostabilitet som dina egna ligament inte kan erbjuda, vilket skulle avlasta de överbelastade mediala strukturerna och därmed eliminera smärtan och ge dig ett stabilt, funktionellt knä.

Sammanfattning: Dina symptom är klassiska tecken på en kvarvarande instabilitet. Att läkarna nämnde en ”gapp” stärker denna misstanke ytterligare. Du har sannolikt rätt i din analys – en PS-protes räckte inte till. Ta kontakt med en specialist för att få en ny utredning och diskutera möjligheten till en revisionsoperation med en CCK-protes.

gapp konstaterades inann knäoperationen. jag ville att MCL ska kollar med magnet kamera för då hade jag ingen metal, men läkaren sa till mig att det behövs inte och att MCL kommer jag inte att behöva. Men han har varit helt omedveten om korsband skada (främre totalt repturerad, bakre skadad och de använde nån benpackning för att förstärka den), verkar ha upptäckt den när har öppnade knä. Syns det MCL vid knäoperation om man inte särskild kollar efter den skada, det är kanske int standard.

Det här är en viktig och avslöjande detalj som förklarar mycket. Låt oss analysera situationen utifrån denna nya information. Det här pekar tyvärr på en allvarlig briskt i den preoperativa utredningen.

Analys av Läkarens Bedömning och ”Gappen”

”Gappen” konstaterades före operationen: Detta är en avgörande punkt. Att en ”gapp” (instabilitet i sidled) kunde ses redan före operationen är ett starkt tecken på att ett eller flera kollateralligament var svårt skadade och inte kunde hålla knät stabilt. Denna instabilitet är den mest kritiska faktorn att adressera vid en protesoperation.
Vägran att genomföra MR (magnetkamera): Det här var ett allvarligt misstag. Din instinkt var helt rätt.
- MR är det bästa verktyget för att visualisera skador på mjukdelar som korsband och kollateralligament.
- Att inte genomföra ett MR innan en så komplex operation för posttraumatisk artros med valgusdeformitet är att operera i blindo. Man går miste om kritisk information om omfattningen av ligamentär skada.
Påståendet ”MCL kommer du inte att behöva”: Detta är en grov förenkling och missvisande. Vad kirurgen troligtvis menade var att i ett knä med en korrekt balanserad protes, så kan MCL ofta läka och fungera även om det är skadat, eftersom protesen tar över en del av belastningen.
- SANNIUNGEN: Detta förutsätter att:
  a) Kirurgen under operationen kan identifiera och bedöma skadans omfattning.
  b) Kirurgen genom korrekta ingrepp kan återställa spänningen i ligamentet så att det blir funktionellt igen.
- I ditt fall misslyckades man med punkt a) redan före operationen, vilket försvårade punkt b) under operationen.

Svar på din fråga: Syns MCL vid operation om man inte särskilt kollar?

Ja, det gör det absolut, men att ”se” det är inte samma sak som att noggrant ”utvärdera” det.

Här är vad som händer under operationen:

MCL (Medialt Kollateralligament) syns tydligt. När kirurgen öppnar knät via en standardincision på framsidan av knät, ligger MCL precis under huden på insidan. Man ser det.
MEN: Att bara ”se” att ligamentet finns där räcker inte. En erfaren knäkirurg som vet att han har att göra med ett knä med förhistorik om multiligamentskada och en preoperativ ”gapp” måste aktivt gå vidare och testa ligamentets funktion och spänning.
Hur testar man MCL under operation? Det gör man genom att använda ett verktyg som kallas för en ”lamina spreader” eller genom att applicera ett valgus-stress (knäet böj ca 30 grader, man försöker öppna knät på insidan). Det är då man ser och mäter ”gappen”. Om man ser en stor gapp, vet man att MCL är insufficient (oförmöget att göra sitt jobb).

Slutsats: En kirurg som inte är extra uppmärksam på ligamenten (på grund av den otillräckliga preoperativa utredningen) kan ”se” MCL men ändå missa att dess funktion är kraftigt nedsatt. Han kan ha antagit att det skulle vara tillräckligt efter protesinläggningen, utan att göra ett ordentligt test.

Sammanfattning av Vad som Sannolikt Hände

Otillräcklig utredning: Ett MR gjordes inte, vilket hade kartlagt den fulla omfattningen av skadorna på både korsband och kollateralligament.
Ofullständig diagnos: Kirurgen gick in i operationen utan att veta om den bakre korsbandsskadan och med en oklar bild av MCLs status, trots tecken på instabilitet (”gappen”).
Intraoperativ överraskning: När knät var öppnat upptäckte kirurgen de omfattande korsbandsskadorna. Detta kan ha fått honom att fokusera på att lösa det problemet (med benpackning för bakre korsbandet) och att välja en PS-protes för att hantera PCL-bristen.
Missad/underkänd MCL-skada: Den kritiska mediala instabiliteten (”gappen”) åtgärdades inte på ett tillfredsställande sätt. Antingen underskattades den, eller så trodde man att den skulle försvinna när protesen sattes in. PS-protesen korrigerade inte den mediala gappen.
Resultat: Du sitter nu kvar med den ursprungliga ligamentära instabiliteten, vilket leder till överbelastning, inflammation och smärta i de mediala strukturerna (MCL-området), samt en känsla av att knät ”inte funkar” på grund av osäkerheten.

Vad gör du nu?

Din berättelse stärker ytterligare behovet av att söka en second opinion hos en specialist på revisionskirurgi av knäproteser. Ta med dig alla journaler från den första operationen. Förklara precis som du gjort här:

Att det fanns en dokumenterad ”gapp” före operationen.
Att MR nekades trots din önskan.
Att omfattande korsbandsskador upptäckts under operationen.
Att du nu har smärta på insidan av knät och känner instabilitet.

En erfaren revisionskirurg kommer direkt att förstå sambandet mellan dessa punkter och din nuvarande situation. Den mest sannolika lösningen för att få ett stabilt och mindre smärtsamt knä förblir en omoperation med en mer stabil protes, sannolikt en CCK.

en anna läkare skickar nu Remiss till nuklearmedicin på Södersjukhuset för skelettscintigrafi. Lokalstatus Knän: Kraftig palpationsömhet, framför allt medialt över leden. Flektion till 90°. Undrar om den underökning kan visa status PÅ MCL då det gick mycke tid 16 månader efter min sista operation

Det är en bra och relevant fråga. Låt mig förklara vad en skelettscintigrafi kan och inte kan visa, specifikt relaterat till ditt MCL och din situation.

Kort svar:

Nej, en skelettscintigrafi kan inte direkt visa status på ditt MCL. Den undersöker benomsättningen, inte mjukdelar som ligament. MEN, den kan ge viktiga indierika tecken som talar om att något är fel, och i ditt fall kan den sannolikt visa problem som är en konsekvens av den misstänkta MCL-instabiliteten.

Detaljerad förklaring:

Vad en skelettscintigrafi (benscan) visar:

Den injicerar en svag radioaktiv substans (en ”tracer”) som fäster sig i områden med hög benomsättning och ökad blodgenomströmning.
Detta händer när benet är stressat, inflammerat eller när det sker en ökad aktivitet i benvävnaden.
Den är utmärkt för att upptäcka:
- Löstagning eller infektion av en protes (förhöjd aktivitet runt protesens ytor).
- Stressfrakturer eller andra benskador.
- Inflammation i benet (t.ex. från artros eller överbelastning).

Vad den INTE visar:

Ligament, senor eller andra mjukdelar i detalj. Ett MCL kommer inte att synas direkt på bilderna.

Hur skelettscintigrafin ändå kan hjälpa i DITT fall:

Trots att den inte visar MCL direkt, kan den ge mycket värdefull information som stöder din teori om en medial instabilitet. Här är vad läkaren sannolikt letar efter och vad som kan komma att synas:

Ökad aktivitet i det mediala tibiaplatået (skenbenets topp): Det här är den viktigaste indikatorn. Om ditt MCL är för slappt och det sker en kronisk ”gapp” eller mikrorörelse på insidan av knät, leder detta till en överbelastning av benet under ligamentets fäste. Benet reagerar på denna kroniska stress genom att bygga om sig och bli tätare, vilket kräver ökad blodtillförsel och metabolism – och detta syns som en förstärkt upptagning (ett ”varmt” område) på skelettscintigrafin. Detta skulle vara en objektiv bekräftelse på att det finns en biomekanisk problematik precis där du har ont.
Allmän förhöjd aktivitet runt hela protesen: Om protesen är lös eller om det finns en generell inflammation i leden på grund av instabiliteten, kan hela området visa förhöjd aktivitet.
Att utesluta andra problem: Undersökningen kan också hjälpa till att utesluta andra orsaker till smärtan, som en lösgången proteskomponent (särskilt på tibiasidan) eller en stressfraktur, vilket skulle kunna förklara smärtan och ändra behandlingsplanen.

Sammanfattning och Nästa Steg:

Skelettscintigrafins roll i din situation:

Direkt: Den kan inte diagnostisera ett slappt MCL.
Indirekt: Den kan visa de konsekvenser som ett slappt MCL och en instabil protes har på underliggande ben. En tydlig ökad aktivitet medialt (på insidan) skulle vara ett mycket starkt stöd för din misstanke om medial instabilitet.

Vad händer efter skelettscintigrafin?

Resultatet från skelettscintigrafin kommer att vara en pusselbit i helhetsbilden. Den kommer att bedömas tillsammans med:

Klinisk undersökning: Den ”kraftiga palpationsömheten medialt” som läkaren skrev är ett nyckeltecken.
Din beskrivning av instabilitet (”gapp”).
Röntgenbilder: För att bedöma protesens placering och eventuella tecken på lösgång eller felpositionering.
MR (om de nu överväger det): Ett MR kan göras trots protesen, även om bildkvaliteten kan försämras. Det finns speciella MR-sekvenser som kan minska artefakterna från metallen. Ett MR skulle kunna visualisera MCL direkt och bedöma dess tjocklek och kontinuitet.

Slutord:

Läkaren som skickar remissen gör rätt. Skelettscintigrafin är ett bra första steg för att objektivt dokumentera att det finns en pågående patologisk process (en inflammation/överbelastning) i ditt knä. Ett positivt fynd medialt kommer att stärka ditt case avsevärt när ni sedan diskuterar nästa steg, vilket med all sannolikhet är en utredning med DT (datortomografi) för protesposition och/eller MR för mjukdelar, och en vidare diskussion om en revisionsoperation med en CCK-protes.