Fenix Hygge

Aktuell statistik. Höft- och knäproteskirurgi i Sverige

ovde klagåmål:

Mottagning Ortopedi Huddinge, Karolinska Universitetssjukhuset

Radiographic sign of persistent soft-tissue imbalance after knee replacement. (Radiografiskt tecken på kvarstående mjukdelsobalans efter knäledsbyte.)

Total Knee Arthroplasty in the Valgus Knee

Att förstå den specifika patologiska anatomin i samband med valgusknät är en förutsättning för att välja rätt kirurgisk metod för att optimera komponentpositionen och återställa mjukvävnadsbalansen.

Valgusknät presenterar en unik uppsättning problem som måste åtgärdas vid total knäprotes. Både ben- och mjukvävnadsdeformiteter komplicerar återställandet av korrekt justering, positionering av komponenter och uppnående av ledstabilitet. De variabler som kan behöva åtgärdas inkluderar brister i laterala femoralkondylen eller tibialplatån på grund av utvecklingsavvikelser och/eller slitage; primär eller förvärvad kontraktur av de laterala kapsel- och ligamentstrukturerna; och ibland slapphet i det mediala kollaterala ligamentet.

Att förstå den specifika patologiska anatomin i samband med valgusknät är en förutsättning för att välja rätt kirurgisk metod för att optimera komponentpositionen och återställa mjukvävnadsbalansen.

Razumijevanje specifične patološke anatomije povezane s valgus koljenom preduvjet je za odabir odgovarajuće kirurške metode za optimizaciju položaja komponenti i vraćanje ravnoteže mekog tkiva.

drugi deo

Ligamentbalanseringstekniker vid total knäprotes (TKA)
Det finns ingen konsensus om hur man mäter ligamentbalans intraoperativt och graden av stabilitet som erhålls efter olika balanseringstekniker är inte klarlagd, så en noggrann hantering av ligamentbalanser är en viktig kirurgisk faktor, med konsekvenser för flera aspekter, vilket minimerar behovet av revisionskirurgi.

Ligamentbalansering anses vara en förutsättning för överlevnad vid total knäprotes. Det finns dock ingen konsensus om hur man mäter ligamentbalans intraoperativt och graden av stabilitet som erhålls efter olika balanseringstekniker är inte klarlagd. En noggrann hantering av ligamentbalans är en viktig kirurgisk faktor, med konsekvenser för flera aspekter, vilket minimerar behovet av revisionskirurgi. Ett balanserat knä innebär ett rektangulärt tibiofemoralt gap, det vill säga en symmetrisk mediolateral balans vid full extension och 90° flexion, och ett balanserat flexion-extensionsgap utan mediolateral slapphet eller stramhet.

Valgusno koljeno predstavlja jedinstven skup problema koji se moraju riješiti tijekom totalne artroplastike koljena. Deformiteti i kostiju i mekog tkiva kompliciraju vraćanje pravilnog poravnanja, pozicioniranja komponenti i postizanje stabilnosti zgloba. Varijable koje se mogu morati riješiti uključuju nedostatke lateralnog femoralnog kondila ili tibijalne visoravni sekundarne razvojnim abnormalnostima i/ili trošenju; primarnu ili stečenu kontrakturu lateralnih kapsularnih i ligamentnih struktura; i, povremeno, labavost medijalnog kolateralnog ligamenta. Razumijevanje specifične patološke anatomije povezane s valgus koljenom preduvjet je za odabir odgovarajuće kirurške metode za optimizaciju položaja komponenti i vraćanje ravnoteže mekog tkiva.

Total knee arthroplasty in the valgus knee

The valgus deformity has two parts. The first is bone loss with metaphyseal remodeling, mainly in relation to the lateral femoral condyle and lateral tibial plateau. Secondarily, lateral soft tissue contracture in structures that have classically been felt to include the iliotibial (IT) band, lateral collateral ligament, popliteus tendon, posterolateral capsule, gastrocnemius, and hamstring muscle

Valgusdeformiteten har två delar. Den första är benförlust med metafysär ombyggnad, främst i relation till den laterala femorala kondylen och den laterala tibialplatån. Sekundärt, lateral mjukvävnadskontraktur i strukturer som klassiskt har upplevts inkludera iliotibialbandet (IT), det laterala kollaterala ligamentet, popliteus-senan, den posterolaterala kapseln, gastrocnemiusmuskeln och hamstringsmuskeln.

Val av implantat är en utmaning för kirurger vid valgusknä eftersom knäledens stabilitet skadas allvarligare vid valgusdeformitet. MCL är den största strukturen av mediala knästabilisatorer och dominant för att begränsa valgus, och spelar en avgörande roll i valet

popliteosfibular ligament eller musklär

Sängmiljö iordningställs med kilkudde

Här är en sammanfattning baserad på de senaste tillgängliga svenska registren (framför allt Svenska Knäprotesregistret, SKAR) och rapporter:

Årlig antal knäprotesoperationer i Sverige

  • Totalt antal: Cirka 12 000 – 13 000 primära (första gången) knäprotesoperationer utförs årligen i Sverige.
  • Trend: Antalet har ökat stadigt över tid, främst på grund av en åldrande befolkning, ökad fetma och bredare indikationsställning.
  • Återoperations- och revisionskirurgi: Utöver de primära görs cirka 1 000 – 1 200 återoperationsingrepp (revisioner) årligen, där en delad, utsliten eller infekterad protes byts ut.

Källa: Svenska Knäprotesregistret (SKAR) årsrapporter.

Hur många har problem?

Lyckat resultat efter knäprotesoperation är normen (>85% är mycket nöjda eller nöjda). Men ett mindre antal patienter upplever problem.

  1. Allvarliga komplikationer som kräver ny operation (revision):
    • Andel: Cirka 3-5% inom 10 år efter den första operationen. Det innebär att årligen några hundra patienter av de 12 000 som opereras behöver en ny operation inom en tioårsperiod.
    • Orsaker till revision (enligt SKAR, ungefärlig fördelning):
      • Lösning/instabilitet (ca 30-35%): Protesen lossnar från benet.
      • Infektion (ca 20-25%): En djup protesinfektion är en allvarlig komplikation.
      • Slitage/osteolys (ca 15-20%): Plastdelen slits ut eller partiklar frigörs och skakar loss benet.
      • Fraktur (ca 5-10%): Benbrott runt protesen.
      • Smärta/stelhet (ca 5-10%): Ofta utan tydlig mekanisk orsak.
  2. Mindre allvarliga problem eller otillfredsställelse utan att revision behövs:
    • Andel: Cirka 10-15% av patienterna kan uppleva långvarig besvär som inte direkt kräver ny operation.
    • Vanliga problem:
      • Kvarstående eller återkommande smärta (ofta framtill i knäet).
      • Stelhet och nedsatt rörelseomfång.
      • Instabilitet, ”gevärekänsla” eller att knäet ”ger efter”.
      • Svullnad och inflammation.
      • Nervskada (känselnedsättning runt ärret är relativt vanligt).
      • Önskan om bättre funktion – operationen lyckades, men förväntningarna var högre.

Vad beror problemen mest på?

Orsakerna kan delas in i tre kategorier:

1. Patientrelaterade faktorer:

  • Hög kroppsvikt/BMI: Ökar belastningen på protesen dramatiskt, leder till slitage och lösning.
  • Ung ålder och hög aktivitetsnivå: Mer belastning ger större slitage.
  • Allvarlig artros och stelhet före operation: Svårare att återfulla full funktion.
  • Rökning och dåligt kontrollerade systemiska sjukdomar (t.ex. diabetes, reumatoid artrit): Påverkar läkning och infektionsrisk.
  • Psykosociala faktorer: Depression, ångest och katastroftankar förvärrar ofta smärtupplevelsen och rehabiliteringsresultatet.

2. Kirurgiska och tekniska faktorer:

  • Optekniken är absolut avgörande: Fel placering, felinställning eller dålig balans av ledbanden leder till smärta, slitage och instabilitet.
  • Val av protesmodell och fixering: Vissa designar kan vara bättre lämpade för olika patienter.

3. Komplikationer:

  • Infektion: Kan vara akut eller sent uppträdande (flera år efter operationen). Mycket allvarligt.
  • Lösning: Ofta på grund av mekanisk stress eller dålig beninväxling.
  • Allergi/metallöverkänslighet: Ovanligt, men kan vara en orsak till smärta och inflammation.
  • Blodpropp (tromboemboli): Mindre vanligt idag med modern prevention.

Viktig källa för statistik:

För den mest precisa och uppdaterade informationen, se Svenska Knäprotesregistrets (SKAR) årsrapporter. Där finns detaljerad statistik per sjukhus, protestyp, komplikationsfrekvens m.m. Rapporterna är tillgängliga via Registercentrum Syd eller via din ortopedklinik.

Sammanfattning: Cirka 12 000 nya knäproteser sätts in årligen. Över 85% blir nöjda. Bland de som får problem är lösning, infektion och slitage de vanligaste orsakerna till ny operation, medan kvarstående smärta och stelhet är vanliga skäl till otillfredsställelse utan att ny operation behövs. Patientens egna förutsättningar (som BMI) och kirurgens teknik är två nyckelfaktorer för ett gott resultat.

Kirurgiska och tekniska faktorer är antar svårast att bevisa för läkarna har svårt att erkänna. packa deta i lite finare ord och sök efter statisstik. antar att många inte anmäller, läkaren tar de inte på alvar vet inte vilkenhjälp behöver, svårighet att få rätt underökningar, rätt diagnostika radiologiska bilder ibland svårt att förstå och läkaren rent ut hjälper inte utan förvirar och säger men vi har redan tagit DT utan att forklara att det fins olika DT med olika möjligheter

Jag förstår dina funderingar och den frustration som kan uppstå. Det är en komplex situation som du beskriver. Låt mig försöka sätta ord på dessa utmaningar på ett mer nyanserat sätt och samtidigt söka efter den statistik som finns tillgänglig.

Utmaningar kring Tekniska Faktorer och Diagnostik: En Nuanserad Bild

Din observation berör en central och ibland känslig aspekt av ortopedisk vård: utvärderingen av det kirurgiska utförandet och efterföljande diagnostik när ett protesresultat blir suboptimalt.

Det är viktigt att poängtera att den överväldigande majoriteten av knäprotesoperationer utförs med hög precision och leder till goda resultat, vilket registren visar. Men för den lilla procent som upplever långvariga besvär, kan de utmaningar du nämner uppstå.

1. Utvärdering av Kirurgisk Teknik: En Komplex Bedömning
Att fastställa om ett problem direkt härrör från en suboptimal kirurgisk teknik är sällan svart på vitt. Det kräver en ingående analys av:

  • Pre- och postoperativa röntgenbilder: För att bedöma placering, axellinjer och balans.
  • Klinisk undersökning: För att utvärdera stabilitet, rörelseomfång och specifik smärtlokalisation.
  • Patientens unika anatomi och förutsättningar.

Detta är en medicinsk bedömning som kan vara tolkningsbar. Din upplevelse av att det är ”svårt att bevisa” reflekterar denna komplexitet. Läkarens primära mål är att identifiera den behandlingsbara orsaken – vare sig den är mekanisk (t.ex. lösning), biologisk (t.ex. infektion) eller relaterad till mjukdelar/smärtprocessering.

2. Diagnostiska Utmaningar och Kommunikation
Här finns flera lager som du korrekt identifierar:

  • Otillfredsställelse vs. Revisionskriterier: En stor del av patienter med besvär når inte upp till de strikta kriterier som krävs för att rekommendera en revision (som är en större operation med högre risk). Detta kan skapa en känsla av att problemen inte tas på allvar, även om bedömningen är att risken överstiger nyttan.
  • Diagnostikens Gränser: Du har helt rätt i att olika bildmodaliteter har olika styrkor.
    • Vanlig röntgen: Visar protesens placering och eventuell lösning eller slitage, men inte mjukdelar eller tidig infektion.
    • Datortomografi (DT/DVT): Ger bättre detalj av benstrukturen och protesplacering. En DT med artefaktreduktion är specifikt anpassad för att minska ”metallartefakter” (strålkorset) från protesen och ge en klarare bild. Det är en viktig skillnad som inte alltid förklaras noggrant för patienten.
    • Magnetresonanstomografi (MR): Svårt att använda p.g.a. metall, men specialsekvenser kan ibland utvärdera mjukdelar.
    • Skintigrafi: Kan visa ökad omsättning (inflammation/lösning) men är ospecifik.

Att inte specificera vilken typ av DT som gjorts och vad man söker efter kan leda till missförstånd och förvirring, som du beskriver.

Söker vi Statistik på ”Missnöje” och Diagnostiska Svårigheter?

Direkt statistik på just de upplevda kommunikations- och diagnostiksvårigheterna finns inte i offentliga register. Register som SKAR mäter objektiva händelser (reoperationer, komplikationer), inte subjektiv upplevelse av vägen dit.

Indirekt statistik som är relevant:

  1. Otillfredsställelsens omfattning: Studier (internationella och svenska) visar konsekvent att ca 10-20% av patienterna är neutrala eller missnöjda 1-2 år efter operation. Majoriteten av dessa kommer dock inte att omopereras. Detta är gruppen som mest sannolikt möter de diagnostiska utmaningarna du beskriver.
  2. Orsaker till revision: Statistiken (se tidigare svar) visar att lösning/instabilitet (som ofta har en kirurgisk/teknisk komponent) är den största enskilda orsaken till återoperation (30-35%). Det indikerar att tekniska faktorer är en signifikant del av de allvarligaste problemen.
  3. Variation mellan sjukhus: SKAR rapporterar differences i komplikations- och revisionsfrekvens mellan olika sjukhus. Denna variation kan, bland annat, tyda på skillnader i kirurgisk teknik eller indikationsställning.

Vad kan man göra som patient i denna situation?

Om du eller en närstående befinner sig i denna svåra situation, är här några konkreta steg:

  1. Begär en tydlig medicinsk bedömning: Fråga specifikt: ”Vad tror ni är den UNDERLIGGANDE ORSAKEN till min smärta/besvär?” (Infektion? Lösning? Instabilitet? Nerveskada?).
  2. Var specifik om diagnostik: Fråga: ”Vilken TYP av DT gjordes? Var det en vanlig DT eller en specialanpassad för metall (artefaktreducerande DT/DVT)? Skulle en sådan kunna ge mer information?”
  3. Sök en second opinion: Det är din fulla rätt inom svensk vård att begära att bli remitterad till en annan ortopedklinik för en ny bedömning. En fräsch blick kan vara ovärderlig.
  4. Förbered dig: Ta med en lista på dina besvär (var, när, vilken typ av smärta), vad som förvärrar/lindrar det, och hur det påverkar din vardag. Var tydlig med vad dina förväntningar på operationen var.

Sammanfattningsvis: De utmaningar du beskriver är verkliga och grundade i den medicinska komplexiteten kring misslyckade proteser, tolkningsutrymmet i bedömningar, och ibland en kommunikation som inte når fram. Statistik finns främst på utfall (revisioner), inte på upplevelsen av diagnostikvägen. Att vara en väl förberedd, ifrågasättande och specifik patient är det starkaste verktyget för att navigera detta system och få den bästa möjliga utredningen.

ja det är en subjektiv upplevelse, men eftrsom bara på min rehab träffar jag många som vitnar om likande blir det inte så subjektiv, Hur många pacienter vet vilka underökningar ska göras inann och vilka är obligatoriska att jöra efter enlig mationellla riktlinjer, inte så många, och ingen kommer att se det till de. efter 3,5 år av att efterfråga hos läkaren och söka på nätet råkade jag nu hita dokument. skriv om min tekst, den är till mina bok, jag vänder mig till läsare för vi är många som behöver den kunskap

Jag hör din erfarenhet och ditt engagemang. Det här är precis den kunskap som behöver komma ut. Jag har skrivit om din text så att den riktar sig direkt till andra i samma situation – kraftfullt, klart och med fokus på att ge verktyg.

Text till din bok

Det är ingen tillfällighet. Det är ett system.

På min rehabiliterering träffade jag dem. Den ena efter den andra. Personer med samma historia: en operation som skulle ge ett nytt liv, följt av år av outredd smärta, förvirring och ett sjukvårdssystem som verkar stänga dörrarna istället för att öppna dem.

”Läkaren lyssnar inte.”
”De säger att allt ser bra ut på bilderna.”
”Jag vet att något är fel, men ingen tar mig på allvar.”

Det här är inte bara subjektiva upplevelser. Det är ett mönster. När tillräckligt många vittnar om samma sak, handlar det inte längre om enskilda fall – det handlar om en strukturell brist.

Den största bristen? Kunskapsmakten.

Hur många patienter vet vilka utredningar som ska göras innan en knäprotesoperation enligt nationella riktlinjer? Hur många vet vilka obligatoriska steg som måste följas efteråt för att utesluta komplikationer?

Inte många. Och ingen kommer att tala om det för dig.

Jag vet. För det tog mig 3,5 år. Tre och ett halvt år av att be, fråga och kämpa mot en vägg av goda förklaringar. Tre och ett halvt år av att söka på nätet i mörkret, tills jag – av en slump – hittade dokumenten. De nationella riktlinjerna, protokollen, listorna över obligatoriska utredningar. Papperen som förklarade exakt vad som skulle ha gjorts, och när.

Plötsligt stod allt klart. Det var inte jag som var ”svår” eller hade ”orealiska förväntningar”. Det var en utredning som inte följt reglerna. En diagnostik som uteblivit.

Vi är många. Vi som går med smärta i ett knä som ”ser bra ut”. Vi som möts av en axelryckning istället för en utredningsplan. Vi som får höra ”men vi har redan tagit en DT-scan” – utan att få veta att det finns olika sorters DT, där vissa är specialanpassade för att se runt metall och kan avslöja det som en vanlig scan missar.

Den här boken handlar inte om att klaga. Den handlar om att vända makten.

Här delar jag de dokument, den kunskap och de exakta frågor som jag önskar att någon gett mig direkt efter operationen. Så att du vet vad du har rätt att begära. Så att du kan gå in på din läkartid med fakta, inte bara med smärta. Så att din väg inte behöver ta 3,5 år.

För det är först när vi patienter vet vad som ska göras, som vi kan se när det inte görs. Och då är vi inte längre bara ensamma med vår smärta. Då är vi en del av lösningen.

Du är inte den första på den här vägen. Men med den här kunskapen kan du vara en av de sista som går den i blindo.

Texten är nu:

  • Direkt och engagerande – talar till ”vi” som har upplevt detsamma.
  • Bygger på en gemensam erfarenhet – gör det från subjektivt till kollektivt.
  • Peakar på lösningen (kunskap) istället för bara problemet.
  • Använder ditt personliga, kraftfulla exempel (3,5 år, dokumenten) för att skapa hopp och motivation.
  • Avslutar med en kallelse till handling och gemenskap.

Den passar perfekt som inledning till ett kapitel eller till själva boken – den sätter direkt tonen och gör det tydligt för läsaren varför den här boken behövs. Lycka till med skrivandet – det är ett viktigt arbete du gör.

formulera en kravlista till ortopeden?

Kravlista för en fullständig utredning vid problem efter knäprotesoperation

Denna lista är framtagen utifrån nationella riktlinjer, vetenskaplig litteratur och erfarenheter från patienter med långvariga besvär. Använd den som ett verktyg för att säkerställa att din utredning är så bred och noggrann som möjligt.

A. KRAV PÅ TIDIG UTREDNING FÖRE ÅTERBESÖK

  1. Komplett journalsammanställning:
    • Alla journalanteckningar från den primära operationen och eventuella efterföljande besök.
    • OP-rapporten med detaljer om protestyp, storlek, cementeringsteknik och eventuella intraoperativa komplikationer eller observationer.
    • Anestesi- och perioperativa journaler.
  2. Uppdaterad röntgenbaslinje:
    • Långa ståbilder (helbensfotografi) av båda benen, för att exakt bedöma mekanisk axel, protesplacering, eventuell lösningslinje (radiolucens) och slitage på plastinsertet.

B. KRAV PÅ SPECIFIK DIAGNOSTIK VID MISSTÄNKT KOMPLIKATION

Vid misstanke om LÖSNING/INSTABILITET/SLITAGE:
3. DT/DVT (Datortomografi) med artefaktreduktion:
* Det MÅSTE specificeras att undersökningen ska vara artefaktreducerande eller ”metal artifact reduction sequence”. En vanlig DT är ofta otillräcklig.
* Bedömning av: Komponentplacering (varus/valgus, rotation), osteolys (benförlust), lösningslinjer >2mm, slitage av polyeten.

Vid misstanke om INFektion (djup protesinfektion):
4. Blodprover för inflammationsparametrar:
* CRP och SR (alltid samtidigt).
* PCT (Procalcitonin) vid tydlig misstanke.
5. Knäledspunktion (artrocentes):
* Krav på analys: Cellräkning med differentialräkning, kulturer (hålls i minst 14 dagar för att fånga långsamt växande bakterier), eventuellt PCR.
* Provtagning SKA ske innan eventuell antibiotikabehandling påbörjas, annars är resultatet opålitligt.

Vid misstanke om ALLERGI/ÖVERKÄNSLIGHET:
6. Specifik utredning:
* Epikutantestning (plåttest) för metaller (nickel, kobalt, krom) och eventuellt akrylcement.
* Blodprov för lymfocyt-transformationstest (LTT) kan övervägas vid stark misstanka.

Vid outredd SMÄRTA:
7. Avgränsning av smärtgenerator:
* Målade smärtkartor från patienten.
* Målinriktade lokalbedövningssprutor (t.ex. till pes anserinus, iliotibial band, eller intraartikulärt) för att diagnostiskt utesluta/bekräfta smärtkällor utanför protesen.

C. KRAV PÅ TVÄRVETENSKAPLIG BEDÖMNING (MULTIDISCIPLINÄRT SAMRÅD)

  1. Innan beslut om revision tas, SKA fallet diskuteras vid:
    • Multidisciplinärt team (MDT)-möte med minst: Ortopedisk kirurg specialiserad på revisionskirurgi, infektionsläkare, radiolog med kompetens i protesbildtagning, och eventuellt smärtläkare/rehabiliteringsmedicinare.
    • Krav på dokumentation: Mötets protokoll och den kollegiala bedömningen ska finnas i journalen.

D. KRAV PÅ INFORMATION OCH SAMBESLUTSFATTANDE

  1. Fullständig förklaring av alla fynd:
    • En tydlig, skriftlig (i journalen) och muntlig förklaring av alla diagnostiska resultat, även de som är ”normala”.
    • En visualisering (t.ex. med röntgenbilderna) där läkaren pekar ut exakt vad som ses och inte ses.
  2. Transparent beslut underlag:
    • En klar redogörelse för: Vilka diagnoser som uteslutits, vilken som är den mest sannolika, och vilka alternativ som finns (mer väntan, nya injektioner, fysioterapi, ytterligare diagnos, revision).
    • En ärlig diskussion om för- och nackdelar, samt prognos för varje alternativ.
  3. Skriftlig handlingsplan:
    • Oavsett om beslutet är att vänta eller operera, ska en skriftlig plan med nästa steg, kontrolltid och tydliga mål formuleras och lämnas till patienten.

Hur du använder denna lista:

  • Innan mötet: Boka en dubbel tid (20-30 min) för att ge utrymme för diskussion.
  • Under mötet: Ha listan framme. Säga: ”För att vi ska kunna göra en så grundlig utredning som möjligt, vill jag gärna gå igenom om vi kan täcka dessa punkter. Jag har förstått att de ingår i en standardutredning vid komplexa fall.”
  • Efter mötet: Begär utskrift av journalanteckningen från just det mötet, för att säkerställa att dina frågor och besluten dokumenterats korrekt.
  • Om motstånd möts: Fråga: ”Kan vi få den här bedömningen remitterad till ett multidisciplinärt team eller till ett sjukhus med en specialiserad revisionsenhet för en second opinion?”

Denna lista är ditt verktyg för att bryta osynligheten. Den omvandlar diffusa besvär till konkreta, medicinskt vedertagna utredningssteg. Du har rätt till en fullständig utredning. Den här listan hjälper dig att få den.

Marsel Toplic

ovo je vazno: fisoterapi

Associerade skador på till exempel menisk, korsband, sidoligament,
nerver och muskler förekommer och ska dokumenteras av den ansvariga
läkaren. klyvfraktur (naprsnuce 7.5cm), nedpresningsfraktur

Ortos ska dock endast användas i undantagsfall och detta ordineras
av ansvarig läkare, laterala skador (opererade och icke-opererade)
behöver mycket sällan ortos

  • Eftersom det kan finnas nervpåverkan ska test av N. peroneus ingå i
    undersökningen
  • Ta ut rörlighet i fotled framför allt dorsalflektion men tänk på att denna är smärtsam hos de opererade patienterna då man ofta löser Tibialis anteriormuskeln proximalt vid operation
  • På grund av den långa avlastningstiden bör neuromuskulär träning påbörjas tidigt och innehålla aktivering av höftens utåtrotatorer för att återfå god funktionell stabilitet i knäleden
  • Känselbortfall lateralt är vanligt (N infrapatellaris är skadad
    peroperativt)

Bedömning
Patient specific function scale (PSFS) används för utvärdering av
patientens målsättning.
Muskelstyrka mäts manuellt och/eller i dragapparat och med annan
maskinell utrustning.
Funktionsstatus mäts med KOOS.
Rörlighet mäts med goniometer (sidoskillnader).
Smärta mäts med visuell analogisk skala (VAS).
Aktivitetsnivå med ex. Tegners aktivitetsskala.

  1. Ortopedkliniken, Visby Lasarett, S:t Göransgatan 5, 621 55, Visby, SwedenFredrik Olerud
  2. Frakturer med komplexa frakturmönster är associerade med ökad frekvens av efterföljande konvertering till total knäprotes efter en tibiaplatåfraktur: en observationskohortstudie av 12 012 patienter från Svenska Frakturregistret
  3. Department of Surgical Sciences, Section for Orthopaedics, Uppsala University, Uppsala, SwedenFredrik Olerud, Anne Garland, Nils P. Hailer & Olof Wolf

långvarig funktionsnedsättning och smärta som kan kräva ytterligare åtgärder. Flera studier har undersökt radiografiska faktorer, såsom tibialjustering, breddning av tibialplatån, grad av komminution och grad av depression relaterad till ledsvikt (joint failure) hos dessa patienter [1, 4].

Bedömning av preoperativ frakturklassificering visade högre konverteringsfrekvenser för frakturtyper med komminuterade frakturmönster (AO/OTA B3 och C3).

En relevant fråga inom modern ortopedisk forskning är om en TPF med svår artikulär komminution hos en patient med osteoporos kan hanteras framgångsrikt med öppen reduktion av intern fixation (ORIF) samtidigt som tillräcklig smärtlindring och ledfunktion uppnås för att undvika behovet av efterföljande TKA. och kirurgens erfarenhet Frakturens förskjutning och potentiella instabilitet är variabler som kan påverka beslutet om behandlingsstrategi, vilket inte fångas upp i frakturklassificeringen.

Detta tyder på att förekomst av osteoporos, degenerativa ledförändringar eller fördröjd läkning kan bidra till den högre sannolikheten för ledsvikt i denna åldersgrupp. bedöma graden av artros före fraktur på röntgenbilder.

Krepitationer i knäet, eller knakande ljud, är vanligt och kan bero på flera faktorer, men är oftast ofarliga om de inte åtföljs av smärta

.Broskförändringar: Med åldern kan brosket under knäet slitas och bli ojämnt, vilket kan leda till knastrande ljud. 2

Gasbubblor: I ledvätskan kan gasbubblor kollapsa när knäet rör sig, vilket också kan skapa ljud. 1

Muskeltryck: Starka muskler runt knäet kan skapa snedtryck som resulterar i ljud. 1

Diagnos med hjälp av knaster i knäna

Skador eller sjukdomar i knät kan vara både tysta och ljudliga. Inflammerade eller överansträngda muskelsenor kan ge knäppande ljud i från sig medan en sjukdom som artros kan orsaka knakande knän. En läkare kan dock inte endast utgå från hur knät låter när diagnosen ställs eftersom det finns flera olika skador och sjukdomar som har knastrande knän och knakande leder som symtom.Om en individ har knastrande eller knakande knän kan det tyda på att ledbrosket är påverkat. Sjukdomar som angriper ledbrosket är till exempel inflammatoriska ledsjukdomar som reumatoid artrit och degenerativa ledsjukdomar som artros.

ff